Isaiah 36
The Message
It’s Their Fate That’s at Stake
36 1-3 In the fourteenth year of King Hezekiah, Sennacherib king of Assyria made war on all the fortress cities of Judah and took them. Then the king of Assyria sent his general, the “Rabshekah,” accompanied by a huge army, from Lachish to Jerusalem to King Hezekiah. The general stopped at the aqueduct where it empties into the upper pool on the road to the public laundry. Three men went out to meet him: Eliakim son of Hilkiah, in charge of the palace; Shebna the secretary; and Joah son of Asaph, the official historian.
4-7 The Rabshekah said to them, “Tell Hezekiah that the Great King, the king of Assyria, says this: ‘What kind of backing do you think you have against me? You’re bluffing and I’m calling your bluff. Your words are no match for my weapons. What kind of backup do you have now that you’ve rebelled against me? Egypt? Don’t make me laugh. Egypt is a rubber crutch. Lean on Egypt and you’ll end up flat on your face. That’s all Pharaoh king of Egypt is to anyone who leans on him. And if you try to tell me, “We’re leaning on our God,” isn’t it a bit late? Hasn’t Hezekiah just gotten rid of all the places of worship, telling you, “You’ve got to worship at this altar”?
8-9 “‘Be reasonable. Face the facts: My master the king of Assyria will give you two thousand horses if you can put riders on them. You can’t do it, can you? So how do you think, depending on flimsy Egypt’s chariots and riders, you can stand up against even the lowest-ranking captain in my master’s army?
10 “‘And besides, do you think I came all this way to destroy this land without first getting God’s blessing? It was your God who told me, Make war on this land. Destroy it.’”
11 Eliakim, Shebna, and Joah answered the Rabshekah, “Please talk to us in Aramaic. We understand Aramaic. Don’t talk to us in Hebrew within earshot of all the people gathered around.”
12 But the Rabshekah replied, “Do you think my master has sent me to give this message to your master and you but not also to the people clustered here? It’s their fate that’s at stake. They’re the ones who are going to end up eating their own excrement and drinking their own urine.”
13-15 Then the Rabshekah stood up and called out loudly in Hebrew, the common language, “Listen to the message of the Great King, the king of Assyria! Don’t listen to Hezekiah’s lies. He can’t save you. And don’t pay any attention to Hezekiah’s pious sermons telling you to lean on God, telling you ‘God will save us, depend on it. God won’t let this city fall to the king of Assyria.’
16-20 “Don’t listen to Hezekiah. Listen to the king of Assyria’s offer: ‘Make peace with me. Come and join me. Everyone will end up with a good life, with plenty of land and water, and eventually something far better. I’ll turn you loose in wide open spaces, with more than enough fertile and productive land for everyone.’ Don’t let Hezekiah mislead you with his lies, ‘God will save us.’ Has that ever happened? Has any god in history ever gotten the best of the king of Assyria? Look around you. Where are the gods of Hamath and Arpad? The gods of Sepharvaim? Did the gods do anything for Samaria? Name one god that has ever saved its countries from me. So what makes you think that God could save Jerusalem from me?’”
21 The three men were silent. They said nothing, for the king had already commanded, “Don’t answer him.”
22 Then Eliakim son of Hilkiah, the palace administrator, Shebna the secretary, and Joah son of Asaph, the court historian, tearing their clothes in defeat and despair, went back and reported what the Rabshekah had said to Hezekiah.
Jesaja 36
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Assyrien hotar Juda
(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 2 Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.
3 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.
4 Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:
Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ 5 Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? 6 Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ 7 Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?
8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 9 Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 10 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”
11 Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”
12 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
13 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! 14 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ 15 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.
16 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.
18 Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 20 Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”
21 Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.
22 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.
Copyright © 1993, 2002, 2018 by Eugene H. Peterson
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.