A A A A A
Bible Book List

Jeremia 2 Svenska 1917 (SV1917)

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet där man intet sår.

Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd; alla som vilja äta därav ådraga sig skuld, olycka kommer över dem, säger HERREN.

Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla släkter av Israels hus.

Så säger HERREN: Vad orätt funno edra fäder hos mig, eftersom de gingo bort ifrån mig och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet?

De frågade icke: »Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land där ingen vägfarande färdades, och där ingen människa bodde?»

Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda. Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN, ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

10 Dragen bort till kittéernas öländer och sen efter, sänden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om något sådant där har skett.

11 Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock äro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa.

12 Häpnen häröver, I himlar; förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.

13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.

14 Är väl Israel en träl eller en hemfödd slav, eftersom han så har lämnats till plundring?

15 Lejon ryta mot honom, de låta höra sitt skri. De göra hans land till en ödemark, hans städer brännas upp, så att ingen kan bo i dem.

16 Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.

17 Men är det ej du själv som vållar dig detta, därmed att du övergiver HERREN din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

18 Varför vill du nu gå till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varför vill du gå till Assyrien och dricka av flodens vatten?

19 Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrager dig straff. Märk därför och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du övergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, säger Herren, HERREN Sebaot.

20 Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: »Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.

21 Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?

22 Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN.

23 Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna»? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.

24 Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.

25 Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.»

26 Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter,

27 dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!»

28 Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.

29 Huru kunnen I gå till rätta med mig? I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.

30 Förgäves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svärd har förtärt edra profeter, såsom vore det ett förhärjande lejon.

31 Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

32 Icke förgäter en jungfru sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har förgätit mig sedan urminnes tid.

33 Huru skickligt går du icke till väga, när du söker älskog! Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar.

34 Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.

35 Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff; hans vrede mot mig har förvisso upphört.» Nej, jag vill gå till rätta med dig, om du än säger: »Jag har icke syndat.»

36 Varför har du nu så brått att vandra åstad på en annan väg? Också med Egypten skall du komma på skam, likasom du kom på skam med Assyrien.

37 Också därifrån skall du få gå din väg, med händerna på huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på, och du skall icke bliva lyckosam med dem.

Jeremia 2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Varningar och förmaningar till Juda

(2:1—29:32)

Guds folks trolöshet

Herrens ord kom till mig: ”Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:

’Jag minns hur hängiven du var i ungdomen,
    hur du älskade mig som brud
och hur du följde mig genom öknen,
    genom ett land där ingen sår något.
Israel var heligt för Herren,
    det första av hans skörd.
Alla som åt av det
    drog på sig skuld
och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”

Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter! Så säger Herren:

”Vad var det för fel era fäder fann hos mig,
    eftersom de gick bort från mig
och följde de värdelösa avgudarna
    och själva blev värdelösa?
De frågade inte: ’Var är Herren,
    som ledde oss ut ur Egypten,
genom öknen,
    genom ett öde, oländigt land,
torkans och skuggornas land,
    ett land som ingen vill passera igenom
och där ingen vill bo?’
    Jag ledde er till ett bördigt land,
för att ni skulle få äta av dess frukt och dess goda.
    Men när ni kom dit orenade ni mitt land
och gjorde min egendom avskyvärd.
    Prästerna frågade inte:
’Var är Herren?’
    De som hade hand om lagen
kände mig inte,
    ledarna satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
    och följde värdelösa avgudar.

