O Lord, Be Gracious to Us

33 (A)Ah, you destroyer,
    who yourself have not been destroyed,
you traitor,
    whom none has betrayed!
When you have ceased to destroy,
    you will be destroyed;
and when you have finished betraying,
    they will betray you.

O Lord, be gracious to us; (B)we wait for you.
    Be our arm every morning,
    our salvation in the time of trouble.
(C)At the tumultuous noise peoples flee;
    when you lift yourself up, nations are scattered,
and your spoil is gathered as the caterpillar gathers;
    (D)as locusts leap, it is leapt upon.

(E)The Lord is exalted, for he dwells on high;
    he will fill Zion with justice and righteousness,
(F)and he will be the stability of your times,
    abundance of salvation, wisdom, and knowledge;
    the fear of the Lord is Zion's[a] treasure.

Behold, their heroes cry in the streets;
    (G)the envoys of peace weep bitterly.
(H)The highways lie waste;
    the traveler ceases.
(I)Covenants are broken;
    cities[b] are despised;
    there is no regard for man.
(J)The land mourns and languishes;
    Lebanon is confounded and withers away;
Sharon is like a desert,
    and Bashan and Carmel shake off their leaves.

10 (K)“Now I will arise,” says the Lord,
    “now I will lift myself up;
    now I will be exalted.
11 (L)You conceive chaff; you give birth to stubble;
    your breath is (M)a fire that will consume you.
12 And the peoples will be as if burned to lime,
    (N)like thorns cut down, that are burned in the fire.”

13 Hear, you who are far off, what I have done;
    and you who are near, acknowledge my might.
14 The sinners in Zion are afraid;
    trembling has seized the godless:
(O)“Who among us can dwell (P)with the consuming fire?
    Who among us can dwell with everlasting burnings?”
15 (Q)He who walks righteously and speaks uprightly,
    who despises the gain of oppressions,
who shakes his hands, lest they hold a bribe,
    who stops his ears from hearing of bloodshed
    (R)and shuts his eyes from looking on evil,
16 he will dwell on the heights;
    his place of defense will be the fortresses of rocks;
    (S)his bread will be given him; his water will be sure.

17 (T)Your eyes will behold the king in his beauty;
    (U)they will see a land that stretches afar.
18 (V)Your heart will muse on the terror:
    “Where is he who counted, where is (W)he who weighed the tribute?
    Where is (X)he who counted the towers?”
19 (Y)You will see no more the insolent people,
    the people (Z)of an obscure speech that you cannot comprehend,
    stammering in a tongue that you cannot understand.
20 Behold Zion, the city of our appointed feasts!
    (AA)Your eyes will see Jerusalem,
    an untroubled habitation, an (AB)immovable tent,
whose stakes will never be plucked up,
    nor will any of its cords be broken.
21 But there the Lord in majesty will be for us
    a place of (AC)broad rivers and streams,
(AD)where no galley with oars can go,
    nor majestic ship can pass.
22 For the Lord is our (AE)judge; the Lord is our (AF)lawgiver;
    the Lord is our (AG)king; he will save us.

23 Your cords hang loose;
    they cannot hold the mast firm in its place
    or keep the sail spread out.
(AH)Then prey and spoil in abundance will be divided;
    even (AI)the lame will take the prey.
24 And no inhabitant will say, (AJ)“I am sick”;
    (AK)the people who dwell there will be forgiven their iniquity.

Footnotes

  1. Isaiah 33:6 Hebrew his
  2. Isaiah 33:8 Masoretic Text; Dead Sea Scroll witnesses

Herren är en domare

33 Ve dig som förstör
    men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
    När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
    och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.

Var nådig mot oss, Herre,
    för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
    och vår räddning i nödens tid.
Folken flyr för din rösts väldiga dån,
    de skingras inför ditt majestät.
Som gräshoppor plundrar de er,
    som en gräshoppssvärm anfaller de.

Upphöjd är Herren som bor i höjden.
    Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
    en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.

Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
    fredens budbärare gråter bittert.
Vägarna ligger öde,
    ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
    vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
    Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
    Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.

10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
    och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
    och föder strå.
Er andedräkt är en eld
    som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
    likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”

13 Hör vad jag har gjort,
    ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
    lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
    bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
    vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
    och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
    och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
    och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
    klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
    och inte behöva sakna vatten.

17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
    och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
    gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
    Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19     Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
    obegripligt språk.

20 Se på Sion, våra högtiders stad!
    Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
    ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
    och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
    i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
    men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22     För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
    och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.

23 Dina tåg hänger slaka
    och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
    Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24     Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
    Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.

Footnotes

  1. 33:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 33:8 Enligt Jesajarullen bland Dödahavsrullarna (f.ö. städer).
  3. 33:23 Eller: seglet är inte spänt.