Add parallel Print Page Options

64 (63.19b) Ojalá rasgaras el cielo y bajaras
haciendo temblar con tu presencia las montañas,
(1) como cuando el fuego quema las zarzas
o hace hervir el agua.
Entonces tus enemigos conocerían tu nombre
y las naciones temblarían ante ti.
(2) Cuando hiciste cosas terribles que no esperábamos,
cuando bajaste, las montañas temblaron ante ti.
(3) Jamás se ha escuchado ni se ha visto
que haya otro dios fuera de ti
que haga tales cosas
en favor de los que en él confían.
(4) Tú aceptas a quien hace el bien con alegría
y se acuerda de hacer lo que tú quieres.

Tú estás enojado porque hemos pecado;
desde hace mucho te hemos ofendido.
(5) Todos nosotros somos como un hombre impuro;
todas nuestras buenas obras son como un trapo sucio;
todos hemos caído como hojas marchitas,
y nuestros crímenes nos arrastran como el viento.
(6) No hay nadie que te invoque
ni se esfuerce por apoyarse en ti;
por eso te ocultaste de nosotros
y nos has abandonado por causa de nuestra maldad.

(7) Sin embargo, Señor, tú eres nuestro padre;
nosotros somos el barro, tú nuestro alfarero;
¡todos fuimos hechos por ti mismo!
(8) Señor, no te enojes demasiado
ni te acuerdes siempre de nuestros crímenes.
¡Mira que somos tu pueblo!
10 (9) Tus santas ciudades están convertidas en desierto,
Jerusalén está en ruinas, destruida.
11 (10) Nuestro santuario glorioso,
donde nuestros padres te alababan,
quedó destruido por el fuego.
¡Todo lo que más queríamos está en ruinas!
12 (11) Y ante todo esto, Señor, ¿no vas a hacer nada?
¿Te vas a quedar callado
y vas a humillarnos hasta el extremo?

Bön om att Gud griper in

64 (A) O, att du rev isär himlen

        och kom ner
    så att bergen bävade inför dig,
(B) som när eld antänder ris
        och elden får vattnet att koka,
    så att ditt namn blir känt
        för dina fiender
    och hednafolken darrar för dig.
(C) När du gjorde
    förunderliga gärningar
        som vi inte väntade oss,
    då kom du ner
        och bergen bävade inför dig.
Aldrig har någon hört,
    inget öra har uppfattat,
        inget öga har sett
            en annan Gud än dig,
    som gör sådant för dem
        som väntar på honom.
Du kom för att hjälpa dem
    som gjorde det rätta med fröjd,
        som tänkte på dig på dina vägar.

Men se, du blev vred
        när vi syndade.
    Det har vi gjort länge –
        ska vi någonsin bli frälsta?
(D) Vi är alla orena,
    alla våra rättfärdiga gärningar
        är som en fläckad dräkt.[a]
    Vi vissnar alla som löv,
        och som en vind sveper
            våra missgärningar bort oss.
Ingen åkallar ditt namn,
    ingen vaknar
        för att hålla sig till dig,
    för du har dolt ditt ansikte för oss,
        överlämnat oss åt[b]
            vår missgärning.

(E) Men Herre, du är vår Far.
    Vi är leran,
        och du är den som format oss,
    vi är alla verk av din hand.
(F) Var då inte så oerhört vred, Herre,
    tänk inte för alltid
        på vår missgärning.
    Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
    Sion är en öken,
        Jerusalem en ödemark.
11 (G) Vårt heliga och härliga hus,
    där våra fäder lovade dig,
        är eldens byte.
    Allt som är dyrbart för oss
        har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
        hålla dig tillbaka, Herre?
    Kan du tiga
        och låta oss lida så mycket?

Footnotes

  1. 64:6 fläckad dräkt   Hebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
  2. 64:7 överlämnat oss åt   Andra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".