Den stora torkan

14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.

Juda sörjer,
    dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
    och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
    finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
    och täcker huvudet.
Eftersom marken spricker upp,
    då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
    och täcker sina huvuden.
Också hinden på fältet
    överger sin nyfödda kalv,
därför att det inte finns något grönt.
Vildåsnorna står på höjderna
    och flämtar efter luft som schakaler.
Deras ögon är matta,
    ty det finns inget gräs.

Även om våra missgärningar vittnar mot oss,
grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.
Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
Du Israels hopp,
    dess frälsare i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
lik en vägfarande som stannar för en natt?
Varför är du som en rådlös man,
    lik en hjälte som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
    och vi är uppkallade efter ditt namn.
Överge oss inte!

10 Så säger Herren om detta folk:
    På detta sätt vill de gärna driva omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
    Därför har Herren inte behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
    och skall straffa dem för deras synder.

11 Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk. 12 Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest. 13 Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."

14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. 15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under. 16 Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.

17 Tala till dem detta ord:

Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,
och må de inte upphöra,
    ty jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fälten
    ligger där män genomborrade av svärd,
och kommer jag in i staden
    möts jag av hungerns plågor.
Både profet och präst
    drar vidare mot ett land de inte känner.

Profetens förbön

19 Har du då alldeles förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
    Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
    Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighet
och våra fäders missgärning,
    ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:
    Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
    och bryt det inte.

22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv låta skurar falla?
Nej, endast du, Herre, vår Gud!
    Vi hoppas på dig,
ty du har gjort allt detta.

Guds dom över Jerusalem

14 Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:

Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.

De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.

Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.

Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.

Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.

Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!

Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?

Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!

10 Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.

11 Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.

12 Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.

13 Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.

14 Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.

15 Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.

16 De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

17 Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.

18 Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.

19 Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.

20 Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.

21 Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!

22 Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.