Jeremia 15
Svenska Folkbibeln
Folket måste straffas utan förbarmande
15 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. 2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till. 3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem. 4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,
ja, vem kan ha medlidande med dig?
Vem vill ta en omväg för att fråga
hur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand emot dig
för att förgöra dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig
fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,
en man som ställer till osämja och träta för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte givit lån till mig.
Ändå förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar? 13 Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."
15 Herre, du vet det.
Tänk på mig och tag hand om mig
och ge mig hämnd på mina förföljare.
Tag inte bort mig, du som är långmodig.
Tänk på hur jag blir hånad för din skull.
16 Dina ord kom och jag åt dem,
ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje,
ty jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.
Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam,
ty du har uppfyllt mig med harm.
18 Varför skall jag ständigt plågas
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill ju inte läkas.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
likt ett vatten som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om,
skall jag låta dig komma tillbaka
och du skall få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta från det oäkta
skall du få vara som min mun.
Detta folk skall då vända tillbaka till dig,
men du skall inte vända tillbaka till dem.
20 Jag skall göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk,
så att de inte kan besegra dig
om de vill strida mot dig.
Ty jag är med dig för att hjälpa dig,
och för att rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld
och befria dig ur våldsmännens hand.
Jeremia 15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia utsätts för förföljelse
15 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!
2 Och om de frågar dig: Vart ska vi gå?, tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.
3 Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.
4 På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.
5 Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?
6 Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.
7 Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.
8 Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.
9 Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.
10 Då sa Jeremia: Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig.
11 Men Herren svarade: Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä.
12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.
14 Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.
15 Då svarade Jeremia: Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!
16 Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!
17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad.
19 Herren svarade: Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.
20 De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig, säger Herren.
21 Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica