Jerusalems fall

39 I Sidkias, Juda kungs, nionde regeringsår, i tionde månaden kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[a], trängde de in i staden. Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern,[b] och alla den babyloniske kungens övriga furstar.

När Sidkia, Juda kung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Nebukadressar, kungen i Babel, i Ribla i Hamats land. Där avkunnade han domen över honom. Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn, i Ribla, inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät kungen i Babel slakta. På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät binda honom med kopparkedjor för att föra honom till Babel.

Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. Återstoden av folket som var kvar i staden, de överlöpare som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för drabanterna, lämnade i Juda land kvar en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

Jeremias frigivning

11 Nebukadressar, kungen i Babel, gav Nebusaradan, översten för drabanterna, denna befallning angående Jeremia: 12 "Tag hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig." 13 Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, för att denne skulle föra honom hem, och han fick bo bland folket.

Herrens löfte till Ebed-Melek

15 Herrens ord kom till Jeremia, medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 "Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat skall jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det skall ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger Herren, och du skall inte utlämnas till de män du fruktar för. 18 Ty jag skall låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren."

Footnotes

  1. Jeremia 39:2 18 juli år 586 f. Kr.
  2. Jeremia 39:3 mager Även kallade kaldeer, var astrologer, tecken- och drömtydare.

Nebukadnessar intar Jerusalem

(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.[a]

När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.

Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.[b] 10 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.

11 Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: 12 ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” 13 Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern[c], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän 14 skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom[d]. Han fick bo bland folket.

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: 16 ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. 18 Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”

Footnotes

  1. 39:3 De babyloniska namnen är högst osäkra, huruvida de i vissa fall hör ihop eller är skilda namn. Några av dem kan också vara titlar, men hur de i så fall ska översättas är osäkert. Den enda någorlunda säkerställda kan tänkas vara överste hovmannen. Rav-Mag, som här med en osäker översättning återges ”överste magern” (astrolog/stjärn-/teckentydare), kan också bara vara ett namn. Jfr v. 13.
  2. 39:9 återstoden av befolkningen är i grundtexten identisk med Resten av folket (i början av versen), och det är något osäkert hur denna upprepning ska tolkas. Jfr parallelltexten i 2 Kung 25:11-12.
  3. 39:13 Se not till v. 3.
  4. 39:14 Eller till huset, om det är något bestämt hus som avses. Det framgår inte om Gedalja skulle föra Jeremia hem till sig eller till hans eget hem – det sistnämnda verkar dock troligt, men huset är en alternativ tolkning.

Jerusalems fall

39 (A) I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,[a] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[b], trängde de in i staden. Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser[c] av Samgar[d], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen[e], Nergal-Sareser, överste magern[f], och den babyloniske kungens alla andra furstar.

(B) När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla[g] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. (C) Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. (D) På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.

Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[h] bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

Jeremia blir fri

11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: 12 (E) ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” 13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 (F) sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.

Herrens löfte till Ebed-Melek

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 (G) ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. 18 (H) Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Footnotes

  1. 39:1 nionde regeringsår … tionde månaden   Januari år 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
  2. 39:2 elfte regeringsår … fjärde månaden   Juni-juli 587 f Kr (jfr 2 Kung 25:3), ett och ett halvt år senare.
  3. 39:3 Nergal-Sareser   Svärson till kung Nebukadnessar. Mördade senare hans tronföljare Amel-Marduk (2 Kung 25:27) år 560 f Kr och gjorde sig själv till kung. Nergal var Babels dödsgud.
  4. 39:3 Samgar   Kanske Sinmagir, provins norr om Babel.
  5. 39:3 Nebo-Sarsekim, överste hovmannen   Omnämnd på en kilskriftstavla från 595 f Kr, som berättar att han skänkte 0,75 kg guld till Esagilatemplet i Babel (se not till Dan 1:2).
  6. 39:3 överste magern   Astrolog, tecken- och drömtydare. Jfr Dan 2:2 och Matt 2:1 med noter..
  7. 39:5 Ribla   Befäst centralort och arméhögkvarter i västra Syrien.
  8. 39:9 Nebusaradan, överste för livvakterna   Omnämnd i en babylonisk inskription som ”överste bagare”, en föråldrad titel. ”Livvakterna” kan också översättas ”kockarna” eller ”slaktarna”.

39 In the ninth year of Zedekiah king of Judah, in the tenth month, came Nebuchadrezzar king of Babylon and all his army against Jerusalem, and they besieged it.

And in the eleventh year of Zedekiah, in the fourth month, the ninth day of the month, the city was broken up.

And all the princes of the king of Babylon came in, and sat in the middle gate, even Nergalsharezer, Samgarnebo, Sarsechim, Rabsaris, Nergalsharezer, Rabmag, with all the residue of the princes of the king of Babylon.

And it came to pass, that when Zedekiah the king of Judah saw them, and all the men of war, then they fled, and went forth out of the city by night, by the way of the king's garden, by the gate betwixt the two walls: and he went out the way of the plain.

But the Chaldeans' army pursued after them, and overtook Zedekiah in the plains of Jericho: and when they had taken him, they brought him up to Nebuchadnezzar king of Babylon to Riblah in the land of Hamath, where he gave judgment upon him.

Then the king of Babylon slew the sons of Zedekiah in Riblah before his eyes: also the king of Babylon slew all the nobles of Judah.

Moreover he put out Zedekiah's eyes, and bound him with chains, to carry him to Babylon.

And the Chaldeans burned the king's house, and the houses of the people, with fire, and brake down the walls of Jerusalem.

Then Nebuzaradan the captain of the guard carried away captive into Babylon the remnant of the people that remained in the city, and those that fell away, that fell to him, with the rest of the people that remained.

10 But Nebuzaradan the captain of the guard left of the poor of the people, which had nothing, in the land of Judah, and gave them vineyards and fields at the same time.

11 Now Nebuchadrezzar king of Babylon gave charge concerning Jeremiah to Nebuzaradan the captain of the guard, saying,

12 Take him, and look well to him, and do him no harm; but do unto him even as he shall say unto thee.

13 So Nebuzaradan the captain of the guard sent, and Nebushasban, Rabsaris, and Nergalsharezer, Rabmag, and all the king of Babylon's princes;

14 Even they sent, and took Jeremiah out of the court of the prison, and committed him unto Gedaliah the son of Ahikam the son of Shaphan, that he should carry him home: so he dwelt among the people.

15 Now the word of the Lord came unto Jeremiah, while he was shut up in the court of the prison, saying,

16 Go and speak to Ebedmelech the Ethiopian, saying, Thus saith the Lord of hosts, the God of Israel; Behold, I will bring my words upon this city for evil, and not for good; and they shall be accomplished in that day before thee.

17 But I will deliver thee in that day, saith the Lord: and thou shalt not be given into the hand of the men of whom thou art afraid.

18 For I will surely deliver thee, and thou shalt not fall by the sword, but thy life shall be for a prey unto thee: because thou hast put thy trust in me, saith the Lord.