Därför kommer jag att gå till rätta med er än en gång, säger Herren,
ja, även med era barn i kommande generationer ska jag gå till rätta.
10     Dra bort till kittéernas[a] kuster
och se efter,
    sänd någon till Kedar
för att noga undersöka
    om något sådant har skett:
11 Har något annat folk någonsin bytt ut sina gudar,
    som ändå inte är några gudar?
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet[b]
    mot en värdelös avgud.
12 Häpna över detta, ni himlar,
    rys och bäva, säger Herren.
13 Mitt folk har begått en dubbel synd:
    Det har övergett mig,
källan med det levande vattnet,
    och de har grävt dåliga brunnar åt sig,
    brunnar som inte håller vatten.
14 Är Israel en tjänare eller född till slav?
    Varför har han blivit ett byte?
15 Lejonen ryter och morrar mot honom.
    De har lagt hans land öde
och bränt ner hans städer,
    så att ingen kan bo i dem.
16 Män från Memfis och Tachpanches
    betar din hjässa kal.
17 Är det inte du själv som har dragit detta över dig
    genom att du övergav Herren, din Gud,
    när han ville leda dig på vägen?
18 Varför ska du nu gå till Egypten
    för att dricka Shichors vatten?
Och varför gå till Assyrien
    för att dricka av Eufratflodens vatten?
19 Din ondska kommer att straffa dig,
    ditt avfall att tukta dig.
Besinna och inse därför
    hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
    och inte fruktar mig längre, säger Herren, härskarornas Herre.

20 För länge sedan bröt jag sönder ditt ok
    och slet av dina band.[c]
Du sa: ’Jag vill inte tjäna.’
    På varje höjd och under varje grönskande träd
lade du dig ner och prostituerade dig.
21     Jag planterade dig som ett ädelt vin
av allra bästa slag.
    Hur har du kunnat förvandlas för mig
till en oduglig, vildvuxen ranka?
22     Även om du tvättar dig med lut
och rikligt med såpa
    består din synds fläckar inför mig,” säger Herren, Herren.

23 ”Hur kan du säga:
    ’Jag har inte orenat mig
och inte sprungit efter baalsgudarna’?
    Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
beakta vad du har gjort.
    Du är som ett oroligt kamelsto,
som irrar hit och dit,
24     som en vildåsna, van vid öken,
som flåsar under parningstiden.
    Vem kan tygla dess begär?
Ingen behöver springa sig trött efter den,
    i parningstiden är den lätt att finna.
25 Akta dig, så du inte springer av dig skorna
    och får din strupe torr.
Men du säger:
    ’Det är ingen idé.
Jag älskar främmande gudar,
    och dem måste jag följa.’

26 Som en tjuv tagen på bar gärning
    ska Israel stå där med skam,
med sina kungar, furstar,
    präster och profeter,
27 de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’
    och till en sten: ’Du har fött mig.’
De vänder ryggen mot mig,
    inte ansiktet,
men när olyckan kommer ropar de:
    ’Kom och rädda oss!’
28 Var är då de gudar som du har gjort åt dig själv?
    Låt dem nu komma till din räddning i olyckan, om de kan!
Du har ju lika många gudar
    som du har städer, Juda.

29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
    Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.
30 Till ingen nytta har jag straffat era söner,
    de tog inte emot någon tillrättavisning.
Som rovlystna lejon
    har ert svärd ätit upp profeterna.
31 Ni släkte, ge akt på Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel,
ett mörkrets land?
    Varför säger mitt folk:
’Vi går vart vi vill,
    vi kommer inte mer tillbaka till dig.’
32 Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken,
    eller en brud sin gördel?
Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.
33     Hur skickligt hittar du inte vägen
i ditt sökande efter kärlek!
    Till och med de sämsta bland kvinnorna
har en hel del att lära av dig.[d]
34     Dina kläder är fläckade av blod
från fattiga och oskyldiga.
    De ertappades inte vid inbrott.
    Trots allt detta[e]
35 säger du: ’Jag är oskyldig.
    Han är inte vred på mig längre.’
Jag ska döma dig,
    därför att du säger att du inte har syndat.
36 Varför far du än hit och än dit,
    för att ta en annan väg?
Du ska bli besviken på Egypten
    på samma sätt som du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån kommer du att få gå
    med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem som du litade på,
    och du ska inte ha framgång med hjälp av dem.

Footnotes:

  1. 2:10 Syftar på Cypern.
  2. 2:11 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: min härlighet.
  3. 2:20 Enligt Septuaginta: …bröt du sönder ditt ok…
  4. 2:33 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara: Därför har du också vant dig vid ondskans vägar.
  5. 2:34 Grundtextens innebörd är osäker, men det är troligt att sista satsen i versen hör ihop med början av nästa vers.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes