Isaiah 6
World English Bible
6 In the year that King Uzziah died, I saw the Lord sitting on a throne, high and lifted up; and his train filled the temple. 2 Above him stood the seraphim. Each one had six wings. With two he covered his face. With two he covered his feet. With two he flew. 3 One called to another, and said,
“Holy, holy, holy, is Yahweh of Armies!
The whole earth is full of his glory!”
4 The foundations of the thresholds shook at the voice of him who called, and the house was filled with smoke. 5 Then I said, “Woe is me! For I am undone, because I am a man of unclean lips and I live among a people of unclean lips, for my eyes have seen the King, Yahweh of Armies!”
6 Then one of the seraphim flew to me, having a live coal in his hand, which he had taken with the tongs from off the altar. 7 He touched my mouth with it, and said, “Behold, this has touched your lips; and your iniquity is taken away, and your sin forgiven.”
8 I heard the Lord’s voice, saying, “Whom shall I send, and who will go for us?”
Then I said, “Here I am. Send me!”
9 He said, “Go, and tell this people,
‘You hear indeed,
but don’t understand.
You see indeed,
but don’t perceive.’
10 Make the heart of this people fat.
Make their ears heavy, and shut their eyes;
lest they see with their eyes,
hear with their ears,
understand with their heart,
and turn again, and be healed.”
11 Then I said, “Lord, how long?”
He answered,
“Until cities are waste without inhabitant,
houses without man,
the land becomes utterly waste,
12 and Yahweh has removed men far away,
and the forsaken places are many within the land.
13 If there is a tenth left in it,
that also will in turn be consumed,
as a terebinth, and as an oak whose stump remains when they are cut down,
so the holy seed is its stump.”
Jesaja 6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.
2 Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
3 De ropade till varandra: Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet.
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.
5 Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.
6 Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.
7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.
8 Sedan hörde jag Herren fråga: Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå? Herre, jag vill gå! svarade jag. Sänd mig!
9 Han svarade: Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.
10 Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade.
11 Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna? frågade jag. Han svarade: Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och
12 alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!
13 Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott.
by Public Domain. The name "World English Bible" is trademarked.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica