Add parallel Print Page Options

18 Jag har hört Efraims klagan:
    ’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
    som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
    så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19     Jag vände mig bort
men ångrade mig.
    Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.[a]
    Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20     Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
    Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
    Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.