Jeremia 9
Svenska 1917
9 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!
2 Ack att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde övergiva mitt folk och draga bort ifrån dem! Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare, en församling av trolösa.
3 Sin tungas båge spänna de till att avskjuta lögner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de gå från ogärning till ogärning, men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
4 Var och en tage sig till vara för sin vän, och ingen förlite sig på någon sin broder; ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre, och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
5 Var och en handlar svikligt mot sin vän, och ingen talar vad sant är; de öva sina tungor i att tala lögn de arbeta sig trötta med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
7 Därför säger HERREN Sebaot så. Se, jag måste luttra och pröva dem; ty vad annat kan jag göra, då nu dottern mitt folk är sådan?
8 Deras tunga är en mördande pil; vad den talar är svek. Med munnen tala de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom.
9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
10 Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång; jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram och inga läten av boskap där höras; både himmelens fåglar och fyrfotadjuren hava flytt och äro borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
12 Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går fram?
13 Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den
14 utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
15 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva detta folk malört att äta och gift att dricka.
16 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
17 Så säger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gråterskor, för att de må komma, och sänden efter förfarna kvinnor, och låten dem komma.
18 Låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång höres ljuda från Sion: Huru har ej förstörelse drabbat oss! Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet, ty våra boningar hava de slagit ned.
20 Ja, hören, I kvinnor, HERRENS ord, och edert öra fatte hans muns tal. Lären edra döttrar sorgesång; ja, lären varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom vara fönster, han kommer in i våra palats; han utrotar barnen från gatan och ynglingarna från torgen.
22 Ja, tala: Så säger HERREN: Och människornas döda kroppar ligga såsom gödsel på marken och såsom kärvar efter skördemannen, vilka ingen samlar upp.
23 Så säger HERREN: Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
25 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna:
26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Jeremia 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia gråter över folket
9 Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.
2 Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.
3 De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.
5 Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.
6 De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.
7 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?
8 Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?
10 Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.
11 Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?
13 Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.
14 I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.
15 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.
16 Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.
17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!
19 Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.
21 Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.
22 Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.
23 Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.
24 Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.
25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica