Israel överger Herren

2 Herren talade till mig igen och sa:

² Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.

³ På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.

^4-5 Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?

⁶ De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.

⁷ Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.

⁸ Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.

⁹ Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.

^10-11 Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!

¹² Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.

¹³ Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.

¹⁴ Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?

¹⁵ Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.

¹⁶ Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.

¹⁷ Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.

¹⁸ Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?

¹⁹ Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁰ För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.

²¹ Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?

²² Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.

²³ Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.

²⁴ Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!

²⁵ Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'

^26-27 Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.

²⁸ Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.

²⁹ Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.

³⁰ Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.

³¹ Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'

³² Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.

³³ Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.

³⁴ Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.

³⁵ Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!

³⁶ Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.

³⁷ Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.

3 Om en man skiljer sig från sin hustru och hon sedan gifter om sig, så ska han inte ta henne tillbaka. Du har övergett mig för alla dina älskare, och ändå vill du nu komma tillbaka till mig, säger Herren.

² Finns det en enda plats i hela landet, där du inte har orenat dig och varit otrogen genom att tillbe dessa andra gudar? Du sitter vid vägkanten som en prostituerad och väntar på nya kunder! Du har förgiftat hela landet med din hemska prostitution.

³ Det är därför som det inte har regnat ens om vårarna. Du säljer dig utan några som helst skamkänslor.

^4-5 Och ändå kan du med att säga till mig: 'Far, du har alltid varit min vän. Du blir väl inte arg på mig för en sådan här småsak!' Så håller du på och slutar inte med all din ondska.

Israel är som en otrogen hustru

⁶ Detta budskap från Herren kom till mig under kung Josias regering:Har du sett vad Israel gör? Som en lättfärdig hustru ger sig åt andra män så snart hon får en chans, så har Israel tillbett andra gudar på varje höjd och i skuggan under varje träd.

⁷ Jag trodde att hon en dag skulle vända tillbaka till mig och bli min än en gång. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg Israels ständiga uppror.

⁸ Trots att hon såg att jag skilde mig från det trolösa Israel brydde hon sig inte om det, utan nu har Juda också lämnat mig för att gå till andra gudar och tillbe dem.

⁹ Hon tillbad avgudar som var gjorda av trä och sten. På så sätt blev landet förgiftat och orenat.

¹⁰ Efter all sin trolöshet återvände sedan den trolösa till mig, men hon låtsades bara sörja, säger Herren Gud.

¹¹ Ja, faktum är att det trolösa Israel har mindre skuld än det falska Juda!

¹² Gå därför och säg till Israel: Israel, mitt syndiga folk, vänd om till mig, för jag är barmhärtig. Jag ska inte vara vred i all evighet.

¹³ Men erkänn din skuld! Medge att du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och varit otrogen mot honom genom att tillbe avgudar under vart och vartannat träd. Bekänn att du inte har lyssnat på mig!

¹⁴ Vänd om, ni otrogna folk, för jag är er rätte Herre och tänker leda er tillbaka till Israels land, en och en och två och två, var ni än finns kringspridda.

¹⁵ Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.

¹⁶ När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till den gamla goda tiden, då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,

¹⁷ för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.

¹⁸ På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.

¹⁹ Jag har tänkt på hur underbart det skulle bli för er att få vara här bland mina barn. Jag har planerat att ge er en plats i detta underbara land, det bästa i hela världen. Jag har sett fram emot att ni skulle kalla mig far och tänkt att ni aldrig mer skulle vända er bort från mig.

²⁰ Men ni har övergett mig som en trolös hustru överger sin man, säger Herren.

²¹ Jag hör röster från de vindpinade bergen, röster som ropar gång på gång. Det är Israels barn som har vänt Gud ryggen och vandrat sin egen väg.

²² Mina avfälliga barn, kom tillbaka till mig, så ska jag rena er!Och de svarar: Ja, vi ska komma, för du är Herren, vår Gud.

²³ Vi är trötta på att tillbe avgudarna på höjderna och att fira orgier uppe i bergen. Det är bedrägeri alltsammans. Bara i Herren, vår Gud, kan Israel någonsin finna hjälp och frälsning.

²⁴ Från vår barndom har vi sett hur allt vi ägt har slösats bort på avgudar och deras präster. Vi har offrat både boskap och fårhjordar och söner och döttrar.

²⁵ Vi böjer oss ner i skam och vanära. Vi och våra förfäder har syndat från barndomen mot Herren, vår Gud, och vi har inte velat lyssna till honom.

Ödeläggelse drabbar landet

4 Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar,

² om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn.

³ Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset.

⁴ Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka.

⁵ Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: Fly för era liv! Fly till de befästa städerna!

⁶ Fly omedelbart och dröj inte kvar! Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr.

⁷ Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma.

⁸ Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig.

⁹ På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren.

¹⁰ Då sa jag: Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!

^11-12 Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm.

¹³ Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade!

¹⁴ Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska.

¹⁵ Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg.

¹⁶ Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer.

¹⁷ De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren.

¹⁸ Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat.

¹⁹ Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter.

²⁰ Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat.

²¹ Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död?

²² Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta.

²³ Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus.

²⁴ Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade.

²⁵ Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt.

²⁶ De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede.

²⁷ Herren säger: Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar.

²⁸ Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig.

²⁹ Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck.

³⁰ Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig.

³¹ Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.

Ingen har respekt för Herren

5 Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Sök bland både hög och låg och försök få tag i någon enda som är ärlig och uppriktig! Sök på varje gata och varje torg! Om du finner en enda, ska jag låta bli att förstöra staden!

² Man ljuger till och med under ed.

³ Herre, du accepterar inget annat än sanningen. Du har straffat dem, men de vill inte ändra sig och bli ärliga! Du har slagit dem, men de vägrar att vända om från sina synder. Med ansikten hårda som sten, står de fasta i sitt beslut att inte göra bättring.

⁴ Men jag frågade mig vad vi egentligen har att vänta oss från de fattiga och okunniga? De känner inte till Guds vägar. Hur ska de då kunna lyda honom?

⁵ Jag ska gå till deras ledare och tala med dem. De känner till Herrens vägar och den dom som följer på synd. Men också de har helt förkastat sin Gud.

⁶ Därför ska jag låta dem drabbas av vreden från 'skogens lejon'. 'Vargen i öknen' ska störta sig över dem, och en 'leopard' ska smyga utanför deras städer och slita alla som går ut utanför stadsmurarna i stycken. Deras synder är många, och deras olydnad mot mig är stor.

⁷ Hur skulle jag kunna förlåta dig? Till och med dina barn har vänt sig bort från mig och tillber gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, och de har tackat med otrohet och gått till prostituerade.

⁸ De är som välmående och lystna hingstar i sina begär efter sin nästas hustru.

⁹ Ska jag inte straffa dem för en sådan sak? Ska jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?

¹⁰ Gå ner i vingårdarna och förstör dem! Lämna bara något kvar. Men riv bort vinrankorna, för de är inte Herrens.

¹¹ Folket i Israel och Juda är falskheten själv, säger Herren.

¹² De har ljugit och sagt: Han kommer inte att bry sig om oss! Det kommer inte något straff över oss! Det blir varken hungersnöd eller krig!

¹³ Guds profeter är pratmakare utan gudomlig auktoritet, säger de. Deras förutsägelser om dom kommer bara över dem själva och inte över oss!

¹⁴ Därför säger Herren, härskarornas Gud, till sina profeter: På grund av allt detta prat ska jag förvandla era ord och profetior till en flammande eld och bränna upp er som torr ved.

¹⁵ Ja, jag ska låta ett folk från ett avlägset land, en gammal och mäktig nation, komma över Israel, säger Herren, vars språk ni inte förstår.

¹⁶ Deras vapen är fruktansvärda och deras krigare grymma.

¹⁷ De ska lägga beslag på era åkrar och döda era barn. Era får och boskapshjordar ska de ta, ja, även era druvor och fikon. Era befästa städer, som ni tror är så säkra, kommer de att riva ner.

¹⁸ Men jag ska inte utplåna er helt, säger Herren.

¹⁹ Och när ditt folk frågar: Varför gör Herren så här mot oss? då ska du säga: Ni förkastade honom och gav er åt andra gudar i ert eget land. Därför måste ni nu bli slavar åt främlingar i ett land som inte är ert eget.

²⁰ Låt detta meddelande nå ut över hela Juda och till alla i Israel:

²¹ Hör upp, ni oförståndiga och dåraktiga folk, med ögon som inte ser och öron som inte hör. Har ni ingen respekt alls för mig? frågar Herren Gud.

²² Skulle ni inte bäva för mig? Jag som med mitt ord bestämmer havens gränser, så att de, hur de än brusar och ryter, inte kan överskrida dem. Är inte det en Gud som man borde frukta och tillbe?

^23-24 Men mitt folk är hårdhjärtat. Det har vänt sig från mig och gått sin egen väg. Fastän jag är den som ger dem regn varje år, både vår och höst, och ger dem skördar, har de ändå inte någon respekt eller fruktan för mig.

²⁵ Därför har jag tagit bort dessa välsignelser från dem. Deras synd har berövat dem allt detta goda.

²⁶ Bland mitt folk finns det onda människor som lurar på sina offer som en jägare från sitt gömställe. De lägger ut fällor för andra.

²⁷ De är fulla av falskhet och liknar en trång bur med för många fåglar. Och vad blir resultatet? Nu är de rika och mäktiga,

²⁸ feta och välmående, och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De vägrar att ge de föräldralösa och fattiga rättvisa.

²⁹ Skulle jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skulle jag inte ta hämnd på ett sådant folk?

³⁰ Det är något fruktansvärt som har hänt detta land.

³¹ Falska profeter regerar över prästerna, och mitt folk vill ha det så! Men min dom över er står fast.

En sista varning till Jerusalem

6 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket.

² Du är som en värnlös, ung flicka.

³ Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar.

⁴ Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen.

⁵ Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar! säger de.

⁶ Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom.

⁷ Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår.

⁸ Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet.

⁹ Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar.

¹⁰ Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna.

¹¹ På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru.

¹² Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren.

¹³ De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger!

¹⁴ Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl!

¹⁵ Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede.

¹⁶ Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!

¹⁷ Jag tillsatte vakter för att varna er: Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer. Men ni sa: Nej, vi bryr oss inte om det!

^18-19 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag.

²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre.

²¹ Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans.

²² Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig,

²³ ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid.

²⁴ Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn.

²⁵ Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor.

²⁶ Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig.

²⁷ Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar?

²⁸ De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma.

²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar.

³⁰ Orent silver är den etikett jag måste sätta på dem.

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

¹⁶ Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.

¹⁷ Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?

¹⁸ Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!

¹⁹ De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.

²⁰ Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.

²¹ Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!

²² Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.

²³ Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!

²⁴ Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.

²⁵ Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.

²⁶ Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.

²⁷ Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.

²⁸ Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.

²⁹ Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.

³⁰ Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.

³¹ De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.

³² En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen

³³ De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.

³⁴ Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.

8 Då ska fienden öppna gravarna efter Judas kungar, furstar, präster, profeter och andra Jerusalems invånare.

² Deras ben ska grävas upp och spridas ut på marken inför sol, måne och stjärnor, dessa gudar som de har älskat och tillbett, säger Herren. Deras ben kommer inte att samlas upp eller begravas igen, utan ligga som avskräde överallt.

³ De som fortfarande finns kvar i detta ogudaktiga land ska längta efter att få dö, hellre än att behöva leva på den plats dit jag kommer att skicka dem, säger härskarornas Gud.

Bedragna av villolärare

^4-5 Än en gång ger jag dem det här budskapet från Herren: När en människa faller, reser hon sig då inte upp igen? När hon befinner sig på fel väg och upptäcker sitt misstag, vänder hon då inte tillbaka till vägskälet där hon tog miste? Men Jerusalem fortsätter på fel väg, trots att jag varnat dem.

⁶ Jag lyssnar till deras samtal, och vad är det jag får höra? Är det någon som sörjer över synden? Är det någon som säger: Vilken fruktansvärd synd jag har begått? Nej, alla rusar på som hästar i strid.

⁷ Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan. De återvänder alla varje år, vid den tid som Gud har bestämt. Men mitt folk känner inte till Herrens lagar.

⁸ Hur kan ni säga: Vi är visa, vi har Herrens lag, när era skriftlärde har förvrängt den till lögn?

⁹ Dessa visa män ska få stå sitt kast och gå i fällan, för de har förkastat Herrens ord. Är de då så visa?

¹⁰ Jag ska ge deras hustrur och egendomar åt andra. Alla, från den minste till den störste, profeter och präster, har bara en enda sak i huvudet. De är ute efter det som inte tillhör dem och drar sig inte för att ljuga och bedra.

¹¹ De ger mitt folk fel behandling när de försäkrar att allt står väl till, trots att det inte alls är så.

¹² Skäms de för att de tillber avgudar? Nej, inte det minsta. De har ingen skam i kroppen och vet inte ens vad det är att rodna! Därför ska jag se till att de får ligga bland de fallna. Jag ska låta död komma över dem.

¹³ Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.

¹⁴ Då kommer folket att säga: Varför ska vi vänta på döden här? Låt oss gå till de befästa städerna. För Herren, vår Gud, har uttalat domen över oss och gett oss en giftbägare att tömma på grund av all vår synd.

¹⁵ Vi väntade på fred, men den kom aldrig. Vi räknade med läkedom, men upplevde bara skräck.

¹⁶ Krigslarm hörs från norr uppe vid Dan. Hela landet darrar inför den annalkande armén. Fienden kommer för att inta hela landet och allting i det, både städer och folk.

¹⁷ Jag kommer att sända fientliga trupper som giftiga ormar mot er, och då hjälper det inte vad ni än gör.

¹⁸ Mitt hjärta är nära att brista. Var ska jag finna tröst i min sorg?

¹⁹ Hör hur mitt folk gråter i främmande land!Var är Herren? frågar de. Har Gud övergett oss och vår kung? Varför måste de göra mig så uppretad med sina utskurna avgudabilder och främmande gudar?

²⁰ Skördetiden är slut, sommaren är över och vi är i fångenskap.

²¹ Jag gråter över mitt folks lidande. Jag står fullkomligt lamslagen och stum av sorg.

²² Finns det ingen bot att få i Gilead? Finns det ingen läkare där, som kan hjälpa? Varför gör inte Gud något? Varför hjälper han inte sitt folk?

Jeremia gråter över folket

9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.

² Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

³ De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

⁴ Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

⁵ Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

⁶ De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

⁷ Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

⁸ Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

¹⁰ Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

¹¹ Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

¹² Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?

¹³ Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.

¹⁴ I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.

¹⁵ Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.

¹⁶ Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.

^17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!

¹⁹ Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!

²⁰ Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.

²¹ Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.

²² Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.

²³ Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.

²⁴ Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.

^25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.

Herren är Skaparen

10 Hör Herrens ord, Israel:

^2-3 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud,

⁴ dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull.

⁵ Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller.

⁶ Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt.

⁷ Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du.

⁸ De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga.

⁹ De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr.

¹⁰ Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom.

¹¹ Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå.

¹² Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna.

¹³ Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd.

¹⁴ Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft.

¹⁵ Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem.

¹⁶ Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

¹⁷ Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen.

¹⁸ Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede.

¹⁹ Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den.

²⁰ Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen.

²¹ Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras.

²² Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar.

²³ Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg.

²⁴ Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö.

²⁵ Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.

Påminnelse om förbundet

^1-3 Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa:Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!

⁴ När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.

⁵ Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger. Då svarade jag: Ja, låt detta ske, Herre!

⁶ Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.

⁷ För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: Lyd alla mina befallningar!

⁸ Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.

⁹ Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.

¹⁰ De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.

¹¹ Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.

¹² Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.

¹³ Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.

¹⁴ Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.

¹⁵ Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?

¹⁶ Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.

¹⁷ När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.

¹⁸ Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.

¹⁹ Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap, sa de. Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid.

²⁰ Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.

^21-22 Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.

²³ Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.

Jeremia klagar över orättvisor

12 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?

² Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.

³ Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!

⁴ Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!

⁵ Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?

⁶ Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!

Herren överger sitt trolösa folk

⁷ Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.

⁸ Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.

⁹ Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.

¹⁰ Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.

¹¹ De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.

¹² Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.

¹³ Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.

¹⁴ Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,

¹⁵ men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.

¹⁶ Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.

¹⁷ Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.

Folket hotas med fångenskap

13 Herren sa till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta det på dig, men tvätta det inte, låt inte vatten komma vid det.

² Jag köpte alltså ett höftskynke och tog på mig det.

³ Då talade Herren till mig på nytt:

⁴ Ta med dig höftskynket ut till floden Eufrat och göm det i ett hål bland klipporna.

⁵ Det gjorde jag. Jag gömde det, som Herren hade sagt till mig.

⁶ En lång tid senare sa Herren: Gå bort till floden igen och hämta höftskynket.

⁷ Jag återvände till Eufrat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.

^8-9 Då sa Herren: Detta är en bild på hur jag ska bryta ner högfärden i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Detta ogudaktiga folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna onda begär och tillber avgudar. Därför ska det bli odugligt till allt.

¹¹ Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så skulle Juda och Israel hålla fast vid mig, säger Herren. De var mitt folk, en heder för mitt namn. Men nu har de vänt sig bort.

¹² Säg till dem: Herren, Israels Gud, säger: Alla era vinsäckar ska fyllas med vin. Och de kommer att svara: Naturligtvis, du behöver inte tala om för oss hur rika vi kommer att bli!

¹³ Säg då till dem: Ni misstar er. Jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att ni blir redlösa allesammans, från kungen på Davids tron, präster och profeter ända ner till allt folket.

¹⁴ Jag ska krossa fäder och söner mot varandra, säger Herren. Jag ska inte låta något medlidande eller förbarmande hindra mig från att fullständigt förgöra dem.

¹⁵ Om ni ändå inte vore så stolta och envisa! Då skulle ni lyssna till Herren, för han har talat.

¹⁶ Ge Herren, er Gud, äran, innan det blir för sent, och han låter ett ogenomträngligt mörker komma över er, så att ni snubblar och faller. När ni då letar efter ljus ska ni bara finna ogenomträngligt mörker.

¹⁷ Vägrar ni fortfarande att lyssna? I ensamheten sörjer mitt brustna hjärta över er högfärd. Mina ögon fylls av tårar vid tanken på att Herrens hjord ska föras bort som slavar.

¹⁸ Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från era troner och sätt er på marken, för era strålande kronor har tagits från era huvuden. De är inte längre era.

¹⁹ Städerna i öknen har stängt sina portar för fienden, och alla övriga i Juda ska föras bort i fångenskap.

²⁰ Se på arméerna som kommer norrifrån! Var finns din hjord, Jerusalem, den fina hjord som jag gav dig att ta hand om?

²¹ Hur kommer du att känna det, när jag sätter dina bundsförvanter att regera över dig? Du kommer att vrida dig i smärta, som en kvinna när hon ska föda barn.

