Add parallel Print Page Options

Väl blevo regnskurarna förhållna, och intet vårregn föll; men du hade en äktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.

Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!», Min ungdoms vän är du!»

»Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen, skulle han framhärda så för alltid?» Så talar du och gör dock vad ont är, ja, fullbordar det ock.

Read full chapter