Add parallel Print Page Options

Jeremias klagan och Herrens svar

12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
    Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
    Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
    Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
    För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
    Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
    För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
    De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”

”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
    hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
    hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
Till och med dina egna bröder, din egen familj,
    har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[a]
    Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.

Herrens klagan över sitt folk

Jag har övergett mitt hus,
    lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
    Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
    som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
    Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som omringas och attackeras av andra fåglar?[b]
Gå, samla alla vilda djur,
    låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
    trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
    har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
    Sörjande och öde ligger det framför mig,
    och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
    drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
    från den ena ändan av landet till den andra.
    Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
    men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
    men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
    för Herrens glödande vredes skull.”

Israels grannar

14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”

Footnotes

  1. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.

Queja de Jeremías

12 Justo eres Tú, oh Señor, cuando a Ti presento mi causa(A);
En verdad, asuntos de justicia voy a discutir contigo(B).
¿Por qué prospera el camino de los impíos(C)
Y viven en paz todos los que obran con perfidia(D)?
Tú los plantas, y[a] echan raíces;
Crecen, dan fruto(E).
Cerca estás de sus labios[b],
Pero lejos de su corazón[c](F).
Pero Tú me conoces(G), oh Señor,
Tú me ves,
Y compruebas la actitud de mi corazón para contigo(H).
Arrástralos como ovejas para el matadero
Y sepáralos[d] para el día de la matanza(I).
¿Hasta cuándo estará de luto la tierra(J)
Y marchita la vegetación de todo el campo(K)?
Por la maldad de los que moran en ella(L)
Han sido destruidos los animales y las aves(M),
Porque han dicho: «Dios no verá nuestro fin(N)».

Respuesta de Dios

¶«Si corriste con los de a pie y te cansaron,
¿Cómo, pues, vas a competir con los caballos?
Si caes en tierra de paz,
¿Cómo te irá[e] en la espesura[f] del Jordán(O)?
-»Porque además tus hermanos y la casa de tu padre,
También ellos te han traicionado(P),
También ellos han dado gritos en pos de ti.
No les creas aunque te digan cosas agradables(Q).
¶»He dejado Mi casa(R),
He abandonado Mi heredad,
He entregado a la amada(S) de Mi alma
En manos[g] de sus enemigos.
-»Mi heredad vino a ser para Mí
Como león en la selva;
Rugió[h] contra Mí(T);
Por tanto, la aborrecí(U).
-»¿Es acaso Mi heredad para Mí como ave de rapiña de varios colores?
¿Están las aves de rapiña por todos lados contra ella(V)?
Vayan, reúnan a todas las bestias del campo,
Tráiganlas para que la devoren(W).
10 -»Muchos pastores han arruinado(X) Mi viña(Y),
Han pisoteado(Z) Mi heredad[i];
Han hecho de Mi hermosa heredad[j](AA)
Un desierto desolado.
11 -»Fue hecha una desolación,
Desolada, llora sobre Mí(AB);
Todo el país ha sido desolado(AC),
Porque no hubo nadie que le importara(AD).
12 -»Sobre todas las alturas desoladas(AE) del desierto
Han venido destructores,
Porque la espada del Señor(AF) devora
De un extremo de la tierra al otro[k];
No hay paz(AG) para nadie[l].
13 -»Han sembrado trigo y han segado espinos(AH),
Se han esforzado sin provecho alguno(AI).
Avergüéncense, pues, de sus cosechas(AJ)
A causa de la ardiente ira del Señor(AK)».

14 Así dice el Señor en cuanto a todos Mis malvados vecinos(AL) que atacan la heredad que he dado en posesión a Mi pueblo Israel(AM): «Los arrancaré de su tierra, y a la casa de Judá la arrancaré de en medio de ellos(AN). 15 Después que los haya arrancado, volveré y les tendré compasión, y los haré regresar(AO) cada uno a su heredad y cada cual a su tierra(AP). 16 Y si ellos de verdad aprenden los caminos de Mi pueblo(AQ), jurando en Mi nombre: “Vive el Señor(AR)”, así como ellos enseñaron a Mi pueblo a jurar por Baal(AS), entonces serán restablecidos en medio de Mi pueblo(AT). 17 Pero si no escuchan[m], entonces arrancaré esa nación, sí la arrancaré y la destruiré(AU)», declara el Señor.

Footnotes

  1. 12:2 Lit. también.
  2. 12:2 Lit. en sus bocas.
  3. 12:2 Lit. sus riñones.
  4. 12:3 Lit. conságralos.
  5. 12:5 Lit. harás.
  6. 12:5 Lit. el orgullo.
  7. 12:7 Lit. palmas.
  8. 12:8 Lit. levantó su voz.
  9. 12:10 O campo.
  10. 12:10 O campo.
  11. 12:12 Lit. al otro extremo de la tierra.
  12. 12:12 Lit. toda carne.
  13. 12:17 Lit. obedecen.