Add parallel Print Page Options

Herrens tjänare ett ljus för världen

49 Hör på mig, ni avlägsna länder!
    Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
    Redan när jag var i moderlivet
    nämnde han mig vid mitt namn.
Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
    Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
    och dolt mig i sitt koger.
Han sa till mig:
    ’Du är min tjänare, Israel,
    genom dig ska jag visa min härlighet.’
Jag sa:
    ’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
    Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’

Och nu har Herren talat,
    han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
    för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
    Så skulle jag bli ärad inför Herren
    och min Gud vara min styrka.
Han säger:
    ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
    som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
    Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”

Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
    till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
    ”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
    för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

Så säger Herren:
    ”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
    Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
    för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
    Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’

De ska finna bete längs vägarna
    och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
    Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
    ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
    högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
    från norr och väster och Assuans land.”

13 Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

14 Sion säger:
    Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”

15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
    så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
    ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
    och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
    och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18     Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
    Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
    binda dem om dig likt brudsmycken.

19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
    och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
    och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
    som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
    ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
    ’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
    i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
    Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”

22 Så säger Herren, Herren:

”Jag ska ge ett tecken åt folken,
    resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
    och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
    och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
    och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
    De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”

24 Kan man rycka bytet från den mäktige
    eller rädda fångar undan den grymme[a]?

25 Så säger Herren:

”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
    och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
    och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
    att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”

Footnotes

  1. 49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt.

Le deuxième chant du Serviteur

49 Vous tous qui habitez les îles ╵et les régions côtières, ╵écoutez-moi !

Et vous peuples lointains, ╵prêtez-moi attention !
J’ai été appelé par l’Eternel ╵dès le sein maternel,
et il a mentionné mon nom ╵dès avant ma naissance.
Il a fait de ma bouche ╵une épée acérée[a],
il m’a couvert ╵de l’ombre de sa main[b],
et il a fait de moi ╵une flèche aiguisée ;
il m’a tenu caché, ╵dans son carquois.
Il m’a dit : « Tu es mon serviteur, Israël ;
je manifesterai ╵ma splendeur au travers de toi. »

Cependant, moi, j’ai dit :
« Je me suis fatigué pour rien,
c’est inutilement, ╵oui, c’est en pure perte, ╵que j’ai usé mes forces…
Mais l’Eternel me fera droit
et il tient en réserve ╵ma récompense. »

Et maintenant, voici ╵ce que dit l’Eternel,
celui qui m’a formé ╵dès le sein de ma mère
pour que je sois son serviteur,
pour ramener Jacob à lui
et pour rassembler Israël ╵auprès de lui.
Je serai honoré ╵aux yeux de l’Eternel
et mon Dieu est la source de ma force.
Et il a dit aussi : ╵« Tu ne seras pas seulement ╵mon serviteur
pour rétablir ╵les tribus de Jacob
et ramener ceux que j’ai préservés ╵du peuple d’Israël.
Car je t’établirai ╵pour être la lumière ╵des autres peuples
afin que mon salut parvienne ╵aux extrémités de la terre[c]. »

Voici ce que dit l’Eternel
qui délivre Israël, ╵qui en est le Dieu saint,
à l’homme méprisé
et détesté du peuple,
celui dont les despotes ╵ont fait leur serviteur :
Les rois t’apercevront, ╵et ils se lèveront,
les princes te verront, ╵ils se prosterneront,
afin d’honorer l’Eternel ╵qui est fidèle,
oui, le Saint d’Israël, ╵qui t’a choisi.

Voici ce que dit l’Eternel :
Au moment favorable ╵je répondrai à ton appel,
et au jour du salut ╵je viendrai à ton aide.
Je te protégerai, ╵et je t’établirai
pour conclure une alliance avec le peuple
et pour relever le pays,
pour faire le partage ╵des patrimoines dévastés[d],
pour dire aux prisonniers : « Sortez »,
et à ceux qui demeurent ╵dans les ténèbres :
« Montrez-vous ! »
Et ils se nourriront ╵partout le long des routes ;
ils trouveront des pâturages ╵sur toutes les collines.
10 Ils n’endureront plus ╵ni la faim ni la soif,
la chaleur du désert et le soleil ╵ne les abattront plus
car celui qui les aime ╵les conduira
et il les mènera ╵auprès des sources d’eau[e].
11 Et toutes mes montagnes, ╵je les transformerai ╵en chemins praticables,
je remblaierai mes routes.
12 Les voici, ils arrivent ╵des pays éloignés,
les uns viennent du nord, ╵les autres du couchant,
d’autres encore ╵de la région d’Assouan[f].

13 O cieux, poussez des cris de joie !
O terre, éclate d’allégresse !
Faites retentir votre joie, montagnes,
parce que l’Eternel ╵a consolé son peuple
et qu’il a compassion ╵des affligés.

Le retour en grâce de Sion

14 Cependant, Sion dit : ╵« L’Eternel m’a abandonnée,
oui, le Seigneur m’a oubliée. »
15 Une femme oublie-t-elle ╵l’enfant qu’elle nourrit ?
Cesse-t-elle d’aimer ╵l’enfant qu’elle a conçu ?
Et même si les mères ╵oubliaient leurs enfants,
je ne t’oublierai pas !
16 Voici, je t’ai gravée ╵dans le creux de mes mains,
je pense constamment ╵à tes remparts.
17 Déjà tes fils[g] accourent,
ceux qui te détruisaient ╵et qui te ravageaient
s’en iront loin de toi.
18 Porte les yeux autour de toi, ╵regarde :
ils se rassemblent tous,
et ils viennent vers toi.
Aussi vrai que je suis vivant,
déclare l’Eternel,
tu t’en revêtiras ╵comme d’une parure,
et tu te les attacheras ╵comme la mariée sa ceinture.
19 Car ton pays en ruine,
dévasté, désolé,
deviendra trop étroit ╵pour tous tes habitants ;
ceux qui te dévoraient ╵auront fui loin de toi.
20 Tu entendras tes fils ╵dont tu étais privée
te répéter :
« Ce lieu est trop étroit pour nous.
Fais-nous donc de la place,
pour que nous puissions habiter ici ! »
21 Alors tu te demanderas :
« Qui donc a mis, pour moi, ╵tous ces enfants au monde ?
J’étais privée d’enfants, ╵stérile,
et bannie en exil.
Qui donc a élevé ceux-ci ?
J’étais demeurée seule :
ceux-là, d’où viennent-ils ? »

22 Voici ce que déclare ╵le Seigneur, l’Eternel :
Je ferai signe de la main ╵aux nations étrangères,
je dresserai mon étendard ╵en direction des peuples,
ils amèneront tes fils dans leurs bras,
ils chargeront tes filles ╵sur leurs épaules.
23 Des rois s’occuperont de toi ╵comme s’ils étaient tes parents,
et leurs princesses ╵seront tes mères nourricières.
Ils se prosterneront ╵devant toi jusqu’à terre
et ils lécheront la poussière ╵attachée à tes pieds.
Et tu sauras alors ╵que je suis l’Eternel
et qu’on n’est pas déçu ╵quand on compte sur moi.

24 Pourrait-on enlever ╵ce qu’a pris le guerrier ?
Les captifs du tyran[h] ╵seront-ils délivrés ?
25 Voici ce que dit l’Eternel :
Les captifs du guerrier ╵lui seront enlevés,
et la proie du tyran ╵va être délivrée.
Je ferai un procès moi-même ╵à ceux qui t’ont fait un procès
et je délivrerai ╵moi-même tes enfants.
26 J’amènerai tes oppresseurs ╵à s’entredéchirer.
Et ils s’enivreront ╵du sang les uns des autres ╵comme de vin nouveau ;
alors tout le monde saura
que je suis l’Eternel ╵que c’est moi qui te sauve,
que je suis ton libérateur ╵le Puissant de Jacob.

Footnotes

  1. 49.2 Voir Hé 4.12 ; Ap 1.16.
  2. 49.2 Voir 51.16.
  3. 49.6 Voir 42.6. Cité en Ac 13.47. Allusion en Lc 2.32 (voir Jn 8.12 ; Ac 26.23).
  4. 49.8 Cité en 2 Co 6.2. Voir 42.6.
  5. 49.10 Cité en Ap 7.16-17.
  6. 49.12 Assouan: dans le sud de l’Egypte. Selon le texte hébreu de Qumrân. Le texte hébreu traditionnel a Sinim, région non identifiée.
  7. 49.17 Selon le texte hébreu traditionnel. Le texte hébreu de Qumrân et plusieurs autres versions anciennes ont : ceux qui te rebâtiront.
  8. 49.24 D’après le texte hébreu de Qumrân et plusieurs versions anciennes. Le texte hébreu traditionnel a : du juste.