^7 (A) Se, Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt^[a] att köpa den.”

⁸ Och min farbrors son Hanamel kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig.” Då förstod jag att det var Herrens ord, ⁹ och jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver^[b]. ¹⁰ Jag skrev ett köpebrev och satte sigill på det, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. ¹¹ Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och villkoren samt det öppna brevet. ¹² Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria^[c], son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. ¹³ Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: ¹⁴ ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ta dessa brev, både det förseglade köpebrevet och det öppna brevet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras under lång tid. ¹⁵ För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång ska man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.”

Profetens bön

¹⁶ När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: ^17 (B) ”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. ^18 (C) Du visar nåd mot tusenden och bestraffar fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. ^19 (D) Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar för att ge åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.

^20 (E) Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. ^21 (F) Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. ^22 (G) Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. ²³ De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

^24 (H) Se hur belägringsvallarna^[d] närmar sig staden för att inta den, och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv. ²⁵ Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre Gud, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!”

Herrens svar

²⁶ Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ^27 (I) ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? ²⁸ Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den. ^29 (J) Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar.

³⁰ För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. ³¹ För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig.

Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte ^32 (K) för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. ^33 (L) De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. ^34 (M) De satte upp sina vidriga avgudar^[e] i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. ^35 (N) Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd.

³⁶ Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest: ^37 (O) Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. ^38 (P) De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud. ^39 (Q) Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem. ^40 (R) Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. ^41 (S) Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

^42 (T) För så säger Herren: Liksom jag låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så ska jag också låta allt det goda som jag lovat dem komma över dem. ⁴³ Man ska köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, given i kaldeernas hand. ^44 (U) Åkrar ska köpas för pengar och man ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska göra slut på deras fångenskap, säger Herren.”