Time Spent in Death’s Waiting Room

38 At that time, Hezekiah got sick. He was about to die. The prophet Isaiah son of Amoz visited him and said, “God says, ‘Prepare your affairs and your family. This is it: You’re going to die. You’re not going to get well.’”

2-3 Hezekiah turned away from Isaiah and, facing the wall, prayed to God: “God, please, I beg you: Remember how I’ve lived my life. I’ve lived faithfully in your presence, lived out of a heart that was totally yours. You’ve seen how I’ve lived, the good that I have done.” And Hezekiah wept as he prayed—painful tears.

4-6 Then God told Isaiah, “Go and speak with Hezekiah. Give him this Message from me, God, the God of your ancestor David: ‘I’ve heard your prayer. I have seen your tears. Here’s what I’ll do: I’ll add fifteen years to your life. And I’ll save both you and this city from the king of Assyria. I have my hand on this city.

7-8 “‘And this is your confirming sign, confirming that I, God, will do exactly what I have promised. Watch for this: As the sun goes down and the shadow lengthens on the sundial of Ahaz, I’m going to reverse the shadow ten notches on the dial.’” And that’s what happened: The declining sun’s shadow reversed ten notches on the dial.

* * *

9-15 This is what Hezekiah king of Judah wrote after he’d been sick and then recovered from his sickness:

In the very prime of life
    I have to leave.
Whatever time I have left
    is spent in death’s waiting room.
No more glimpses of God
    in the land of the living,
No more meetings with my neighbors,
    no more rubbing shoulders with friends.
This body I inhabit is taken down
    and packed away like a camper’s tent.
Like a weaver, I’ve rolled up the carpet of my life
    as God cuts me free of the loom
And at day’s end sweeps up the scraps and pieces.
    I cry for help until morning.
Like a lion, God pummels and pounds me,
    relentlessly finishing me off.
I squawk like a doomed hen,
    moan like a dove.
My eyes ache from looking up for help:
    “Master, I’m in trouble! Get me out of this!”
But what’s the use? God himself gave me the word.
    He’s done it to me.
I can’t sleep—
    I’m that upset, that troubled.

16-19 O Master, these are the conditions in which people live,
    and yes, in these very conditions my spirit is still alive—
    fully recovered with a fresh infusion of life!
It seems it was good for me
    to go through all those troubles.
Throughout them all you held tight to my lifeline.
    You never let me tumble over the edge into nothing.
But my sins you let go of,
    threw them over your shoulder—good riddance!
The dead don’t thank you,
    and choirs don’t sing praises from the morgue.
Those buried six feet under
    don’t witness to your faithful ways.
It’s the living—live men, live women—who thank you,
    just as I’m doing right now.
Parents give their children
    full reports on your faithful ways.

* * *

20 God saves and will save me.
    As fiddles and mandolins strike up the tunes,
We’ll sing, oh we’ll sing, sing,
    for the rest of our lives in the Sanctuary of God.

21-22 Isaiah had said, “Prepare a poultice of figs and put it on the boil so he may recover.”

Hezekiah had said, “What is my cue that it’s all right to enter again the Sanctuary of God?”

Enfermedad de Ezequías(A)

38 Por aquellos días, Ezequías enfermó gravemente y estuvo a punto de morir. El profeta Isaías hijo de Amoz fue a verlo y le dijo: «Así dice el Señor: “Pon tu casa en orden, porque vas a morir; no te recuperarás”».

Ezequías volvió el rostro hacia la pared y le rogó al Señor: «Recuerda, Señor, que yo me he conducido delante de ti con lealtad y con un corazón íntegro, y que he hecho lo que te agrada». Y Ezequías lloró amargamente.

Entonces la palabra del Señor vino a Isaías: «Ve y dile a Ezequías que así dice el Señor, Dios de su antepasado David: “He escuchado tu oración y he visto tus lágrimas; voy a darte quince años más de vida. Y a ti y a esta ciudad os libraré de caer en manos del rey de Asiria. Yo defenderé esta ciudad. Y esta es la señal que te daré para confirmar lo que te he prometido: Haré que en la escalera de Acaz la sombra del sol retroceda las diez gradas que ya ha bajado”». ¡Y la luz del sol retrocedió las diez gradas que ya había bajado!

Escrito de Ezequías

Después de su enfermedad y recuperación, Ezequías, rey de Judá, escribió:

10 «Yo decía: “¿Debo, en la plenitud de mi vida,
    pasar por las puertas del sepulcro
    y ser privado del resto de mis días?”
11 Yo decía: “Ya no veré más al Señor
    en esta tierra de los vivientes;
ya no contemplaré más a los seres humanos,
    a los que habitan este mundo”.[a]
12 Me quitaron mi casa, me la arrebataron,
    como si fuera la tienda de un pastor.
Como un tejedor, enrollé mi vida,
    y él me la arrancó del telar.
    ¡De la noche a la mañana acabó conmigo!
13 Pacientemente esperé hasta la aurora,
    pero él, como león, me quebró todos los huesos.
    ¡De la noche a la mañana acabó conmigo!
14 Chillé como golondrina, como grulla;
    ¡me quejé como paloma!
Mis ojos se cansaron de mirar al cielo.
    ¡Angustiado estoy, Señor!
    ¡Acude en mi ayuda!

15 »Pero ¿qué puedo decir?
    Él mismo me lo anunció, y así lo ha hecho.
La amargura de mi alma
    me ha quitado el sueño.
16 Señor, por tales cosas viven los hombres,
    y también mi espíritu encuentra vida en ellas.
Tú me devolviste la salud
    y me diste vida.
17 Sin duda, fue para mi bien
    pasar por tal angustia.
Con tu amor me guardaste
    de la fosa destructora,
    y les diste la espalda a mis pecados.
18 El sepulcro nada te agradece;
    la muerte no te alaba.
Los que descienden a la fosa
    nada esperan de tu fidelidad.
19 Los que viven, y solo los que viven,
    son los que te alaban,
    como hoy te alabo yo.
Todo padre hablará a sus hijos
    acerca de tu fidelidad.

20 »El Señor me salvará,
    y en el templo del Señor
todos los días de nuestra vida
    cantaremos con instrumentos de cuerda».

21 Isaías había dicho: «Preparad una pasta de higos, aplicádsela en la llaga, y él se recuperará».

22 Y Ezequías había preguntado: «¿Qué señal recibiré de que se me permitirá subir al templo del Señor

Footnotes

  1. 38:11 este mundo (mss. hebreos); el lugar de cesación (TM).

Herren förlänger Hiskias liv

(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)

38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”

Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.

Då kom Herrens ord till Jesaja: ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]

Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.

En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:

10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
    och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
    Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
    Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
    bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
    och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
    och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
    men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
    och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
    och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
    för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
    Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
    döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
    hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
    prisar dig,
som jag gör i dag.
    Från far till son berättar man om din trofasthet.

20 Herren räddar mig!
    Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
    så länge vi lever.

21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”

Footnotes

  1. 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
  2. 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
  3. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
  4. 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.