Profeten undrar över Herrens handlande

12 Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig.
Ändå måste jag tala med dig om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa så trygga?
Du planterar dem och de slår rot,
    de växer och bär frukt.
Nära är du i deras mun,
    men långt borta från deras innersta.
Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen då de skall dödas.
Hur länge skall landet sörja
    och gräset på marken förtorka,
så att både fyrfotadjur och fåglar går under
på grund av invånarnas ondska?
    De säger: "Han kan inte se vår framtid."

Guds svar

Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna tävla med hästar?
Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land,
men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?
Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig.
De ropar för full hals bakom din rygg.
Lita inte på dem,
    även om de talar vänligt med dig.

Jag har övergivit mitt hus,
    lämnat mitt arv,
och givit min älskade
    i fiendens hand.
Min arvedel blev mot mig
    som ett lejon i skogen.
Hon har höjt sin röst mot mig,
    därför hatar jag henne.
Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som angrips av andra rovfåglar runt omkring?
Gå och samla ihop alla markens djur
och låt dem komma för att äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
    ty ingen bryr sig om det.
12 Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram,
ty Herrens svärd slukar allt
    från den ena änden av landet till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas över er gröda
på grund av Herrens brinnande vrede.

Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem. 15 Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Undran över Herrens handlande

12 (A) Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
(B) Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

(C) Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
(D) Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

Guds svar

(E) Om du springer ikapp med fotfolk
        och de tröttar ut dig,
    hur skulle du då kunna
        tävla med hästar?
    Du känner dig trygg i fredligt land,
        men hur ska du klara dig
            i snåren vid Jordan[a]?
(F) Dina bröder och din fars hus
        är också trolösa mot dig,
    de ropar för full hals
        bakom din rygg.
    Lita inte på dem,
        även om de talar vänligt
            med dig.

Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
(G) Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar[b]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

10 (H) Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
11 Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
13 (I) De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 (J) Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Footnotes

  1. 12:5 snåren vid Jordan   Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
  2. 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar   Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.

12 Adonai, although you would be in the right
if I were to dispute with you,
nevertheless I want to discuss
some points of justice with you:
Why do the wicked prosper?
Why do the treacherous all thrive?
You planted them, and they took root;
they grow, and they bear fruit.
You are near in their mouths,
though far from their hearts.
But, Adonai, you know me and see me;
you test my devotion to you;
drag them away like sheep to be slaughtered,
and set them apart for the day of slaughter.
How long must the land mourn
and the grass in all the fields wither?
The wild animals and birds are consumed
because of the wickedness of those who live there;
for they say, “He will not see how we end up.”
If racing men on foot exhausts you,
how will you compete against horses?
You may feel secure in a land at peace,
but how will you do in the Yarden’s thick brush?
For even your own brothers
and your father’s family are betraying you;
they are in full cry after you.
Despite all their nice speech, don’t believe them.

“I have abandoned my house,
I have rejected my heritage,
I have given my heart’s beloved
over to the hands of her foes.
For me, my heritage has become
like a lion in the forest —
she roared out against me;
so now I hate her.
For me, my heritage is like a speckled bird of prey —
other birds of prey surround her and attack her.
Go, gather all the wild animals,
and bring them to devour her.
10 Many shepherds have destroyed my vineyard,
they have trampled my plot of land,
they have turned my desirable property
into a desert waste.
11 Yes, they have made it a waste;
wasted, it mourns to me;
the whole land is wasted,
because nobody really cares.”

12 On all the desert’s bare hills
plunderers have come;
yes, the sword of Adonai devours the land
from one end to the other;
nothing alive is safe.
13 They sowed wheat and reaped thorns,
they wore themselves out and gained nothing.
So be ashamed of your [tiny] harvest,
the result of Adonai’s fierce anger.

14 Here is what Adonai says: “As for all my evil neighbors who encroach on the heritage I gave to my people Isra’el as their possession, I will uproot them from their own land, and I will uproot Y’hudah from among them. 15 Then, after I have uprooted them, I will take pity on them again and bring them back, each one to his inheritance, each one to his own land. 16 Then, if they will carefully learn my people’s ways, swearing by my name, ‘As Adonai lives,’ just as they taught my people to swear by Ba‘al, they will be built up among my people. 17 But if they refuse to listen, then I will uproot that nation, uproot and destroy it,” says Adonai.

Jeremiah’s Complaint

12 You are always righteous,(A) Lord,
    when I bring a case(B) before you.
Yet I would speak with you about your justice:(C)
    Why does the way of the wicked prosper?(D)
    Why do all the faithless live at ease?
You have planted(E) them, and they have taken root;
    they grow and bear fruit.(F)
You are always on their lips
    but far from their hearts.(G)
Yet you know me, Lord;
    you see me and test(H) my thoughts about you.
Drag them off like sheep(I) to be butchered!
    Set them apart for the day of slaughter!(J)
How long will the land lie parched(K)
    and the grass in every field be withered?(L)
Because those who live in it are wicked,
    the animals and birds have perished.(M)
Moreover, the people are saying,
    “He will not see what happens to us.”

God’s Answer

“If you have raced with men on foot
    and they have worn you out,
    how can you compete with horses?
If you stumble[a] in safe country,
    how will you manage in the thickets(N) by[b] the Jordan?
Your relatives, members of your own family—
    even they have betrayed you;
    they have raised a loud cry against you.(O)
Do not trust them,
    though they speak well of you.(P)

“I will forsake(Q) my house,
    abandon(R) my inheritance;
I will give the one I love(S)
    into the hands of her enemies.(T)
My inheritance has become to me
    like a lion(U) in the forest.
She roars at me;
    therefore I hate her.(V)
Has not my inheritance become to me
    like a speckled bird of prey
    that other birds of prey surround and attack?
Go and gather all the wild beasts;
    bring them to devour.(W)
10 Many shepherds(X) will ruin my vineyard
    and trample down my field;
they will turn my pleasant field
    into a desolate wasteland.(Y)
11 It will be made a wasteland,(Z)
    parched and desolate before me;(AA)
the whole land will be laid waste
    because there is no one who cares.
12 Over all the barren heights in the desert
    destroyers will swarm,
for the sword(AB) of the Lord(AC) will devour(AD)
    from one end of the land to the other;(AE)
    no one will be safe.(AF)
13 They will sow wheat but reap thorns;
    they will wear themselves out but gain nothing.(AG)
They will bear the shame of their harvest
    because of the Lord’s fierce anger.”(AH)

14 This is what the Lord says: “As for all my wicked neighbors who seize the inheritance(AI) I gave my people Israel, I will uproot(AJ) them from their lands and I will uproot(AK) the people of Judah from among them. 15 But after I uproot them, I will again have compassion(AL) and will bring(AM) each of them back to their own inheritance and their own country. 16 And if they learn(AN) well the ways of my people and swear by my name, saying, ‘As surely as the Lord lives’(AO)—even as they once taught my people to swear by Baal(AP)—then they will be established among my people.(AQ) 17 But if any nation does not listen, I will completely uproot and destroy(AR) it,” declares the Lord.

Footnotes

  1. Jeremiah 12:5 Or you feel secure only
  2. Jeremiah 12:5 Or the flooding of