²² Och om du frågar dig varför allt detta har drabbat dig, blir svaret att det är på grund av dina grova synder. Det är därför du har blivit våldtagen och misshandlad.

²³ Inte kan väl en etiopier förändra färgen på sin hud, eller en leopard ta bort sina fläckar? Inte heller kan ni, som är så vana vid att göra det som är ogudaktigt, nu börja göra det som är rätt.

^24-25 Därför att ni har glömt mig och satt er tilltro till falska gudar, ska jag förskingra er som agnar för den hårda ökenvinden. Detta är vad som väntar er, och det jag har bestämt just för er.

²⁶ Jag ska själv utlämna er till nakenhet och skam.

²⁷ Jag är väl medveten om ert avfall, er trolöshet mot mig och er avskyvärda avgudadyrkan på fält och höjder. Ve över dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?

Guds dom över Jerusalem

14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:

² Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.

³ De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.

⁴ Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.

⁵ Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.

⁶ Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.

⁷ Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!

⁸ Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?

⁹ Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!

¹⁰ Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.

¹¹ Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.

¹² Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.

¹³ Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.

¹⁴ Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.

¹⁵ Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.

¹⁶ De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

¹⁷ Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.

¹⁸ Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.

¹⁹ Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.

²⁰ Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.

²¹ Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!

²² Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.

Jeremia utsätts för förföljelse

15 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!

² Och om de frågar dig: Vart ska vi gå?, tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.

³ Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.

⁴ På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.

⁵ Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?

⁶ Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.

⁷ Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.

⁸ Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.

⁹ Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.

¹⁰ Då sa Jeremia: Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig.

¹¹ Men Herren svarade: Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä.

^12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.

¹⁴ Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.

¹⁵ Då svarade Jeremia: Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!

¹⁶ Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!

^17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad.

¹⁹ Herren svarade: Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.

²⁰ De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig, säger Herren.

²¹ Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer.

Profetia om undergång

16 Än en gång talade Herren till mig och sa:

² Du får inte gifta dig och skaffa dig barn,

³ för barnen som föds i den här staden och deras föräldrar

⁴ ska dö av fruktansvärda sjukdomar. Ingen ska sörja dem eller begrava dem, utan deras kroppar ska ligga på marken och bli till näring för jorden. De ska dö av krig och hungersnöd, och deras kroppar ska ätas av gamar och vilda djur.

⁵ Sörj inte eller gråt med dem vid deras begravningar, för jag har tagit bort mitt beskydd och min frid från dem, min kärlek och barmhärtighet.

⁶ Både stor och liten i det här landet ska dö, utan att bli begravd eller sörjd, och deras vänner ska inte rispa sig med knivar eller raka av sig håret som tecken på sin sorg, som ju är deras hedniska sed.

⁷ Ingen ska trösta de sörjande med en måltid eller en bägare vin.

⁸ Som ett tecken för dem under dessa sorgens dagar som ligger framför, ska du inte delta i deras fester och bjudningar. Ät inte ens en enstaka måltid tillsammans med dem.

⁹ Herren, Israels Gud, säger: Under er egen livstid, inför era egna ögon, ska jag göra slut på all glädje i landet, på alla glada sånger under bröllopsfesterna.

¹⁰ När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?

¹¹ Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,

¹² och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.

¹³ Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!

^14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten, utan: Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till. Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.

¹⁶ Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.

¹⁷ Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.

¹⁸ Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.

¹⁹ Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!

²⁰ Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar.

²¹ Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.

Jeremia varnar folket

17 Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.

^2-3 De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.

⁴ Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.

⁵ Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.

⁶ Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.

⁷ Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.

⁸ Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.

⁹ En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.

¹⁰ Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.

¹¹ Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.

¹² Men din tron är vår tillflykt, Herre!

¹³ Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.

¹⁴ Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.

¹⁵ Människor hånar mig och säger: Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?

¹⁶ Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.

¹⁷ Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.

¹⁸ Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!

Vila under sabbaten

¹⁹ Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna

²⁰ och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.

^21-22 Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,

²³ men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.

