Juda synd

17 Juda synd är skriven med järnstift,
med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror
vid gröna träd och på höga kullar.

Du mitt berg på fältet,
    dina ägodelar och alla dina skatter
skall jag lämna till plundring
    liksom dina offerhöjder,
på grund av synd i hela ditt land.
Det är ditt eget fel
    att du måste avstå ifrån det arv
som jag har givit dig.
    Jag skall låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner.
    Ty ni har tänt min vredes eld,
och för evigt skall den brinna.

Förbannelse och välsignelse

Så säger Herren:
    Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
    Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.

Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.

Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?
10 Jag, Herren, utforskar hjärtat
    och prövar njurarna
för att ge åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.

11 Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte själv har lagt,
    är den som oärligt samlar rikedom.
När halva livet har gått måste han lämna den,
och vid livets slut skall han hållas för en dåre.

12 En härlighetens tron, en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13 Herren är Israels hopp.
    Alla som överger dig kommer på skam.
De som avfaller från mig
    liknar en skrift i sanden.
De har övergivit Herren,
    källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14 Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
    Ty du är min lovsång.
15 Se, de säger till mig:
    "Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!"
16 Jag har inte dragit mig undan
    från att vara en herde som följer dig,
och fördärvets dag har jag inte längtat efter.
Du vet själv att det som kom över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 Bli inte till skräck för mig!
    Du är ju min tillflykt på den onda dagen.
18 Låt mina förföljare stå där med skam,
men låt inte mig komma på skam.
    Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen komma över dem
och krossa dem med dubbel förödelse.

Sabbatsbudet

19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20 och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24 Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25 då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26 Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27 Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

Jeremia varnar folket

17 Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.

2-3 De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.

Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.

Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.

Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.

Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.

Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.

En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.

10 Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.

11 Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.

12 Men din tron är vår tillflykt, Herre!

13 Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.

14 Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.

15 Människor hånar mig och säger: Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?

16 Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.

17 Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.

18 Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!

Vila under sabbaten

19 Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna

20 och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.

21-22 Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,

23 men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.

24 Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,

25 då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.

26 Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.

27 Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.