57 Den rättfärdige går under,
    men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
    och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
    för att skonas undan ondskan
² och få frid.
    De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.

³ ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
    och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
⁴ Vem är det ni gör er lustiga över?
    Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
    Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
⁵     Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
    och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
⁶     Bland ravinens stenar^[a] hör du hemma,
där har du din plats.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
    Skulle jag acceptera detta?
⁷ Högt uppe på ett berg
    har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
⁸     Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
    Du har övergett mig,
klätt av dig,
    gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
    Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
    och sett deras nakenhet.
⁹ Du har gått till Melek^[b] med olja
    och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
    ända ner till dödsriket.
¹⁰ Du har blivit trött av allt slit
    men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.

¹¹ Vem är du rädd för, vem fruktar du,
    eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
    inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
    som du inte fruktar mig?
¹² Nu ska jag visa
    att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
¹³ När du ropar,
    låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
    de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
    ska få ärva landet
    och ta mitt heliga berg i besittning.”

”Bygg, bygg en väg!
    Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
¹⁵ Så säger den höge och upphöjde,
    han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
    men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
    och ger ny kraft åt de modlösa.
¹⁶ Jag ska inte för evigt anklaga
    och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
    anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
¹⁷ Jag blev vred över deras syndiga girighet,
    jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
    och fortsatte att gå sina egna vägar.
¹⁸ Jag har sett vad de hållit på med,
    men jag ska bota dem,
    leda dem och ge dem tröst.
¹⁹ Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
    frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
    Jag ska bota dem.
²⁰ Men de gudlösa är som ett upprört hav,
    de blir aldrig stilla,
    och dess vågor rör upp dy och slam.
²¹ För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.