Jeremia 14
Svenska Folkbibeln
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 Eftersom marken spricker upp,
då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
och täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
därför att det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft som schakaler.
Deras ögon är matta,
ty det finns inget gräs.
7 Även om våra missgärningar vittnar mot oss,
grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.
Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
lik en vägfarande som stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
lik en hjälte som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
På detta sätt vill de gärna driva omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och skall straffa dem för deras synder.
11 Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk. 12 Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest. 13 Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."
14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. 15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under. 16 Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.
17 Tala till dem detta ord:
Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,
och må de inte upphöra,
ty jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av hungerns plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land de inte känner.
Profetens förbön
19 Har du då alldeles förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighet
och våra fäders missgärning,
ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv låta skurar falla?
Nej, endast du, Herre, vår Gud!
Vi hoppas på dig,
ty du har gjort allt detta.
Jeremia 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Den svåra torkan, klagan och bön
14 Det här är Herrens ord till Jeremia om torkan:
2 ”Juda sörjer.
Dess stadsportar sjunker ihop,
de böjer sig sörjande mot jorden.
Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga skickar sina tjänare
för att hämta vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten.
De kommer tillbaka med tomma kärl,
besvikna och nedstämda,
och täcker sina huvuden.
4 Marken är sprucken
av brist på regn i landet.
Bönderna är besvikna
och täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältet överger
sin nyfödda kalv
därför att det inte finns något gräs.
6 Vildåsnorna står på de kala höjderna
och flämtar som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.”
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess räddare i tider av nöd,
varför är du som en främling i landet,
som en vandrare som bara stannar över natten?
9 Varför står du som en handfallen,
som en krigare som inte kan rädda?
Herre, du finns ju mitt ibland oss,
och vi bär ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
”De älskar att vandra omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”
11 Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. 12 Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”
13 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”
14 Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15 Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.
17 Säg detta till dem:
’Natt och dag
strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett helt obotligt sår.
18 Om jag går ut på fälten
ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
irrar rådlösa omkring i landet.[a]’ ”
19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
men inget gott kommer,
på en tid av helande,
men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21 För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
för du har gjort allt detta.
Footnotes
- 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.
Jeremia 14
Svenska Folkbibeln 2015
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 (A) Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden
och ett sorgerop stiger upp
från Jerusalem.
3 (B) De mäktiga sänder sina tjänare
efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka
med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 (C) Marken spricker
eftersom det inte regnar i landet.
Jordbrukarna står med skam
och täcker sina huvuden.
5 (D) Även hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
eftersom det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft
som schakaler.
Deras ögon är matta,
för det finns inget gräs.
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip in ändå,
för ditt namns skull, Herre.
Gång på gång har vi avfallit
och syndat mot dig.
8 (E) Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du
som en främling i landet,
en vandrare
som bara stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
som en hjälte
som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade
efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 (F) Så säger Herren om detta folk:
De vill gärna driva omkring
på det sättet,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte
behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och ska straffa dem
för deras synder.
11 (G) Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk. 12 (H) För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.
13 (I) Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”
14 (J) Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.
15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under. 16 (K) Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.
17 (L) Tala till dem detta ord:
Tårar strömmar från mina ögon
natt och dag,
och de ska inte sluta,
för jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats
av ett förkrossande slag,
ett svårt och oläkligt sår.
18 (M) Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade
av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av svältens plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land
de inte känner.
Profetens förbön
19 (N) Har du helt förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
20 (O) Herre, vi erkänner vår ondska
och våra fäders missgärning,
att vi har syndat mot dig.
21 (P) För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron
bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 (Q) Kan någon av hednafolkens
tomma avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv
låta skurar falla?
Nej, bara du, Herre vår Gud!
Vi hoppas på dig,
för du har gjort allt detta.
Jeremiah 14
EasyEnglish Bible
Famine and wars
14 This is the Lord's message that he gave to Jeremiah about the famine:
2 ‘Judah's people are very sad and upset.
