Sidkia blir kung i Juda

52 (A) Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort. (B) Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda tills han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot Babels kung. (C) På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

Men på nionde dagen i den fjärde månaden[b] var svälten så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom. 10 (D) Och Babels kung lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla. 11 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Den babyloniske kungen förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

Templet förstörs

12 På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för livvakterna, till Jerusalem. 13 Han brände Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han i eld. 14 Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. 15 En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. 16 Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för livvakterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

17 (E) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel. 18 Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 19 Likaså tog översten för livvakterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 20 (F) Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under, det som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 21 (G) Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar[c] lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig. 22 Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen. 23 Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring etthundra.

Juda rikes undergång

24 Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren. 25 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden. 26 Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 27 Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

28 Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar 29 och i Nebukadressars artonde regeringsår[d] 832 personer från Jerusalem. 30 I Nebukadressars tjugotredje regeringsår[e] förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[f] bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

Kung Jojakins benådning

31 (H) Men i det trettiosjunde året[g] sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak[h] – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 32 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 33 (I) Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 34 Ett fast underhåll[i] fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.

Footnotes

  1. 52:1 Sidkia … elva år   597-587 f Kr. Sidkia betyder ”Herren är min rättfärdighet”. Se även 2 Krön 36:11f.
  2. 52:6 fjärde månaden   Juni-juli 587 f Kr.
  3. 52:21 arton ... tolv alnar   Nästan 9 meter och 6 meter (se 1 Kung 7:15f).
  4. 52:28f sjunde … artonde regeringsår   År 598 och 587 f Kr (se 2 Kung 24 och 25).
  5. 52:30 Nebukadressars tjugotredje regeringsår   År 582 f Kr.
  6. 52:30 livvakterna   Annan översättning: ”slaktarna” eller ”kockarna” (föråldrad titel).
  7. 52:31 trettiosjunde året ... tolfte månaden på tjugofemte dagen   22 mars 561 f Kr.
  8. 52:31 Evil-Merodak   På babyloniska Amel-Marduk, ”Marduks man”. Regerade 562-560 f Kr och ändrade på många av sin far Nebukadnessars beslut. På hebreiska kan evíl också översättas ”dåre”.
  9. 52:34 Ett fast underhåll   Juda kung Jojakin finns omnämnd i babyloniska ransoneringslistor från Nebukadnessars tid.

Så föll Jerusalem

52 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna.

Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit.

Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon.

I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden

och belägrade den i två år.

På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut,

bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till.

Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats.

De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta.

10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade.

11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge.

12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem

13 och brände ner templet, palatset och alla större hus

14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna.

15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar.

16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten.

17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon.

18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet.

19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare.

20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid.

21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar.

22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen.

23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om.

24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden.

26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla,

27 och där blev de alla avrättade.Det var så det gick till när Juda landsförvisades.

28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon.

29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar,

30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män.

31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset.

32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon.

33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv.

34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.