Add parallel Print Page Options

Gud ska straffa Assyrien

10 Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,

så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.

Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?

Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.

5-6 Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.

Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.

Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.

Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis, kommer han att säga. Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.

10 Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.

11 När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där.

12 När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod

13 och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.

14 Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!

15 Men Herren säger: Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?

16 Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.

17 Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.

18 Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.

19 Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!

20 Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.

21 En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.

22 Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.

23 Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.

24 Därför, säger Herren, härskarornas Gud: Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.

25 Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem.

26 Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.

27 På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.

28-29 Se, nu kommer de, härarna från Assyrien! Nu är de vid Ajat, och nu vid Migron. De lämnar en del av sin utrustning i Mikmas och går över passet och stannar i Geba över natten. I staden Rama är folk rädda. Alla som bor i Gibea, Sauls stad, flyr för sina liv.

30 Ni kan ropa i skräck, ni som bor i Gallim! Varna Laisa! Den väldiga hären är på väg! Du arma Anatot, vilket öde är det inte som väntar dig!

31 Folket i Madmena flyr bort, och invånarna i Gebim förbereder sig för flykt.

32 Men fienden stannar i Nob för resten av dagen. Han knyter näven mot Jerusalem och berget Sion.

33 Men se, se vad Herren gör! Härskarornas Gud hugger ner detta mäktiga träd! Han förgör varenda en i hela denna väldiga armé, både hög och låg, officer och menig.

34 Han, den Allsmäktige, hugger ner fienden som man hugger träd i Libanons skogar.

Mensaje para los jefes de Israel

10 »¡Qué mal les va a ir a ustedes
los que inventan leyes
insoportables e injustas!
¡Ustedes no protegen a los débiles
ni respetan los derechos de los pobres;
maltratan a las viudas
y les roban a los huérfanos!

»¿Qué harán cuando Dios
les pida cuenta de lo que hacen?
¿Qué harán cuando Dios
les mande el castigo que merecen?
¿A quién le pedirán ayuda?
¿Dónde esconderán sus riquezas?

»Porque ustedes serán humillados,
llevados presos y asesinados.
A pesar de todo esto,
el enojo de Dios no se calmará;
nos seguirá amenazando todavía.

Dios enviará a los asirios

»Dios dice:

“Estoy muy enojado;
por eso usaré al rey de Asiria
para castigar a los que me ofenden.
Le ordenaré que ataque
a este pueblo malvado;
que le quite sus riquezas
y lo pisotee como al barro de las calles.

7-8 ”Pero el rey de Asiria
cree que no está bajo mis órdenes;
más bien dice que todos los reyes
siguen sus instrucciones.
Él no piensa más que en destruir
y en arrasar a muchas naciones.

”A este rey no le importó
si se trataba de Carquemis o de Calnó,
de Hamat o de Arpad,
de Samaria o de Damasco;
a todas estas ciudades las destruyó.
10 Por eso dice:
‘He vencido a muchas naciones
con más dioses que Jerusalén y Samaria.
11 Por eso destruiré a Jerusalén
así como destruí a Samaria.’”

12 »Dios hará lo que ha planeado hacer
contra el monte Sión y Jerusalén.
Y una vez que lo haya cumplido,
castigará al rey de Asiria
por su orgullo y su arrogancia.

13 »El rey de Asiria ha dicho:

“Yo soy muy inteligente.
Todo lo hago con sabiduría
y con mis propias fuerzas.
Como un valiente,
he vencido a muchos reyes.
Me he adueñado de sus países
y les he robado sus riquezas.

14 ”He arrasado con toda la tierra.
He dejado sin nada a los pueblos,
como quien roba huevos de un nido;
¡nadie movió un dedo,
nadie protestó!”

15 »Pero Dios dice:

“El rey de Asiria está equivocado,
porque ni el hacha ni la sierra
son más importantes
que el hombre que las maneja.
¡Dónde se ha visto que el bastón
controle al que lo usa!”

16 »Por eso el Dios todopoderoso
mandará una enfermedad;
una alta fiebre dejará sin fuerzas
a ese rey y a todo su ejército.

17 »El Dios único y perfecto
es nuestra luz,
y se convertirá en una llama de fuego;
en un solo día quemará
al ejército de Asiria,
como si fueran espinos y matorrales.
18-19 Dios destruirá por completo
la belleza de sus bosques y sus huertos.
Quedarán tan pocos árboles,
que hasta un niño los podrá contar.

Unos cuantos se volverán a Dios

20 »Cuando llegue ese día,
los pocos israelitas que se hayan salvado
dejarán de confiar en Asiria;
volverán a confiar en Dios,
el Dios santo de Israel.
21 Sólo unos cuantos israelitas
se volverán hacia el Dios de poder.

22 »Aunque ustedes, israelitas,
sean tan numerosos como la arena del mar,
Dios hará justicia,
pues la destrucción ya está decidida;
sólo unos cuantos se salvarán.
23 Así lo ha resuelto el Dios todopoderoso;
su decisión se cumplirá en el país.

La destrucción de Asiria

24 »Por eso, el Dios todopoderoso dice:

“Pueblo mío, que vives en el monte Sión,
no les tengas miedo a los asirios.
Ellos te golpean y maltratan
como antes lo hicieron los egipcios.
25 Pero dentro de poco tiempo
dejaré de estar enojado contigo.
Mi enojo será contra los asirios,
a quienes destruiré por completo.
26 Yo, el Dios todopoderoso,
los voy a castigar;
mostraré mi poder contra Asiria,
como lo mostré contra Egipto;
los destruiré como lo hice con Madián
donde está la roca de Oreb.
27 Entonces, yo, el Dios de Israel,
los libraré de los asirios
y de su terrible dominio”.

28 »El ejército asirio avanza
por el lado de Rimón;
llega hasta Aiat,
pasa por Migrón,
y deja su equipaje en Micmás.
29 Las tropas cruzan el desfiladero,
y pasan la noche en Gueba.
Tiembla de miedo la gente de Ramá,
y se escapa la gente de Guibeá de Saúl.
30 Se escuchan gritos de Bat Galim,
de Laisa, y de Anatot.
31 Se desbanda Madmená,
se esconden los habitantes de Guebim.
32 Hoy mismo los invasores asirios
se detienen en Nob;
dan la señal de atacar el monte Sión,
la ciudad de Jerusalén

33 »¡Miren a los asirios!
¡Son como árboles en un bosque!
El Dios todopoderoso
los derriba con una fuerza terrible;
a los más altos los corta,
y los tira al suelo.
34 ¡Dios derriba de un solo golpe
los árboles más bellos del Líbano!