Add parallel Print Page Options

Herrens dom över Israel

Lyssna, alla ni präster och ledare i Israel! Hör upp, ni medlemmar av den kungliga familjen: Domen gäller er! Ni har vilselett mitt folk med avgudar vid Mispa och Tabor

och fångat dem i en snara. Men glöm inte att jag kommer att gå till rätta med er för vad ni gjort!

Jag har sett era onda gärningar: Israel, du har lämnat mig som en prostituerad kvinna som överger sin man. Du har verkligen svikit mig!

Dina handlingar leder dig inte tillbaka till Gud igen, för en ande av otrohet är djupt rotad i dig, och du vill inte kännas vid Herren.

Israels stolthet vittnar mot henne. Hon kommer att digna under sin skuldbörda, och Juda ska falla tillsammans med henne.

När de till slut kommer med sina hjordar och herdar för att frambära offer till Gud kommer det att vara för sent - de ska inte finna honom. Han har dragit sig bort ifrån dem, och de är lämnade åt sitt öde.

De har nämligen fläckat Herrens ära genom att föda barn som inte är hans. Plötsligt ska både de och all deras rikedom försvinna.

Slå larm! Varna med trumpetstötar i Gibea, Rama och Bet-Aven! Bäva du Benjamins land!

Lyssna Israel: När straffets dag kommer ska ditt land jämnas med marken!

10 Ledarna i Juda är bedragare. Därför ska min vrede drabba dem som en flodvåg,

11 och Israel ska krossas som straff för sitt avguderi. Jag har blivit som ett infekterat sår för Israel, och

12 jag ska bryta ner Judas kraft som benröta försvagar benen i kroppen.

13 När Israel och Juda ser hur sjuka de är ska Israel vända sig till den mäktige kungen i Assyrien, men han ska inte kunna ge dem någon hjälp.

14 Jag ska slita sönder Israel och Juda som ett lejon sitt byte. Jag ska föra dem långt bort, bortom varje hopp om räddning.

15 Jag ska överge dem och återvända hem tills de inser sin skuld och söker upp mig igen för att få hjälp. Jag vet att så snart det blir besvärligheter, kommer de att söka upp mig.

Folket hotas med undergång

(A) Hör det här, ni präster!

        Lyssna, ni av Israels hus,
    och hör på,
        ni som hör till kungens hus!
    Domen gäller er,
        för ni har varit en snara för Mispa
            och ett nät utbrett på Tabor.
(B) Upprorsmännen har sjunkit djupt
        i sitt slaktande,
    men jag ska straffa dem alla.

(C) Jag känner Efraim
        och Israel är inte dold för mig,
    för Efraim har nu blivit otrogna
        och Israel är orent.
(D) Deras gärningar hindrar dem
        från att vända om till sin Gud,
    för det bor en otuktsande
            i deras bröst
        och de känner inte Herren.
(E) Israels stolthet vittnar emot honom,
    Israel och Efraim kommer på fall
        genom sin missgärning.
    Också Juda kommer på fall
        med dem.
(F) Med får och oxar går de
        för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
        Han har dragit sig undan
            från dem.
(G) De har svikit Herren,
        för de har fött barn
            som inte är hans.
    Nu ska nymånadsfesten
        förtära dem och deras åkrar.

(H) Blås i basun i Gibea,
    i trumpet i Rama,
        slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
(I) Efraim ska bli ödelagt
        på straffets dag.
    Bland Israels stammar
        kungör jag vad som är sant.
10 (J) Furstarna i Juda har blivit
        lika sådana som flyttar gränser.
    Över dem ska jag ösa
        min vrede som vatten.
11 (K) Efraim lider förtryck,
        krossad av domen,
    för han har frivilligt följt
        människobud[a].
12 Därför är jag som mal för Efraim
    och som röta för Juda hus.

13 (L) När Efraim såg sin sjukdom
        och Juda sitt sår,
    gick Efraim till Assur
        och sände bud
            till den store kungen.
    Men han kan inte hela er,
        ert sår kommer inte att läkas,
14 (M) för jag ska vara som ett lejon
        mot Efraim,
    som ett ungt lejon mot Juda hus.
        Jag själv river dem
            och går min väg,
    jag släpar bort dem
        och ingen kan rädda.
15 (N) Jag går min väg,
        jag återvänder till min boning
    tills de erkänner sin skuld
        och söker mitt ansikte.
    I nöden ska de vända sig till mig.

Footnotes

  1. 5:11 människobud   Andra handskrifter (Septuaginta): ”tomhet”.

Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.

Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.

Jag känner Efraim, och Israel är icke fördold för mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka, Israel har orenat sig.

De lägga sig icke vinn om att vända tillbaka till sin Gud, ty en trolöshetens ande bor i deras bröst, och HERREN känna de icke.

Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning; Juda kommer ock på fall jämte dem.

Om de än med får och fäkreatur gå åstad för att söka HERREN, så finna de honom ändå icke; han har dragit sig undan från dem.

Mot HERREN hava de handlat trolöst, ja, de hava fött barn som icke äro hans. Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem, jämte det som de fingo på sin del.

Stöten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blåsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden är efter dig, Benjamin!

Efraim skall varda ödelagt på straffets dag; mot Israels stammar kungör jag vad visst är.

10 Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar; över dem skall jag utgjuta min vrede såsom vatten.

11 Efraim lider förtryck, och hans rätt våldföres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.

12 Därför är jag nu för Efraim såsom mal och för Juda hus såsom röta i benen.

13 Och Efraim har märkt sin sjukdom och Juda sitt sår; därför har Efraim gått till Assur och sänt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert sår skall icke bliva läkt.

14 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning.

15 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte.

Hear ye this, O priests; and hearken, ye house of Israel; and give ye ear, O house of the king; for judgment is toward you, because ye have been a snare on Mizpah, and a net spread upon Tabor.

And the revolters are profound to make slaughter, though I have been a rebuker of them all.

I know Ephraim, and Israel is not hid from me: for now, O Ephraim, thou committest whoredom, and Israel is defiled.

They will not frame their doings to turn unto their God: for the spirit of whoredoms is in the midst of them, and they have not known the Lord.

And the pride of Israel doth testify to his face: therefore shall Israel and Ephraim fall in their iniquity: Judah also shall fall with them.

They shall go with their flocks and with their herds to seek the Lord; but they shall not find him; he hath withdrawn himself from them.

They have dealt treacherously against the Lord: for they have begotten strange children: now shall a month devour them with their portions.

Blow ye the cornet in Gibeah, and the trumpet in Ramah: cry aloud at Bethaven, after thee, O Benjamin.

Ephraim shall be desolate in the day of rebuke: among the tribes of Israel have I made known that which shall surely be.

10 The princes of Judah were like them that remove the bound: therefore I will pour out my wrath upon them like water.

11 Ephraim is oppressed and broken in judgment, because he willingly walked after the commandment.

12 Therefore will I be unto Ephraim as a moth, and to the house of Judah as rottenness.

13 When Ephraim saw his sickness, and Judah saw his wound, then went Ephraim to the Assyrian, and sent to king Jareb: yet could he not heal you, nor cure you of your wound.

14 For I will be unto Ephraim as a lion, and as a young lion to the house of Judah: I, even I, will tear and go away; I will take away, and none shall rescue him.

15 I will go and return to my place, till they acknowledge their offence, and seek my face: in their affliction they will seek me early.