The people in Judah's cities are becoming weak.
They are sitting on the ground and they are weeping.
Jerusalem's people call to me for help.
3 Rich people send their servants to get water.
They go to the wells, but they do not find any water.
They return home with empty water jars.
They are ashamed and upset.
They hide their faces in their hands.
4 There has been no rain anywhere.
The ground is breaking apart.
The farmers too are very upset.
They hide their faces in their hands.
5 There is no grass in the fields for the deer to eat.
So the mother deer runs away from her new baby.
6 Wild donkeys stand on the empty hills.
They breathe very fast, like thirsty jackals.
Their eyes hurt as they look for grass,
but there is no food for them to eat.’
7 ‘Lord, our many sins show that we are guilty.[a]
But please help us, to show that you are our God.
We have turned away from you many times.
We have done bad things against you.
8 You are the one that we Israelites hope to give us help.
You are the one who saves us when we are in trouble.
But now you live among us like a foreigner.
You are like a visitor who stays for only one night.
9 You seem to be like a helpless person.
You are like a brave fighter who has lost his strength to save anyone.
But surely you are among us, Lord.
We belong to you as your own people.
Do not leave us alone!’
10 The Lord says this about his people:
‘These people love to go wherever they want.
They do not try to stay near to me.
So they do not please me.
Now I will remember the wrong things that they have done.
I will punish them for their sins.’
The lies of the false prophets
11 The Lord said to me, ‘Do not pray that I will do any more good things for these people. 12 Even if they fast, I will not listen when they ask me for help. I will not accept the burnt offerings or grain offerings that they offer to me. Instead, I will use war, famine and disease to destroy them.’
13 I said, ‘Lord God, the prophets are deceiving the people. They say that there will not be any war or famine or disease that will hurt the people. Instead, they say that you have promised peace in our land.’
14 The Lord said to me, ‘Those prophets say that they speak my messages, but they are telling lies. I did not send them. I did not give them my authority. I did not give them any messages. They are deceiving people with the visions that they talk about. When they prophesy about things, it means nothing. They only speak about their own foolish ideas. 15 They claim to speak with my authority, but I did not send them. They say that there will be no war or famine. So I tell you, this is what will happen to those prophets: War and famine will kill them. 16 And the people that they are speaking their messages to will also die because of war and famine. Their bodies will lie in Jerusalem's streets. Nobody will be there to bury them. This will happen to the men, their wives, their sons and their daughters. I will punish them as they deserve, because they are so wicked.
17 Say this to the people, Jeremiah:
“Tears pour from my eyes all the time.
I weep through each day and each night.
I am sad about my own dear people.
A great trouble has knocked them to the ground.
They have received a very bad wound.
18 When I go out into the fields,
I see the bodies of people who have died in war.
When I look in the city,
I see people who are dying from famine.
The prophets and the priests are busy with their work.
But they do not understand what is happening.” ’
A prayer that the Lord would save his people[b]
19 ‘Lord, have you completely turned away from the people of Judah?
Do you really hate the people of Zion?
You have knocked us down
so that we will never get better.
We hoped to live in peace,
but nothing good happened to us.
We hoped to have rest from our troubles,
but instead we live in fear.
20 Lord, we agree that we are wicked people.
Our ancestors also did bad things.
We have turned against you.
21 But please do not refuse to help us.
Show that you are a faithful God.
Jerusalem is the place where you have your beautiful throne.
So do not go away and leave us.
Remember the covenant that you made with us.
Please do what you promised to do for us.
22 The idols of other nations are useless.
None of them can cause rain to fall.
And the sky itself does not make rain.
No, it is you, Lord, our God, who sends rain.
You alone do all these things,
so we trust you to help us.’
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
EasyEnglish Bible Copyright © MissionAssist 2019 - Charitable Incorporated Organisation 1162807. Used by permission. All rights reserved.