Juda sörjer,
    dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
    och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
    finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
    och täcker huvudet.
Eftersom marken spricker upp,
    då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
    och täcker sina huvuden.

Read full chapter