Jeremia 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jeremias klagan och Herrens svar
12 Herre, du är rättfärdig,
när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
2 Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
4 Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”
5 ”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj,
har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[a]
Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.
Herrens klagan över sitt folk
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
8 Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som omringas och attackeras av andra fåglar?[b]
Gå, samla alla vilda djur,
låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
Sörjande och öde ligger det framför mig,
och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
från den ena ändan av landet till den andra.
Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
för Herrens glödande vredes skull.”
Israels grannar
14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”
Jeremia 12
Svenska Folkbibeln 2015
Undran över Herrens handlande
12 (A) Rättfärdig är du, Herre,
när jag vill gå till rätta
med dig.
Ändå måste jag tala med dig
om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa
så trygga?
2 (B) Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Du är nära i deras mun,
men långt från deras inre.
3 (C) Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen
då de dödas.
4 (D) Hur länge ska landet sörja
och hela markens gräs
torka bort,
så att både fyrfotadjur och fåglar
går under för invånarnas ondska?
De säger: ”Han kan inte se
vår framtid.”
Guds svar
5 (E) Om du springer ikapp med fotfolk
och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna
tävla med hästar?
Du känner dig trygg i fredligt land,
men hur ska du klara dig
i snåren vid Jordan[a]?
6 (F) Dina bröder och din fars hus
är också trolösa mot dig,
de ropar för full hals
bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt
med dig.
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv
och gett min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev
som ett lejon i skogen mot mig.
Hon höjde sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 (G) Min arvedel har blivit för mig
som en spräcklig rovfågel
som angrips av andra rovfåglar[b]
runt omkring.
Gå och samla markens alla djur
och låt dem komma för att äta!
10 (H) Många herdar
har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land
till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde
ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
rycker plundrare fram,
för Herrens svärd slukar allt
från landets ena ände
till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas
över er gröda
på grund av Herrens
brinnande vrede.
Upprättelse för Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.
15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Footnotes
- 12:5 snåren vid Jordan Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
- 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.
Jeremia 12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia klagar över orättvisor
12 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?
2 Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!
4 Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!
5 Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!
Herren överger sitt trolösa folk
7 Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.
8 Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.
9 Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.
10 Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.
11 De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.
12 Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.
13 Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.
14 Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,
15 men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.
16 Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.
17 Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.
Jérémie 12
Nouvelle Edition de Genève – NEG1979
Perplexité de Jérémie et réponse de Dieu
12 Tu es trop juste, Eternel, pour que je conteste avec toi;
Je veux néanmoins t’adresser la parole sur tes jugements:
Pourquoi la voie des méchants est-elle prospère?
Pourquoi tous les perfides vivent-ils en paix?
2 Tu les as plantés, ils ont pris racine,
Ils croissent, ils portent du fruit;
Tu es près de leur bouche,
Mais loin de leur cœur.
3 Et toi, Eternel, tu me connais,
Tu me vois, tu sondes mon cœur qui est avec toi.
Enlève-les comme des brebis qu’on doit égorger,
Et prépare-les pour le jour du carnage!
4 Jusqu’à quand le pays sera-t-il dans le deuil,
Et l’herbe de tous les champs sera-t-elle desséchée?
A cause de la méchanceté des habitants,
Les bêtes et les oiseaux périssent.
Car ils disent: Il ne verra pas notre fin.
5 Si tu cours avec des piétons et qu’ils te fatiguent,
Comment pourras-tu lutter avec des chevaux?
Et si tu ne te crois en sûreté que dans une contrée paisible,
Que feras-tu sur les rives orgueilleuses du Jourdain?
6 Car tes frères eux-mêmes et la maison de ton père te trahissent,
Ils crient eux-mêmes à pleine voix derrière toi.
Ne les crois pas, quand ils te diront des paroles amicales.
Le pays de Juda dévasté; promesse de restauration
7 J’ai abandonné ma maison,
J’ai délaissé mon héritage,
J’ai livré l’objet de mon amour aux mains de ses ennemis.
8 Mon héritage a été pour moi comme un lion dans la forêt,
Il a poussé contre moi ses rugissements;
C’est pourquoi je l’ai pris en haine.
9 Mon héritage a été pour moi un oiseau de proie, une hyène;
Aussi les oiseaux de proie viendront-ils de tous côtés contre lui.
Allez, rassemblez tous les animaux des champs,
Faites-les venir pour qu’ils le dévorent!
10 Des bergers nombreux ravagent ma vigne,
Ils foulent mon champ;
Ils réduisent le champ de mes délices
En un désert, en une solitude.
11 Ils le réduisent en un désert;
Il est en deuil, il est désolé devant moi.
Tout le pays est ravagé,
Car nul n’y prend garde.
12 Sur tous les lieux élevés du désert arrivent les dévastateurs,
Car le glaive de l’Eternel dévore le pays d’un bout à l’autre;
Il n’y a de paix pour aucun homme.
13 Ils ont semé du froment, et ils moissonnent des épines,
Ils se sont fatigués sans profit.
Ayez honte de ce que vous récoltez,
Par suite de la colère ardente de l’Eternel.
14 Ainsi parle l’Eternel sur tous mes méchants voisins,
Qui attaquent l’héritage que j’ai donné à mon peuple d’Israël:
Voici, je les arracherai de leur pays,
Et j’arracherai la maison de Juda du milieu d’eux.
15 Mais après que je les aurai arrachés,
J’aurai de nouveau compassion d’eux,
Et je les ramènerai chacun dans son héritage,
Chacun dans son pays.
16 Et s’ils apprennent les voies de mon peuple,
S’ils jurent par mon nom, en disant:
L’Eternel est vivant!
Comme ils ont enseigné à mon peuple à jurer par Baal,
Alors ils jouiront du bonheur au milieu de mon peuple.
17 Mais s’ils n’écoutent rien,
Je détruirai une telle nation,
Je la détruirai, je la ferai périr, dit l’Eternel.
Jeremia 12
Svenska 1917
12 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?
2 Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.
3 Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.
4 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»
5 Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?
6 Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.
7 Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.
8 Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.
9 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!
10 Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;
11 sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.
12 Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
13 De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.
14 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
15 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
16 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.
17 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Nouvelle Edition de Genève Copyright © 1979 by Société Biblique de Genève