Ty folkens seder är förgänglighet.
    Ett träd i skogen hugger man ner,
och hantverkarens händer formar det med yxan.
Med silver och guld pryder man det
och fäster det med hammare och spik
för att det inte skall falla omkull.
Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där
och kan inte tala.
    Man måste bära dem, ty de kan inte gå.
Var inte rädd för dem,
    ty de kan inte göra något ont,
och att göra något gott förmår de inte heller.

Read full chapter