Israels befrielse från Babel

30 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. (A) För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”

Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.

Så säger Herren:
    Rop av förfäran har vi hört,
        fruktan och ingen frid.
(B) Fråga och tänk:
        Brukar män föda barn?
    Varför ser jag då alla män
        med händerna på höfterna
            som kvinnor i barnsnöd?
    Varför har alla ansikten
        blivit så dödsbleka?
(C) Ve! Detta är en stor dag,
        den liknar ingen annan.
    Det är en tid av nöd för Jakob,
        men han ska bli räddad ur den.

(D) Och det ska ske på den dagen,
        säger Herren Sebaot,
    att jag ska ta oket från din nacke
        och bryta sönder det
            och slita av dina band.
    Inga främlingar ska längre
        tvinga honom att tjäna dem,
(E) utan de ska tjäna Herren sin Gud
        och David sin kung,
    som jag ska låta uppstå åt dem.[a]

10 (F) Så var inte rädd,
    min tjänare Jakob, säger Herren,
        och var inte förskräckt, Israel.
    För jag ska rädda dig
        ur landet i fjärran
    och dina efterkommande ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska komma tillbaka
        och leva i fred och trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
11 (G) För jag är med dig, säger Herren,
        för att rädda dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        bland vilka jag spritt ut dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

12 (H) För så säger Herren:
    Obotlig är din skada,
        oläkligt ditt sår.
13 (I) Ingen tar sig an din sak
        för att se om ditt sår.
    Det finns inga läkemedel
        och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
        de frågar inte efter dig,
    för jag har slagit dig
        med en fiendes slag.
    Jag har tuktat dig hårt,
        för din skuld är stor
            och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
        Obotlig är din plåga.
    Därför att din skuld är stor
        och dina synder många
    har jag gjort dig detta.

16 (J) Men nu ska alla som ätit av dig
        bli uppätna,
    och alla dina motståndare
        ska allihop gå i fångenskap.
    De som har skövlat dig
        ska bli skövlade,
    och alla som har plundrat dig
        ska jag lämna till plundring.
17 (K) För jag ska låta dig bli frisk
        och läka dina sår, säger Herren,
    dig som man kallar
        ”den fördrivna”,
    ”Sion som ingen frågar efter”.
18 (L) Så säger Herren:
    Se, jag ska göra slut
        på fångenskapen
            för Jakobs hyddor
        och förbarma mig
            över hans boningar.
    Staden ska åter byggas upp
        på sin höjd,
    och palatset ska stå
        på sin rätta plats.
19 (M) Från dem ska höras lovsång
        och rop från glada människor.
    Jag ska föröka dem,
        och de ska inte bli färre.
    Jag ska ära dem,
        och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
    hans församling ska bestå
        inför mig,
    och jag ska straffa alla
        som förtrycker honom.
21 (N) Hans ledare ska vara
        en av hans egna,
    hans härskare ska utgå
        från hans mitt.
    Jag ska låta honom komma nära
        och närma sig mig –
    för vem skulle annars våga sitt liv[b]
        genom att närma sig mig?
            säger Herren.
22 (O) Och ni ska vara mitt folk,
    och jag ska vara er Gud.

23 (P) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en härjande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
        ska inte vända åter
    förrän han har utfört,
        förrän han har fullbordat
            sitt hjärtas tankar.
    I den yttersta tiden
        ska ni förstå det.

Footnotes

  1. 30:9 David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem   Profetia om Messias, Davids son (Matt 1:1).
  2. 30:21 skulle annars våga sitt liv   Annan översättning: ”kommer att viga sitt liv”.

Efter straffet kommer upprättelse

30 Detta är ett annat av de budskap som Herren gav Jeremia:

Herren, Israels Gud, säger: Skriv ner allt jag har sagt till dig!

Det kommer nämligen en tid, då jag ska upprätta välståndet hos mitt folk, Israel och Juda, och jag ska föra dem hem till det land som jag gav deras förfäder. De ska ta det i besittning och bo där igen.

Skriv också detta beträffande Israel och Juda:

Man hör skrik av rädsla i ett land utan fred.

Inte kan väl män föda barn? Men varför ser jag starka män med händerna på magen och askgrå ansikten, som kvinnor i födslovåndor?

När har det rått en sådan förskräckelse som den som nu väntar? Det är en bedrövelsens tid för Israel, mitt folk, något de aldrig tidigare har upplevt. Men ur allt detta ska Gud rädda dem,

för på den dagen, säger Herren, härskarornas Gud, ska jag lyfta av oket från dem och slita av kedjorna, och de ska inte längre vara slavar under främlingar.

De ska tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem, säger Herren.

10 Därför ska du inte vara rädd, Israel, min tjänare! Var inte skräckslagen, för jag ska leda hem dig och dina barn igen från avlägsna länder. Ni ska få lugn och ro i ert eget land, och ingen ska kunna skrämma er,

11 för jag är med er och ska rädda er, säger Herren. Även om jag fullständigt förgör alla de länder som jag sände er till, ska jag ändå inte utrota er. Jag ska straffa er, men med rättvisa - helt ostraffade ska ni inte slippa undan.

12 Era synder är nämligen ett oläkligt sår.

13 Det finns ingen som kan hjälpa er eller förbinda era sår, och ingen medicin gör någon nytta.

14 Alla era bundsförvanter har lämnat er och bryr sig inte om er längre, för jag har sårat er på ett grymt sätt, precis som om jag var er fiende. Era synder är ju så många och er skuld så stor.

15 Varför klagar ni över er skada och över att såret inte läks? Ni har ju syndat och dragit på er så mycket skuld att ni måste få ett hårt straff.

16 Men en dag ska alla som försökt förgöra er själva utplånas, och alla era fiender ska bli slavar. De som plundrar er ska själva bli plundrade och de som anfaller er bli anfallna.

17 Ni ska få er hälsa tillbaka, och jag ska läka alla era sår. Nu kallas er stad den fördrivna och Jerusalem, platsen som ingen frågar efter.

18 Men, säger Herren, när jag leder er hem igen från er fångenskap och upprättar ert välstånd, ska Jerusalem än en gång byggas upp på sina ruiner. Palatset ska stå på samma plats som tidigare.

19 Städerna ska fyllas av glädje och tacksamhet, och jag ska föröka mitt folk och göra det till en stor och aktad nation.

20 De ska ha framgång precis som under Davids regeringstid. Folket ska bli upprättat inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.

21 De ska på nytt få en ledare ur sina egna led, ingen främling, och jag kommer att inbjuda honom att bli en präst vid mitt altare. Han ska stå mig nära. Vem skulle våga komma inför mig utan att jag uppmanat honom?

22 Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud.

23 Plötsligt bryter en stormvind från Herren fram i vrede. Den drar fram över de ogudaktigas huvuden.

24 Herren ska inte stoppa sin vredes glöd, förrän han har fullbordat all den förödelse han planerat. I kommande dagar ska ni förstå vad jag menar.