Jeremia 2
Svenska Folkbibeln 2015
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 (A) Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig
under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 (B) Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den
drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord,
ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 (C) Så säger Herren:
Vad fann era fäder för fel hos mig,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 (D) De frågade inte: ”Var är Herren,
han som förde oss upp
ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
landet där ingen färdas
och där ingen människa bor?”
7 (E) Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt
och dess goda.
Men när ni hade kommit dit,
orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 (F) Prästerna frågade inte:
”Var är Herren?”
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
och herdarna var trolösa
mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde dem
som inte kan hjälpa.
9 (G) Därför ska jag fortsätta
gå till rätta med er, säger Herren,
och gå till rätta med era barnbarn.
10 (H) Dra bort till kitteernas kuster
och se efter,
skicka bud till Kedar[a] och undersök,
se om något sådant har hänt där:
11 (I) Har ett folk någonsin
bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort
sin härlighet
mot något som inte kan hjälpa.
12 (J) Häpna, ni himlar, över detta,
rys av stor förfäran, säger Herren,
13 (K) för mitt folk har begått
en dubbel synd:
De har övergett mig,
källan med det levande vattnet[b],
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 (L) Är Israel en träl?
Är han född som slav?
Varför har han blivit ett byte?
15 (M) Lejonen[c] ryter mot honom,
man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 (N) Även Memfis och Tachpanches[d] barn
betar din hjässa kal[e].
17 (O) Men är det inte du själv
som vållar dig detta,
genom att du överger
Herren din Gud
när han vill leda dig
på den rätta vägen?
18 (P) Varför vill du till Egypten
för att dricka av Nilens[f] vatten?
Och varför vill du till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 (Q) Det är din ondska som tuktar dig
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren din Gud
och inte fruktar mig,
säger Herren Gud Sebaot.
20 (R) Redan för länge sedan
bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band,
men du sade:
”Jag vill inte tjäna dig.”
På alla höga kullar
och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 (S) Jag hade planterat dig
som en ädel vinstock, helt äkta.
Hur kunde du då bli en oäkta,
främmande vinstock för mig?
22 Även om du tvättar dig med soda
och tar mängder av såpa
är ändå din synds fläckar
kvar inför mig, säger Herren Gud.
23 (T) Hur kan du säga:
”Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?”
Tänk hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är som ett ystert kamelsto
som löper hit och dit,
24 som en vildåsna
som är van vid öknen
och flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka
hennes begär?
Den som söker henne
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden[g]
finner man henne lätt.
25 (U) Akta din fot
så att du inte tappar skon
och din strupe
så att den inte blir törstig.
Men du svarar: ”Det är förgäves!
Jag älskar främmande gudar
och tänker följa dem.”
26 Liksom tjuven står med skam
när han ertappas,
så ska Israels hus få skämmas
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 (V) de som säger till trästycket:
”Du är min far”,
och till stenen:
”Du har fött mig”.
De vänder ryggen mot mig
och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
”Res dig och rädda oss!”
28 (W) Var är då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem resa sig!
Kan de rädda dig
i din olyckas tid?
För du, Juda,
har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför går ni till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig,
säger Herren.
30 (X) Förgäves har jag slagit era barn,
de lät sig inte tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat
era profeter.
31 Du släkte, se Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
vi kommer inte mer till dig?”
32 (Y) Inte glömmer en jungfru
sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider
glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Även de sämsta kvinnor
har du lärt dina vägar.
34 På dina mantelflikar finns blod
av fattiga som var oskyldiga,
de hade inte ertappats vid inbrott[h].
35 Trots allt detta säger du:
”Jag är oskyldig.
Han är inte arg på mig längre.”
Men jag vill gå till rätta med dig,
eftersom du säger:
”Jag har inte syndat.”
36 (Z) Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du blir besviken på Egypten
liksom du blev besviken
på Assyrien.[i]
37 (AA) Också därifrån måste du gå din väg
med händerna på huvudet,[j]
för Herren förkastar
dem som du litar till,
du får ingen framgång genom dem.
Footnotes
- 2:10 kitteerna … Kedar Cypern i västerhavet och araber i den östra öknen (jfr 1 Mos 10:4, 25:13).
- 2:13 levande vattnet Friskt och flödande, inte stillastående och osunt. Jfr Joh 4:10, 7:38.
- 2:15 Lejonen Troligen assyrierna (jfr Nah 2:11 med not) som hade härjat landet upprepade gånger (se 2 Kung 15:29, 17:3f, 18:7f).
- 2:16 Memfis och Tachpanches Egyptens huvudstad söder om Kairo och gränsstad i östra Nildeltat. Egypten härjade Israel 609 f Kr (2 Kung 23:29f).
- 2:16 betar din hjässa kal Annan översättning: ”krossar din hjässa”.
- 2:18 Nilen Hebr. Shihór, ”Horus vatten”, troligen det östra Nildeltat närmast Israel.
- 2:24 parningstiden Ordagrant: ”hennes månad”.
- 2:34 ertappats vid inbrott Husägare hade rätt att döda inbrottstjuvar (2 Mos 22:2).
- 2:36 besviken på Assyrien Folket hade försökt vinna stormaktens gunst (2 Kung 15:19, 16:7f), men i stället själva blivit plundrade (2 Kung 15:29, 18:9f).
- 2:37 händerna på huvudet Sorgegest (jfr 2 Sam 13:19 med not).
Jeremia 2
Svenska Folkbibeln
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 Så säger Herren:
Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 De frågade inte: "Var är Herren,
han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
det land där ingen färdas
och där ingen människa bor?"
7 Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt och dess goda.
Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 Prästerna frågade inte: "Var är Herren?"
De som hade hand om lagen kände mig inte,
och herdarna var trolösa mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde sådana som inte kunde hjälpa.
9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er,
säger Herren.
Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.
10 Drag bort till kitteernas öar och se efter,
sänd bud till Kedar och undersök noga,
se om något sådant har skett där:
11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet
mot en avgud som inte kan hjälpa.
12 Häpna över detta, ni himlar,
rys av stor förfäran, säger Herren.
13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 Är Israel en träl eller en hemfödd slav?
Varför har han lämnats till plundring?
15 Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 Även Nofs och Tachpanches barn
betar din hjässa kal.
17 Men är det inte du själv som vållar dig detta,
genom att du överger Herren, din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
18 Varför vill du fara till Egypten
för att dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du fara till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 Det är din ondska som tuktar dig,
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig,
säger Herren, Herren Sebaot.
20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band, men du sade:
"Jag vill inte tjäna dig."
På alla höga kullar och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock
av helt och hållet äkta slag.
Hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av en främmande vinstock?
22 Om du än tvättar dig med soda
och tar aldrig så mycket såpa,
syns ändå din synds fläckar inför mig,
säger Herren, Herren.
23 Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?"
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,
24 lik en vildåsna, van vid öknen,
en som flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka hennes lusta?
Den som vill komma till henne,
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden finner de henne lätt.
25 Akta din fot så att du inte tappar skon,
och din strupe så att den inte blir torr av törst.
Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves.
Jag älskar främmande gudar,
och dem vill jag följa."
26 Liksom tjuven står med skam när han ertappas,
så skall Israels hus komma på skam
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 de som säger till trästycket:
"Du är min fader",
och till stenen:
"Du har fött mig".
Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
Stå upp och rädda oss!
28 Var finns då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem stå upp!
Kan de rädda dig i din olyckas tid?
Ty du, Juda, har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.
30 Förgäves har jag slagit era barn.
De har inte låtit sig tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat era profeter.
31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria,
vi kommer inte mer till dig?
32 Inte glömmer en jungfru sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.
34 På dina mantelflikar finner man blod
av fattiga och oskyldiga,
fastän de inte ertappats vid inbrott.
35 Trots allt detta säger du:
"Jag är oskyldig.
Han är inte längre vred på mig."
Men jag vill gå till rätta med dig,
därför att du säger: "Jag har inte syndat."
36 Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du skall bli besviken på Egypten
liksom du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån måste du gå din väg
med händerna över huvudet.
Ty Herren förkastar dem som du förtröstar på,
du skall inte ha framgång genom dem.
Jeremiah 2
King James Version
2 Moreover the word of the Lord came to me, saying,
2 Go and cry in the ears of Jerusalem, saying, Thus saith the Lord; I remember thee, the kindness of thy youth, the love of thine espousals, when thou wentest after me in the wilderness, in a land that was not sown.
3 Israel was holiness unto the Lord, and the firstfruits of his increase: all that devour him shall offend; evil shall come upon them, saith the Lord.
4 Hear ye the word of the Lord, O house of Jacob, and all the families of the house of Israel:
5 Thus saith the Lord, What iniquity have your fathers found in me, that they are gone far from me, and have walked after vanity, and are become vain?
6 Neither said they, Where is the Lord that brought us up out of the land of Egypt, that led us through the wilderness, through a land of deserts and of pits, through a land of drought, and of the shadow of death, through a land that no man passed through, and where no man dwelt?
7 And I brought you into a plentiful country, to eat the fruit thereof and the goodness thereof; but when ye entered, ye defiled my land, and made mine heritage an abomination.
8 The priests said not, Where is the Lord? and they that handle the law knew me not: the pastors also transgressed against me, and the prophets prophesied by Baal, and walked after things that do not profit.
9 Wherefore I will yet plead with you, saith the Lord, and with your children's children will I plead.
10 For pass over the isles of Chittim, and see; and send unto Kedar, and consider diligently, and see if there be such a thing.
11 Hath a nation changed their gods, which are yet no gods? but my people have changed their glory for that which doth not profit.
12 Be astonished, O ye heavens, at this, and be horribly afraid, be ye very desolate, saith the Lord.
13 For my people have committed two evils; they have forsaken me the fountain of living waters, and hewed them out cisterns, broken cisterns, that can hold no water.
14 Is Israel a servant? is he a homeborn slave? why is he spoiled?
15 The young lions roared upon him, and yelled, and they made his land waste: his cities are burned without inhabitant.
16 Also the children of Noph and Tahapanes have broken the crown of thy head.
17 Hast thou not procured this unto thyself, in that thou hast forsaken the Lord thy God, when he led thee by the way?
18 And now what hast thou to do in the way of Egypt, to drink the waters of Sihor? or what hast thou to do in the way of Assyria, to drink the waters of the river?
19 Thine own wickedness shall correct thee, and thy backslidings shall reprove thee: know therefore and see that it is an evil thing and bitter, that thou hast forsaken the Lord thy God, and that my fear is not in thee, saith the Lord God of hosts.
20 For of old time I have broken thy yoke, and burst thy bands; and thou saidst, I will not transgress; when upon every high hill and under every green tree thou wanderest, playing the harlot.
21 Yet I had planted thee a noble vine, wholly a right seed: how then art thou turned into the degenerate plant of a strange vine unto me?
22 For though thou wash thee with nitre, and take thee much soap, yet thine iniquity is marked before me, saith the Lord God.
23 How canst thou say, I am not polluted, I have not gone after Baalim? see thy way in the valley, know what thou hast done: thou art a swift dromedary traversing her ways;
24 A wild ass used to the wilderness, that snuffeth up the wind at her pleasure; in her occasion who can turn her away? all they that seek her will not weary themselves; in her month they shall find her.
25 Withhold thy foot from being unshod, and thy throat from thirst: but thou saidst, There is no hope: no; for I have loved strangers, and after them will I go.
26 As the thief is ashamed when he is found, so is the house of Israel ashamed; they, their kings, their princes, and their priests, and their prophets.
27 Saying to a stock, Thou art my father; and to a stone, Thou hast brought me forth: for they have turned their back unto me, and not their face: but in the time of their trouble they will say, Arise, and save us.
28 But where are thy gods that thou hast made thee? let them arise, if they can save thee in the time of thy trouble: for according to the number of thy cities are thy gods, O Judah.
29 Wherefore will ye plead with me? ye all have transgressed against me, saith the Lord.
30 In vain have I smitten your children; they received no correction: your own sword hath devoured your prophets, like a destroying lion.
31 O generation, see ye the word of the Lord. Have I been a wilderness unto Israel? a land of darkness? wherefore say my people, We are lords; we will come no more unto thee?
32 Can a maid forget her ornaments, or a bride her attire? yet my people have forgotten me days without number.
33 Why trimmest thou thy way to seek love? therefore hast thou also taught the wicked ones thy ways.
34 Also in thy skirts is found the blood of the souls of the poor innocents: I have not found it by secret search, but upon all these.
35 Yet thou sayest, Because I am innocent, surely his anger shall turn from me. Behold, I will plead with thee, because thou sayest, I have not sinned.
36 Why gaddest thou about so much to change thy way? thou also shalt be ashamed of Egypt, as thou wast ashamed of Assyria.
37 Yea, thou shalt go forth from him, and thine hands upon thine head: for the Lord hath rejected thy confidences, and thou shalt not prosper in them.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln