Jeremia 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Man vill tysta Jeremia
18 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:
2 Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!
3 Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.
4 Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.
5 Då sa Herren:
6 Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.
7 När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras
8 och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.
9 Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,
10 och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.
11 Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!
12 Men de svarade: Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!
13 Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.
14 Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.
15 Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.
16 Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.
17 Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.
18 Då sa folket: Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!
19 Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!
20 Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.
21 Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!
22 Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.
23 Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.
Jérémie 18
Nouvelle Edition de Genève – NEG1979
Le vase du potier
18 La parole fut adressée à Jérémie de la part de l’Eternel, en ces mots:
2 Lève-toi, et descends dans la maison du potier;
Là, je te ferai entendre mes paroles.
3 Je descendis dans la maison du potier,
Et voici, il travaillait sur un tour.
4 Le vase qu’il faisait ne réussit pas,
Comme il arrive à l’argile dans la main du potier;
Il en refit un autre vase,
Tel qu’il trouva bon de le faire.
5 Et la parole de l’Eternel me fut adressée, en ces mots:
6 Ne puis-je pas agir envers vous comme ce potier, maison d’Israël?
Dit l’Eternel.
Voici, comme l’argile est dans la main du potier,
Ainsi vous êtes dans ma main, maison d’Israël!
7 Soudain je parle, sur une nation, sur un royaume,
D’arracher, d’abattre et de détruire;
8 Mais si cette nation, sur laquelle j’ai parlé, revient de sa méchanceté,
Je me repens du mal que j’avais pensé lui faire.
9 Et soudain je parle, sur une nation, sur un royaume,
De bâtir et de planter;
10 Mais si cette nation fait ce qui est mal à mes yeux,
Et n’écoute pas ma voix,
Je me repens du bien que j’avais eu l’intention de lui faire.
Endurcissement de Juda
11 Parle maintenant aux hommes de Juda et aux habitants de Jérusalem, et dis:
Ainsi parle l’Eternel:
Voici, je prépare contre vous un malheur,
Je médite un projet contre vous.
Que chacun revienne de sa mauvaise voie,
Réformez vos voies et vos œuvres!
12 Mais ils disent: C’est en vain!
Car nous suivrons nos pensées,
Nous agirons chacun selon les penchants de notre mauvais cœur.
13 C’est pourquoi ainsi parle l’Eternel:
Interrogez les nations!
Qui a jamais entendu pareilles choses?
La vierge d’Israël a commis d’horribles excès.
14 La neige du Liban abandonne-t-elle le rocher des champs?
Ou voit-on tarir les eaux qui viennent de loin, fraîches et courantes?
15 Cependant mon peuple m’a oublié, il offre de l’encens à des idoles;
Il a été conduit à chanceler dans ses voies, à quitter les anciens sentiers,
Pour suivre des sentiers, des chemins non frayés.
16 Ils ont fait de leur pays, un objet de désolation, d’éternelle moquerie;
Tous ceux qui y passent sont stupéfaits et secouent la tête.
17 Pareil au vent d’orient, je les disperserai devant l’ennemi;
Je leur tournerai le dos, je ne les regarderai pas au jour de leur détresse.
Complot contre Jérémie
18 Et ils ont dit:
Venez, complotons contre Jérémie!
Car la loi ne périra pas faute de sacrificateurs,
Ni le conseil faute de sages, ni la parole faute de prophètes.
Venez, tuons-le avec la langue;
Ne prenons pas garde à tous ses discours!
19 Ecoute-moi, Eternel!
Et entends la voix de mes adversaires!
20 Le mal sera-t-il rendu pour le bien?
Car ils ont creusé une fosse pour m’ôter la vie.
Souviens-t’en, je me suis tenu devant toi,
Afin de parler en leur faveur,
Et de détourner d’eux ta colère.
21 C’est pourquoi livre leurs enfants à la famine,
Précipite-les par le glaive;
Que leurs femmes soient privées d’enfants et deviennent veuves,
Et que leurs maris soient enlevés par la peste;
Que leurs jeunes gens soient frappés par l’épée dans le combat!
22 Qu’on entende des cris sortir de leurs maisons,
Quand soudain tu feras fondre sur eux des bandes armées!
Car ils ont creusé une fosse pour me prendre,
Ils ont tendu des filets sous mes pieds.
23 Et toi, Eternel, tu connais tous leurs complots pour me faire mourir;
Ne pardonne pas leur iniquité,
N’efface pas leur péché de devant toi!
Qu’ils soient renversés en ta présence!
Agis contre eux au temps de ta colère!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Nouvelle Edition de Genève Copyright © 1979 by Société Biblique de Genève