²⁴ Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,

²⁵ då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.

²⁶ Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.

²⁷ Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.

Man vill tysta Jeremia

18 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:

² Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!

³ Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.

⁴ Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.

⁵ Då sa Herren:

⁶ Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.

⁷ När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras

⁸ och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.

⁹ Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,

¹⁰ och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.

¹¹ Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!

¹² Men de svarade: Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!

¹³ Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.

¹⁴ Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.

¹⁵ Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.

¹⁶ Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.

¹⁷ Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.

¹⁸ Då sa folket: Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!

¹⁹ Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!

²⁰ Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.

²¹ Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!

²² Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.

²³ Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.

Jerusalem ska krossas som en kruka

^1-2 Herren sa: Köp dig en lerkruka och gå till Hinnoms sons dal, till Lerskärvsporten. Ta med dig några av de äldste bland folket och några av de äldsta prästerna, och berätta för dem vad jag säger till dig.

³ Sedan talade Herren till dem och sa: Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta en olycka komma över denna plats, så fruktansvärd att de som hör om den inte kommer att tro sina öron.

⁴ Israel har nämligen övergett mig och förvandlat den här dalen till en plats för ondska och ogudaktighet. Folket tänder rökelse till sina avgudar, avgudar som varken denna generation eller dess förfäder eller Juda kungar tidigare har tillbett, och de har fyllt den här platsen med oskyldiga barns blod.

⁵ De har byggt stora altaren till Baal, och där bränner de sina söner som brännoffer, något som jag aldrig befallt dem att göra eller ens haft i mina tankar!

⁶ Den dag ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal utan Slaktdalen.

⁷ Jag ska göra Judas och Jerusalems planer om intet. Jag ska låta de anfallande trupperna döda er här och lämna era döda kroppar till mat åt gamar och vilda djur.

⁸ Jag ska sopa bort Jerusalem från jorden, så att alla som går förbi ska häpna över vad jag har gjort med staden.

⁹ Jag kommer att se till att era fiender belägrar staden till dess alla livsmedel är slut och de som är instängda börjar äta sina egna.

¹⁰ Jeremia, slå nu sönder lerkrukan du bär med dig, medan männen i ditt sällskap ser på.

¹¹ Säg till dem: Så här säger Herren, härskarornas Gud: På samma sätt ska jag slå sönder Jerusalem med alla dess invånare. De ska spridas ut som dessa skärvor, och liksom den här lerkrukan inte kan bli hel igen kan inte heller de bli det. Det ska inte finnas tillräckligt med utrymme för deras gravar, utan deras kroppar ska kastas i högar i dalen.

¹² Och som det blir här i dalen, kommer det att bli i Jerusalem. Jag ska nämligen också fylla Jerusalem med döda kroppar.

¹³ Varje hus där rökelse har tänts på taken till era stjärngudar och varje plats där dryckesoffer hällts ut åt dem, kommer jag att betrakta som oren.

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet, där han hade förmedlat detta budskap, stannade han framför Herrens tempel och sa till folket:

¹⁵ Härskarornas och Israels Gud säger: Jag ska låta all den olycka jag förutsagt komma över den här staden och dess omgivningar, därför att ni så envist vägrat att lyssna till mig.

Jeremia sätts i stocken

20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,

² grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.

³ Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.

⁴ Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.

⁵ Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.

⁶ Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.

⁷ Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

⁸ Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

⁹ Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

¹⁰ Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

¹¹ Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

¹² Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

¹³ Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

¹⁴ Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!

¹⁵ Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.

¹⁶ Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,

¹⁷ därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!

¹⁸ Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.

Herren tillmötesgår inte kungen

^1-2 Kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia och bad honom: Be Herren att hjälpa oss. Nebukadnessar, kungen i Babylon, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren vara barmhärtig mot oss, göra ett under som i gamla tider och tvinga Nebukadnessar att dra tillbaka sina trupper.

^3-4 Jeremia svarade dem med ord från Herren: Gå tillbaka till kung Sidkia och ge honom det här budskapet från Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga mot kungen i Babylon och mot kaldeerna, som belägrar er. Jag tänker leda era fiender rakt in i hjärtat av staden,

⁵ och jag själv ska strida mot er, för jag är mycket vred.

⁶ Jag ska sända en fruktansvärd pest över denna stad, och både människor och djur ska dö.

⁷ Till slut tänker jag till och med överlämna kung Sidkia och alla som finns kvar i staden i den babyloniske kungen Nebukadnessars händer att förgöras utan nåd och förbarmande.

⁸ Säg till detta folk, säger Herren: Se, jag låter er nu välja mellan vägen som leder till liv och vägen som leder till död!

⁹ Stanna kvar här i Jerusalem och dö, slagna av era fiender eller dödade av svält och pest, eller gå ut och överlämna er åt kaldeernas armé och överlev!

¹⁰ Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden. Jag kommer att vara dess fiende och inte dess vän, säger Herren. Jerusalem ska bli intaget av kungen i Babylon, och han ska förvandla staden till aska.

¹¹ Till kungen i Juda säger Herren:

¹² Jag är beredd att döma dig för alla dina onda gärningar. Skynda dig! Ge rättvisa åt dem du dömer. Börja att göra det rätta innan min eld kommer över dig med lågor som ingen kan släcka.

¹³ Jag ska strida mot Jerusalem, som skryter och säger: 'Vi är trygga. Ingen kan komma åt oss här!'

¹⁴ Jag ska själv utplåna er på grund av er synd, säger Herren. Jag ska tända en eld som ska bränna upp allt i sin väg.

Dom över ogudaktiga kungar

22 Då sa Herren till mig: Gå bort och tala direkt till kungen i Juda och säg:

² Lyssna till Herren, du kung av Juda på Davids tron. Låt dina tjänare och ditt folk också lyssna!

³ Herren säger: Var rättvis och handla rättfärdigt! Hjälp dem som är förtryckta! Sluta upp med era ogudaktiga gärningar! Bevaka främlingars, föräldralösas och änkors rätt. Sluta med att mörda oskyldiga!

⁴ Om ni upphör med alla dessa onda gärningar, ska jag hjälpa detta folk och än en gång ge det kungar på Davids tron.

⁵ Men om ni vägrar att ta varning lovar jag vid mitt eget namn, säger Herren, att det här palatset ska bli en ruinhög.

⁶ Detta är mitt budskap till palatset: Du är lika kär för mig som det fruktbara Gilead och de gröna skogarna i Libanon. Men jag ska ödelägga dig och tömma dig på människor.

⁷ Jag ska skicka en armé rustad till tänderna över dig. De ska riva ner dina cederpaneler och elda upp dem.

⁸ Folk från många olika länder ska gå förbi stadens ruiner och säga till varandra: Varför lät Herren detta ske? Varför förstörde han en sådan mäktig stad?

⁹ Och svaret kommer att bli: Därför att folket som bodde här glömde Herren, sin Gud. Genom att tillbe avgudar kränkte de det förbund han ingått med dem.

¹⁰ Gråt inte över de döda! Gråt i stället över de fångar som man fört bort! De kommer aldrig att återvända för att se sitt fädernesland igen.

¹¹ För Herren säger om Sallum, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd i fångenskap:

Israel överger Herren

2 Herren talade till mig igen och sa:

² Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.

³ På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.

^4-5 Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?

⁶ De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.

⁷ Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.

⁸ Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.

⁹ Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.

^10-11 Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!

¹² Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.

¹³ Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.

¹⁴ Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?

¹⁵ Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.

¹⁶ Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.

¹⁷ Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.

¹⁸ Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?

¹⁹ Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.

²⁰ För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.

²¹ Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?

²² Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.

²³ Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.

²⁴ Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!

²⁵ Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'

^26-27 Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.

²⁸ Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.