Add parallel Print Page Options

11 Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12 När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.[a]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.