Add parallel Print Page Options

Herrens vrede mot Israel

13 När Efraim talade bävade man,
    för han var upphöjd i Israel.
    Men han gjorde sig skyldig till baalsdyrkan och dog.
Nu syndar de mer och mer
    och gjuter åt sig gudabilder av sitt silver,
skickligt formade avgudar,
    hantverkares verk alltsammans.
Man säger till dem som offrar
    att de ska kyssa kalvar.[a]
Därför ska de bli som morgondimman,
    dagg som snabbt dunstar bort,
agnar som blåser bort från tröskplatsen,
    rök ur en fönsteröppning.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.

Israels avguderi och otacksamhet

13 (A) När Efraim talade

    darrade man,
        han upphöjde sig själv i Israel.
    Men han drog skuld över sig
        genom Baal och dog.
(B) Ändå fortsätter de att synda.
    De gjuter sig avgudabilder
        av sitt silver,
    avgudar efter sitt eget förstånd,
        alltsammans verk
            av hantverkare.
    Folk säger om dem:
        ”De offrar människor,
            de kysser kalvar[a].”
(C) Därför ska de bli som morgondis,
        som dagg som tidigt försvinner,
    som agnar som blåser bort
        från tröskplatsen
    och som rök från en skorsten.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:2 kysser kalvar   Underkastelse visades genom att kyssa en härskares eller gudabilds fötter.