Jeremia 7
Svenska 1917
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2 Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN.
3 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.
4 Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»
5 Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,
6 om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan, att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter andra gudar, eder själva till olycka,
7 då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i det land som jag har givit åt edra fäder.
8 Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.
9 Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I svärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra gudar, som I icke kännen;
10 sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» -- för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.
11 Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger HERREN.
12 Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels ondskas skull.
13 Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,
14 därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.
15 Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.
16 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig.
17 Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?
18 Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.
19 Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?
20 Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den skall brinna och icke bliva utsläckt.
21 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.
22 Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;
23 utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»
24 Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.
25 Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder alla mina tjänare profeterna.
26 Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
27 Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig.
28 Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.»
29 Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit detta släkte, som har uppväckt hans vrede.
30 Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn, och de hava så orenat det.
31 Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen», och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes.
33 Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
34 Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall bliva ödelagt.
Jeremia 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Folket tillber avgudar
7 Sedan sa Herren till Jeremia:
2 Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.
3 Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.
4 Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.
5 Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra
6 och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.
7 Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.
8 Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.
9 Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,
10 och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?
11 Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.
12 Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.
13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.
15 Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.
16 Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna.
17 Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem?
18 Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt himlens drottning och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig!
19 De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva.
20 Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld.
21 Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!
22 Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.
23 Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!
24 Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.
25 Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.
26 Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.
27 Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.
28 Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.
29 Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.
30 Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.
31 De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.
32 En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen
33 De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.
34 Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica