Folket måste straffas

15 (A) Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel[a] trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

(B) Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. (C) Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. (D) Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse[b], Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

För vem har förbarmande
    med dig, Jerusalem,
        vem har medlidande med dig?
    Vem tar en omväg för att fråga
        hur det är med dig?
(E) Du har förkastat mig, säger Herren,
        och vänt mig ryggen.
    Därför har jag räckt ut min hand
        mot dig för att förgöra dig.
    Jag är trött på att hålla tillbaka.

Jag kastade dem med kastskovel[c]
        vid landets portar,
    jag gjorde dem barnlösa,
        jag förgjorde mitt folk –
    men de vände inte om
        från sina vägar.
Deras änkor blev fler inför mig
        än sandkornen i havet.
    Mödrarna till deras unga män
        lät jag härjas av inkräktare
            mitt på ljusa dagen.
    Plötsligt lät jag ångest och skräck
        drabba dem.
(F) Den som hade fött sju söner
        svimmade och gav upp andan.
    Hennes sol gick ner
        medan det ännu var dag,
            hon får blygas och skämmas.
    De som är kvar av dem
        ska jag överlämna
    åt deras fienders svärd,
        säger Herren.

Profetkallets vånda

10 (G) ”Ve mig, min mor,
        att du fött mig,
    en man som skapar strid
        och osämja för hela landet!
    Jag har inte lånat dem något
        och de har inte gett lån till mig.
    Ändå förbannar alla mig.”

11 (H) Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13 (I) Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 (J) Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”

15 Herre, du förstår.
    Tänk på mig
        och ta hand om mig,
    och ge mig hämnd
        på mina förföljare.
    Ryck inte bort mig,
        du som är sen till vrede.
    Tänk på hur jag hånas
        för din skull.
16 (K) Dina ord kom och jag åt dem,
    ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
        och glädje,
    för jag är uppkallad
        efter ditt namn,
    Herre Gud Sebaot.
17 (L) Jag har inte suttit tillsammans
        med gycklare för att roa mig.
    Eftersom din hand var över mig
        satt jag ensam,
    för du har fyllt mig med vrede.
18 (M) Varför ska jag ständigt plågas,
        och varför är mitt sår oläkbart?
            Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig
        som en sinande bäck,
    som ett vatten
        som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:
        Om du vänder om
    låter jag dig komma tillbaka,
        och du ska få tjäna mig.
    Om du skiljer det äkta
        från det oäkta
            ska du bli som min mun.
    Folket ska vända tillbaka till dig,
        men du ska inte vända tillbaka
            till dem.
20 (N) Jag ska göra dig till en fast
        kopparmur mot detta folk.
    De ska strida mot dig,
        men de kan inte besegra dig,
    för jag är med dig
        för att hjälpa dig och rädda dig,
            säger Herren.
21 Jag ska rädda dig
        ur de ondas våld
    och befria dig
        ur våldsmännens hand.

Footnotes

  1. 15:1 Mose och Samuel   Stora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23).
  2. 15:4 Manasse   Utövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21).
  3. 15:7 kastskovel   Rensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).

15 Then the Lord said to me: “Even if Moses(A) and Samuel(B) were to stand before me, my heart would not go out to this people.(C) Send them away from my presence!(D) Let them go! And if they ask you, ‘Where shall we go?’ tell them, ‘This is what the Lord says:

“‘Those destined for death, to death;
those for the sword, to the sword;(E)
those for starvation, to starvation;(F)
those for captivity, to captivity.’(G)

“I will send four kinds of destroyers(H) against them,” declares the Lord, “the sword(I) to kill and the dogs(J) to drag away and the birds(K) and the wild animals to devour and destroy.(L) I will make them abhorrent(M) to all the kingdoms of the earth(N) because of what Manasseh(O) son of Hezekiah king of Judah did in Jerusalem.

“Who will have pity(P) on you, Jerusalem?
    Who will mourn for you?
    Who will stop to ask how you are?
You have rejected(Q) me,” declares the Lord.
    “You keep on backsliding.
So I will reach out(R) and destroy you;
    I am tired of holding back.(S)
I will winnow(T) them with a winnowing fork
    at the city gates of the land.
I will bring bereavement(U) and destruction on my people,(V)
    for they have not changed their ways.(W)
I will make their widows(X) more numerous
    than the sand of the sea.
At midday I will bring a destroyer(Y)
    against the mothers of their young men;
suddenly I will bring down on them
    anguish and terror.(Z)
The mother of seven will grow faint(AA)
    and breathe her last.(AB)
Her sun will set while it is still day;
    she will be disgraced(AC) and humiliated.
I will put the survivors to the sword(AD)
    before their enemies,”(AE)
declares the Lord.

10 Alas, my mother, that you gave me birth,(AF)
    a man with whom the whole land strives and contends!(AG)
I have neither lent(AH) nor borrowed,
    yet everyone curses(AI) me.

11 The Lord said,

“Surely I will deliver you(AJ) for a good purpose;
    surely I will make your enemies plead(AK) with you
    in times of disaster and times of distress.

12 “Can a man break iron—
    iron from the north(AL)—or bronze?

13 “Your wealth(AM) and your treasures
    I will give as plunder,(AN) without charge,(AO)
because of all your sins
    throughout your country.(AP)
14 I will enslave you to your enemies
    in[a] a land you do not know,(AQ)
for my anger will kindle a fire(AR)
    that will burn against you.”

15 Lord, you understand;
    remember me and care for me.
    Avenge me on my persecutors.(AS)
You are long-suffering(AT)—do not take me away;
    think of how I suffer reproach for your sake.(AU)
16 When your words came, I ate(AV) them;
    they were my joy and my heart’s delight,(AW)
for I bear your name,(AX)
    Lord God Almighty.
17 I never sat(AY) in the company of revelers,
    never made merry with them;
I sat alone because your hand(AZ) was on me
    and you had filled me with indignation.
18 Why is my pain unending
    and my wound grievous and incurable?(BA)
You are to me like a deceptive brook,
    like a spring that fails.(BB)

19 Therefore this is what the Lord says:

“If you repent, I will restore you
    that you may serve(BC) me;
if you utter worthy, not worthless, words,
    you will be my spokesman.(BD)
Let this people turn to you,
    but you must not turn to them.
20 I will make you a wall(BE) to this people,
    a fortified wall of bronze;
they will fight against you
    but will not overcome(BF) you,
for I am with you
    to rescue and save you,”(BG)
declares the Lord.
21 “I will save(BH) you from the hands of the wicked(BI)
    and deliver(BJ) you from the grasp of the cruel.”(BK)

Footnotes

  1. Jeremiah 15:14 Some Hebrew manuscripts, Septuagint and Syriac (see also 17:4); most Hebrew manuscripts I will cause your enemies to bring you / into