(A) för folkens seder är tomhet.
    Man hugger ett träd i skogen,
        och hantverkarens händer
            formar det med yxan.
(B) Man pryder det med silver och guld
    och fäster det med hammare
        och spik
    så att det inte faller omkull.
(C) Som fågelskrämmor på ett gurkfält
        står de där och kan inte tala.
    Man måste bära dem,
        för de kan inte gå.
    Var inte rädd för dem,
        för de kan inte göra något ont,
            inte heller något gott.

Read full chapter