Straff för Israels synder

(A) Gläd dig inte, Israel,

        jubla inte som folken,
    för du har varit otrogen
        och kommit bort från din Gud.
    Du har älskat prostitutionens lön[a]
        på alla tröskplatser.
(B) Logen och vinpressen
        ska inte föda dem,
    och vinet ska slå fel för dem.
(C) De ska inte få bo i Herrens land.
    Efraim måste tillbaka till Egypten,
        och i Assyrien ska de äta oren mat.
(D) De ska inte få offra vin åt Herren,
    och deras slaktoffer
        ska inte glädja honom.
    Det ska vara som sorgebröd
            för dem,
        alla som äter av det ska bli orena,
    för deras bröd
        är bara för dem själva,
    det kommer inte in i Herrens hus.

Vad ska ni göra på högtidsdagen,
    Herrens festdag?
(E) För kommer de undan förödelsen
    samlar Egypten ihop dem
        och Memfis begraver dem.
    Deras silverskatter
        tas över av nässlor,
    törne ska växa i deras hyddor.

(F) Straffets dagar kommer,
    vedergällningens dagar kommer,
        Israel ska märka det.
    Profeten anses vara en dåre,
        Andens man galen,
    för att din skuld är stor
        och fiendskapen stark.
(G) Profeten är Guds väktare
        över Efraim,
    men snaror väntar honom
        på alla hans vägar
    och fiendskap i hans Guds hus.
(H) I djupt fördärv har de sjunkit,
        nu som i Gibeas dagar.
    Men han kommer ihåg deras skuld,
        han straffar deras synder.

10 (I) Som druvor i öknen fann jag Israel,
    som förstlingsfrukter på fikonträdet
        när det börjar bära frukt
            såg jag era fäder.
    Men de gick till Baal-Peor[b]
        och invigde sig åt skammens gud,
    och de blev lika vidriga
        som den de älskade.
11 Efraims härlighet
        ska flyga bort som en fågel:
    ingen ska föda, ingen gå havande,
        ingen befruktas.
12 Och även om de uppfostrar barn
    ska jag ta dem ifrån dem,
        inte en människa blir kvar.
    Ja, ve dem när jag går ifrån dem!
13 (J) Efraim är som jag såg Tyrus,
        planterad på en äng.
    Men Efraim ska få föra ut sina barn
        till bödeln.

14 Ge dem, Herre,
        vad du ska ge dem!
    Ge dem moderliv med missfall
        och uttorkade bröst.

15 (K) All deras ondska finns i Gilgal,
        det var där jag fick hat till dem.
    För deras onda gärningars skull
        ska jag driva ut dem
            ur mitt hus.
    Jag ska inte visa dem kärlek längre,
        alla deras furstar är upproriska.
16 (L) Efraim är slagen,
    deras rot förtorkad,
        de ska inte bära frukt.
    Även om de föder barn
        ska jag döda deras kära livsfrukt.
17 (M) Min Gud ska förkasta dem,
        för de har inte lyssnat på honom.
    De ska bli flyktingar
        bland hednafolken.

Footnotes

  1. 9:1 älskat prostitutionens lön   Offerriter till Baal och Astarte i hopp om god skörd.
  2. 9:10 Baal-Peor   En otuktsrelaterad episod under ökenvandringen (se 4 Mos 25:3f, Jos 22:17).

Israels straff

Gläd dig inte, Israel,
    jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
    och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
    Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
    De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
    och äta oren mat i Assyrien.
De ska inte få hälla ut vin
    som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
    Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
    Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.

Vad ska ni göra på festdagen,
    Herrens högtidsdag?
Om de kommer undan förödelsen
    ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
    Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.[a]
    Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
    det ska Israel veta.
Profeten är dum,
    andens man vansinnig
för din stora synd
    och ditt stora hat.
Tillsammans med min Gud
    är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
    och hat råder i hans Guds hus.
De har sjunkit i djupt fördärv,
    som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
    och straffar deras synder.

10 Som druvor i öknen
    fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
    på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
    invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
    som den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,
    inget barnafödande,
    ingen graviditet,
    ingen befruktning.
12 Och även om de föder barn,
    ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
    när jag vänder mig bort ifrån dem!
13 Jag har sett Efraim, likt Tyros,
    planterad på en skön äng,[b]
men Efraim ska få leda sina barn
    till den som slaktar dem.”

14 Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
    Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.

15 ”För all deras ondska vid Gilgal
    började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
    Alla deras ledare är upproriska.
16 Efraim är slagen,
    deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
    Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”

17 Min Gud förkastar dem,
    därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.

Footnotes

  1. 9:6 Grundtexten är svårförståelig och dess innebörd osäker.
  2. 9:13 Grundtextens innebörd är osäker i versens första del.