Israels avguderi och otacksamhet

13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
    alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
    "De som offrar människor må kyssa kalvar."
Därför skall de bli lika morgondis,
    lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.

Jag är Herren, din Gud,
    alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
Men ju bättre bete de fick,
    desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
    blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
Då blev jag för dem som ett lejon,
    lik en leopard lurar jag vid vägen.
Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
    Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
    Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
    som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.

14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
    Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
    Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.

Israels avguderi och otacksamhet

13 (A) När Efraim talade

    darrade man,
        han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han drog skuld över sig
        genom Baal och dog.
(B) Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter sig avgudabilder
        av sitt silver,
    avgudar efter sitt eget förstånd,
        alltsammans verk
            av hantverkare.
    Folk säger om dem:
        ”De offrar människor,
            de kysser kalvar[a].”
(C) Därför ska de bli som morgondis,
        som dagg som tidigt försvinner,
    som agnar som blåser bort
        från tröskplatsen
    och som rök från en skorsten.

(D) Jag är Herren din Gud
        alltsedan du var i Egyptens land.
    Du ska inte veta av
        någon annan Gud än mig,
    och det finns ingen annan frälsare
        än jag.
(E) Det var jag som vårdade dig i öknen,
    i den brännande torkans land.
(F) Men ju bättre bete de fick,
        desto mättare blev de,
    och när de var mätta
        blev deras hjärtan högmodiga,
    och därför glömde de mig.

(G) Då blev jag som ett lejon för dem,
    jag lurar som en leopard
        vid vägen.
(H) Jag kommer över dem som en
        björnhona som mist sina ungar.
    Jag river upp deras bröstkorg
        och slukar dem där
            som en lejonhona.
    Markens vilddjur
        ska slita dem i stycken.
(I) Det är ditt fördärv, Israel,
    att du är emot mig, din hjälp.

10 (J) Var är din kung?
    Var är den som skulle rädda dig
        i alla dina städer?
    Och var är dina domare,
        du som sade:
    Ge mig en kung och furstar?
11 (K) Jag gav dig en kung i min vrede,
    och i min vrede tar jag bort honom.
12 (L) Efraims skuld är samlad
        som i en pung,
    och hans synd är i förvar.
13 (M) Födslovärkar ska drabba honom,
        men han är en oförståndig son:
    han kommer inte fram
        ur moderlivet
            när tiden är inne.

14 Från dödsrikets våld
        ska jag friköpa dem,
    från döden
        ska jag återlösa dem.
    Du död, var är dina plågor?
        Du dödsrike, var är din udd[b]?
    Ånger är fördold för mina ögon.
15 (N) Bäst han frodas bland sina bröder
        ska det komma en östanvind,
    en Herrens vind
        som blåser upp från öknen.
    Då ska hans brunn torka ut
        och hans källa sina.
    Vinden ska röva bort
        alla dyrbarheter
            ur skattkammaren.

Footnotes

  1. 13:2 kysser kalvar   Underkastelse visades genom att kyssa en härskares eller gudabilds fötter.
  2. 13:14 din udd   Annan översättning: ”din ödeläggelse”. Citeras av Paulus i 1 Kor 15:55.

Herrens vrede mot Israel

13 Det brukade vara så att nationerna bävade av fruktan när Israel talade, för han var en mäktig furste. Men han började tillbe Baal och bekräftade därmed sin undergång.

Nu blir folket mer och mer olydigt. Det smälter ner sitt silver för att gjuta avgudabilder, formade av människohänder. Man säger om dem att de offrar människooffer och kysser guldkalvarna i tillbedjan.

Därför ska de upplösas som morgondimman och dunsta bort som dagg. De ska föras bort som agnar av vinden och försvinna som en rök över fälten.

Jag ensam är er Gud och Herre, och så har det varit ända sedan jag förde er ut ur Egypten. Ni har ingen annan Gud, för det finns inte någon annan Frälsare.

Jag tog hand om er i den brännande ökenhettan.

Men när ni hade ätit vad jag gav er och blivit mätta, blev ni stolta och glömde bort mig.

Därför ska jag komma över er som ett lejon, som en leopard på pass längs vägen.

Jag ska slita er i stycken som en björnhona, ilsken över att man tagit hennes ungar, ja, som ett lejon ska jag uppsluka er.

Israel, om jag gör slut på dig, vem ska då kunna rädda dig?

10 Var är din kung? Varför ropar du inte till honom för att få hjälp? Var är alla landets ledare? Du bad själv om dem!

11 I vrede gav jag dig en kung och i vrede tog jag bort honom.

12 Israel har samlat på synd och förtjänar att bli straffat.

13 En ny födelse erbjuds honom, men han liknar ett foster som blir kvar i moderlivet. Så oförnuftigt! Så dåraktigt!

14 Ska jag rädda honom från dödsriket? Ska jag befria honom från döden? O död, låt honom få smaka din bitterhet! Du dödsrike, visa dina plågor! Jag kommer inte att visa något medlidande.

15 Han var den mest framstående av alla sina bröder, men östanvinden, Herrens vind från öknen, ska blåsa stark mot honom och förtorka hans land. Alla hans vattenkällor ska sina och oaserna torka bort.

16 Samarien måste bära sin skuld för upproret mot Gud. Dess folk ska dödas av den framstormande armén, nyfödda barn ska krossas mot marken och på havande kvinnor ska man sprätta upp magen.