Israel och Juda hotas med undergång

Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus!
    Vänd örat till, ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er.
    Ty ni har varit en snara för Mispa
och ett nät, utbrett på Tabor.
I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt,
men jag skall straffa dem alla.
Jag känner Efraim,
    och Israel är inte fördold för mig.
Ty Efraim har nu blivit en sköka,
    Israel är orenad.
Deras gärningar hindrar dem
    att vända tillbaka till sin Gud,
ty en otuktsande bor i deras bröst,
    och Herren känner de inte.
Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
    genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall med dem.
Med får och nötboskap går de för att söka Herren,
men de finner honom inte.
    Han har dragit sig undan från dem.
Mot Herren har de handlat svekfullt,
ty de har fött barn som inte är hans.
    Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.

Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
Efraim skall bli ödelagt
    på straffets dag.
Bland Israels stammar
    kungör jag vad sant är.
10 Furstarna i Juda har blivit
    lika dem som flyttar råmärken.
Över dem skall jag ösa
    min vrede som vatten.
11 Efraim lider förtryck, krossad av domen,
ty han har frivilligt följt människobud.
12 Därför är jag för Efraim som mal
    och som röta för Juda hus.

13 När Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
    och sände bud till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
    ert sår skall inte läkas.
14 Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
    Jag själv river dem och går min väg,
jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
15 Jag vill gå min väg,
    jag vill vända tillbaka till min boning,
till dess de erkänner sin skuld
    och söker mitt ansikte.
I nöden skall de vända sig till mig.

Folket hotas med undergång

(A) Hör det här, ni präster!

        Lyssna, ni av Israels hus,
    och hör på,
        ni som hör till kungens hus!
    Domen gäller er,
        för ni har varit en snara för Mispa
            och ett nät utbrett på Tabor.
(B) Upprorsmännen har sjunkit djupt
        i sitt slaktande,
    men jag ska straffa dem alla.

(C) Jag känner Efraim
        och Israel är inte dold för mig,
    för Efraim har nu blivit otrogna
        och Israel är orent.
(D) Deras gärningar hindrar dem
        från att vända om till sin Gud,
    för det bor en otuktsande
            i deras bröst
        och de känner inte Herren.
(E) Israels stolthet vittnar emot honom,
    Israel och Efraim kommer på fall
        genom sin missgärning.
    Också Juda kommer på fall
        med dem.
(F) Med får och oxar går de
        för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
        Han har dragit sig undan
            från dem.
(G) De har svikit Herren,
        för de har fött barn
            som inte är hans.
    Nu ska nymånadsfesten
        förtära dem och deras åkrar.

(H) Blås i basun i Gibea,
    i trumpet i Rama,
        slå larm i Bet-Aven:
    Fienden är efter dig, Benjamin!
(I) Efraim ska bli ödelagt
        på straffets dag.
    Bland Israels stammar
        kungör jag vad som är sant.
10 (J) Furstarna i Juda har blivit
        lika sådana som flyttar gränser.
    Över dem ska jag ösa
        min vrede som vatten.
11 (K) Efraim lider förtryck,
        krossad av domen,
    för han har frivilligt följt
        människobud[a].
12 Därför är jag som mal för Efraim
    och som röta för Juda hus.

13 (L) När Efraim såg sin sjukdom
        och Juda sitt sår,
    gick Efraim till Assur
        och sände bud
            till den store kungen.
    Men han kan inte hela er,
        ert sår kommer inte att läkas,
14 (M) för jag ska vara som ett lejon
        mot Efraim,
    som ett ungt lejon mot Juda hus.
        Jag själv river dem
            och går min väg,
    jag släpar bort dem
        och ingen kan rädda.
15 (N) Jag går min väg,
        jag återvänder till min boning
    tills de erkänner sin skuld
        och söker mitt ansikte.
    I nöden ska de vända sig till mig.

Footnotes

  1. 5:11 människobud   Andra handskrifter (Septuaginta): ”tomhet”.