Israels befrielse från Babel

30 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. (A) För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”

Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.

Så säger Herren:
    Rop av förfäran har vi hört,
        fruktan och ingen frid.
(B) Fråga och tänk:
        Brukar män föda barn?
    Varför ser jag då alla män
        med händerna på höfterna
            som kvinnor i barnsnöd?
    Varför har alla ansikten
        blivit så dödsbleka?
(C) Ve! Detta är en stor dag,
        den liknar ingen annan.
    Det är en tid av nöd för Jakob,
        men han ska bli räddad ur den.

(D) Och det ska ske på den dagen,
        säger Herren Sebaot,
    att jag ska ta oket från din nacke
        och bryta sönder det
            och slita av dina band.
    Inga främlingar ska längre
        tvinga honom att tjäna dem,
(E) utan de ska tjäna Herren sin Gud
        och David sin kung,
    som jag ska låta uppstå åt dem.[a]

10 (F) Så var inte rädd,
    min tjänare Jakob, säger Herren,
        och var inte förskräckt, Israel.
    För jag ska rädda dig
        ur landet i fjärran
    och dina efterkommande ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska komma tillbaka
        och leva i fred och trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
11 (G) För jag är med dig, säger Herren,
        för att rädda dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        bland vilka jag spritt ut dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

12 (H) För så säger Herren:
    Obotlig är din skada,
        oläkligt ditt sår.
13 (I) Ingen tar sig an din sak
        för att se om ditt sår.
    Det finns inga läkemedel
        och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
        de frågar inte efter dig,
    för jag har slagit dig
        med en fiendes slag.
    Jag har tuktat dig hårt,
        för din skuld är stor
            och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
        Obotlig är din plåga.
    Därför att din skuld är stor
        och dina synder många
    har jag gjort dig detta.

16 (J) Men nu ska alla som ätit av dig
        bli uppätna,
    och alla dina motståndare
        ska allihop gå i fångenskap.
    De som har skövlat dig
        ska bli skövlade,
    och alla som har plundrat dig
        ska jag lämna till plundring.
17 (K) För jag ska låta dig bli frisk
        och läka dina sår, säger Herren,
    dig som man kallar
        ”den fördrivna”,
    ”Sion som ingen frågar efter”.
18 (L) Så säger Herren:
    Se, jag ska göra slut
        på fångenskapen
            för Jakobs hyddor
        och förbarma mig
            över hans boningar.
    Staden ska åter byggas upp
        på sin höjd,
    och palatset ska stå
        på sin rätta plats.
19 (M) Från dem ska höras lovsång
        och rop från glada människor.
    Jag ska föröka dem,
        och de ska inte bli färre.
    Jag ska ära dem,
        och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
    hans församling ska bestå
        inför mig,
    och jag ska straffa alla
        som förtrycker honom.
21 (N) Hans ledare ska vara
        en av hans egna,
    hans härskare ska utgå
        från hans mitt.
    Jag ska låta honom komma nära
        och närma sig mig –
    för vem skulle annars våga sitt liv[b]
        genom att närma sig mig?
            säger Herren.
22 (O) Och ni ska vara mitt folk,
    och jag ska vara er Gud.

23 (P) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en härjande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
        ska inte vända åter
    förrän han har utfört,
        förrän han har fullbordat
            sitt hjärtas tankar.
    I den yttersta tiden
        ska ni förstå det.

Footnotes

  1. 30:9 David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem   Profetia om Messias, Davids son (Matt 1:1).
  2. 30:21 skulle annars våga sitt liv   Annan översättning: ”kommer att viga sitt liv”.