Jeremia 25
Svenska 1917
25 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första regeringsår.
2 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare; han sade:
3 Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat höra.
4 Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra,
5 när de sade: »Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
6 Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk, på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
7 I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
8 Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord,
9 därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid.
10 Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från lampa.
11 Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
12 Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evärdlig tid.
13 Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
14 Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.
15 Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag sänder dig att dricka därur.
16 Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd kommer, som jag skall sända ibland dem.»
17 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sände mig,
18 nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
19 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar och allt hans folk,
20 så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filistéernas land, både Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod;
21 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
22 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
23 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hår;
24 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs folk, som bo i öknen,
25 så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien,
26 slutligen alla konungar i nordlandet -- både dem som bo nära och dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre -- och alla övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem.
27 Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som jag skall sända bland eder. --
28 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
29 Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
30 Och du skall profetera för dem allt detta och säga till dem: HERREN upphäver ett rytande från höjden och från sin heliga boning låter han höra sin röst; ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd och höjer skördeskri, såsom en vintrampare, över alla jordens inbyggare.
31 Dånet höres intill jordens ända, ty HERREN har sak med folken, han går till rätta med allt kött; de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
32 Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända.
33 Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
34 Jämren eder, I herdar, och klagen; vältren eder på marken, I väldige i hjorden; ty tiden är inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall, såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
35 Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
36 Hör huru herdarna ropa, huru de väldige i hjorden jämra sig! Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
37 och de fredliga ängderna förgöras genom HERRENS vredes glöd.
38 Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår. Ja, deras land bliver en ödemark under förhärjelsens glöd, under hans vredes glöd.
Jeremia 25
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Profetia om fångenskapen i Babylon
25 Det här budskapet till hela Juda kom från Herren till Jeremia under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Det var det året Nebukadnessar, kungen i Babylon, började regera:
2-3 Under de senaste tjugotre åren, från Amos son Josias trettonde regeringsår till nu, har Herren sänt mig sina budskap. Jag har troget fört dem vidare, men ingen har lyssnat.
4 Gång på gång under årens lopp har Herren sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem.
5 Varje gång har budskapet varit detsamma: Vänd om från era ogudaktiga vägar och från allt ont ni gör. Det är bara då ni kan fortsätta att bo i det här landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder.
6 Uppväck inte min vrede genom att tillbe avgudar som ni själva har gjort! Om ni är trogna mot mig ska ingen olycka drabba er.
7 Men ni vill inte höra på. Ni har gjort mig rasande med alla era avgudar. Ni har själva dragit över er all den olycka som ni ska möta.
8-9 Nu säger Herren, härskarornas Gud: Därför att ni inte lyssnat till mig ska jag samla alla arméer från norr under Nebukadnessar, kungen i Babylon, som jag har utsett till mitt redskap. Jag ska sända dem allesammans mot detta land och dess folk och mot de andra folken i er närhet, och jag ska förgöra er. Man ska se ner på er för all framtid.
10 All er glädje och alla era bröllopsfester ska jag ta ifrån er. Era hem ska stå tysta och övergivna.
11 Hela landet ska bli en öde vildmark. Alla ska bli chockerade över den förödelse som drabbat er. Israel och dess grannländer ska tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.
12 När dessa sjuttio års slaveri är slut, ska jag straffa kungen i Babylon och hans folk för deras synder. Jag ska låta kaldeernas land bli en ödemark för alltid.
13 Jag ska låta den förskräckelse som jag lovat i den här boken komma över dem, alla de straff som Jeremia sagt ska komma över folken.
14 Många folk och stora kungar ska nämligen göra kaldeerna till slavar, precis som de först gjorde mitt folk till sina slavar. Jag ska straffa dem i proportion till hur illa de har behandlat mitt folk.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
18 Jag for till Jerusalem och till Juda städer, och deras kungar och furstar drack in hans ord, så att de från den dagen blev övergivna, hatade och föremål för förbannelse, precis som de är i dag.
19-20 Jag for till Egypten, och Farao och hans ämbetsmän, furstar och folk fick dricka samma sanning ur den fruktansvärda bägaren. Samma sak gällde alla kungarna i Us och kungarna i filisteernas städer Askelon, Gasa, Ekron och vad som fanns kvar av Asdod.
21 Jag besökte edomiterna, moabiterna, ammoniterna,
22 alla kungarna i Tyrus och Sidon och kungarna på andra sidan havet.
23 Dedan, Tema, Bus och de andra hedningarna där besökte jag,
24 alla kungarna i Arabien, öknens nomadstammar och
25 alla kungarna i Simri, Elam och Medien.
26 Vidare besökte jag alla kungarna i länderna norrut, både dem som låg nära och dem som låg längre bort. Jag besökte alla kungariken i världen, ett efter ett. Slutligen drack kungen i Babylon själv från Guds vredes bägare.
27 Säg till dem: Herren, härskarornas Gud, säger: Drick ur min vredes bägare tills ni är druckna och faller omkull så att ni inte kan resa er mer. Jag sänder fruktansvärda krig över er.
28 Och om de vägrar att ta emot bägaren, ska du säga: Herren, härskarornas Gud, säger att ni måste dricka ur den! Ni kan inte fly undan.
29 Jag har börjat straffa mitt eget folk, så varför ska då ni få gå fria? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska låta kriget drabba alla folk på jorden.
30 Profetera därför mot dem! Säg till dem att Herren ska ryta mot sina egna från sitt heliga tempel i himlen och mot alla dem som bor på jorden. Han ska ropa som de som trampar vinet ur druvorna.
31 Detta domens rop ska nå de mest avlägsna trakter av jorden, för Herren anklagar alla folk, ja hela mänskligheten. Han ska straffa alla ogudaktiga.
32 Straffet ska gå från folk till folk, förklarar Herren, härskarornas Gud. En vredens väldiga vind ska fara upp från de yttersta hörnen av jorden.
33 På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp de döda kropparna för att begrava dem. De ska bli liggande som avskräde på marken.
34 Gråt och klaga, ni ogudaktiga herdar! Det är er tur att föras till slaktaren, och där ska ni falla som slaktfår.
35 Och ni ska inte hitta någon plats där ni kan gömma er. Det finns ingen möjlighet att fly.
36 Hör hur herdarna, folkets ledare, ropar i förtvivlan. Herren har fördärvat deras betesmarker.
37 De som nu lever i lugn och ro ska huggas ner och förgöras av hans vrede.
38 Han har lämnat sin håla, som ett lejon på jakt efter byte. Deras land ligger öde, härjat av starka arméer, på grund av Herrens vrede.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica