17 (A) Jag har inte suttit tillsammans
        med gycklare för att roa mig.
    Eftersom din hand var över mig
        satt jag ensam,
    för du har fyllt mig med vrede.
18 (B) Varför ska jag ständigt plågas,
        och varför är mitt sår oläkbart?
            Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig
        som en sinande bäck,
    som ett vatten
        som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:
        Om du vänder om
    låter jag dig komma tillbaka,
        och du ska få tjäna mig.
    Om du skiljer det äkta
        från det oäkta
            ska du bli som min mun.
    Folket ska vända tillbaka till dig,
        men du ska inte vända tillbaka
            till dem.

Read full chapter