Jeremia 4
Svenska Folkbibeln
4 Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
vänd då om till mig.
Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn
skall du slippa irra omkring som flykting.
2 Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
"Så sant Herren lever",
och då skall hednafolken välsigna sig i honom
och ha sin berömmelse i honom.
3 Så säger Herren
till Juda män och till Jerusalem:
Bryt er ny mark!
Så inte bland törnen.
4 Omskär er för Herren,
avlägsna ert hjärtas förhud,
ni Juda män och ni Jerusalems invånare.
Annars skall min vrede bryta fram som en eld
för era onda gärningars skull,
och den skall brinna så att ingen kan släcka den.
Kommande dom
5 Förkunna i Juda,
kungör och ropa ut i Jerusalem,
ja, blås i hornet i landet,
ropa med hög röst och säg:
"Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"
6 Res upp ett baner i riktning mot Sion,
Sök skydd, stanna inte!
Ty jag skall låta olyckan komma från norr
med stor förödelse.
7 Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
en folkfördärvare bryter upp.
Han går ut ur sin boning
för att göra ditt land till en ödemark.
Då läggs dina städer i ruiner,
så att ingen kan bo där.
8 Kläd er därför i säcktyg,
klaga och jämra er,
Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.
9 På den dagen, säger Herren,
skall kungen och furstarna förlora modet,
prästerna bli förfärade
och profeterna vara bestörta.
10 Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
11 På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn. 12 Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!
13 Se, som ett moln stiger han upp,
som en stormvind är hans vagnar.
Snabbare än örnar är hans hästar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
så att du blir räddad!
Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?
15 Från Dan hörs en röst ropa,
från Efraims berg en som bådar olycka.
16 Kungör för folken, tala om för Jerusalem:
En belägringshär kommer från fjärran land
och höjer sitt rop mot Juda städer.
17 Som väktare kring ett åkerfält
omringar de henne,
ty mot mig har hon varit upprorisk,
säger Herren.
18 Din vandel och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19 O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge skall jag se stridsbaneret
och höra ljud av horn?
22 Mitt folk är dåraktigt,
mig känner de inte.
De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.
De är visa när det gäller att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,
upp mot himlen och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade
och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa
och alla himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,
alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 Ty så säger Herren:
Hela landet skall bli en ödemark,
men jag skall inte göra helt slut på det.
28 Därför sörjer jorden,
och himlen ovanför mörknar,
ty vad jag har talat och beslutat
skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
tar hela staden till flykten.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 Du ödelagda, vad vill du göra?
Om du än klär dig i scharlakan
och pryder dig med smycken av guld,
om du än gör dina ögon stora med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de står efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop som från en barnaföderska,
ångestrop som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
"O, ve mig!
Mitt liv tynar bort inför mördare."
Jeremia 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
4 ”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
och sluta upp med att irra omkring.
2 Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
och lovprisa honom.”
3 Så säger Herren
till männen i Juda och till Jerusalem:
”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
4 Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
Den kan ingen släcka.
Kommande dom
5 Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
6 Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”
7 Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
där ingen kan bo.
8 Klä er i säcktyg,
sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
har inte vänt sig från oss.
9 ”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10 Då sa jag:[a] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
11 Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12 utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”
13 Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17 Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19 Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20 Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22 ”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23 Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[b]
24 Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25 Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27 För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.