³ Israel har förkastat det som är gott,
    därför skall fienden förfölja dem.
⁴ De valde kungar som inte kom genom mig.
De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det.
Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar
till deras egen undergång.
⁵ Din kalv, Samaria, stinker.
    Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
⁶ Från Israel har kalven kommit.
    En konsthantverkare har gjort den,
en gud är den inte.
    Den skall krossas till smulor,
Samarias kalv.

⁷ Vind sår de,
    och storm skall de skörda.
Säd skall de inte få.
    Deras gröda skall inte ge någon föda,
och om den ger någon
    skall främlingar sluka den.

⁸ Israel blir uppslukad.
    De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl till ingen glädje.
⁹ Ty de drog bort till Assur,
    likt en vildåsna som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
¹⁰ Men hur de än köpslår bland folken,
skall jag nu samla dem
    och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.

¹¹ Eftersom Efraim har gjort sig
    så många altaren för att synda,
skall också hans altaren bli honom till synd.
¹² Jag har skrivit mycket till honom
    i min undervisning,
men den betraktas som något främmande.
¹³ Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det,
men Herren gläder sig inte över dem.
Nu skall han komma ihåg deras missgärning
och straffa dem för deras synder.
    Till Egypten skall de få vända tillbaka.

¹⁴ Eftersom Israel har glömt bort
    sin skapare och byggt tempel
och eftersom Juda har uppfört många befästa städer,
skall jag sända en eld mot hans städer
och den skall förtära palatsen i dem.