Hosea 5-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herrens dom över Israel
5 Lyssna, alla präster,
hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
2 Upprorsmännen[a] har gått djupt in för blodsdåd.
Men jag ska tillrättavisa dem alla.
3 Jag känner Efraim,
och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
Israel är orent.
4 Deras gärningar låter dem inte vända
tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
och de känner inte Herren.
5 Israels stolthet vittnar mot honom.
Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
6 Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
7 De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[b]
8 Stöt i horn i Giva,
i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
Efter dig, Benjamin!
9 Efraim ska läggas öde på straffets dag.
Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10 Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11 Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
Han valde att följa människobud[c].
12 Jag är som en mal för Efraim
och som röta för Judas folk.
13 När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
inte bota ert sår.
14 Jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
jag för dem bort, bortom all räddning.
15 Jag går och återvänder hem
tills de inser sin skuld
och söker mig.
I sin nöd kommer de att söka mig.”
Herren gör levande
6 ”Kom, låt oss vända tillbaka till Herren.
Han har slitit sönder oss,
och han ska läka oss.
Han har slagit oss,
och han ska förbinda oss.
2 Efter två dagar ska han göra oss levande,
på tredje dagen resa oss upp igen,
och sedan får vi leva inför honom.
3 Låt oss lära känna
och uppnå kunskap om Herren.
Lika visst som gryningen
träder han fram,
han kommer till oss som regnet,
som vårregnet som vattnar jorden.”
Herren klagar över Efraim
4 ”Vad kan jag göra med dig, Efraim?
Vad kan jag göra med dig, Juda?
Er lojalitet är som morgondimman,
som daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag huggit ner dem
genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
Domen över dig
kommer fram som ljuset.
6 Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
7 Som Adam[d] bröt de förbundet där
och var trolösa mot mig.
8 Gilead är en ogärningsmäns stad
med blodiga fotspår.
9 Prästernas hop ligger i bakhåll
som rövare.
De mördar utmed vägen till Shekem
och begår skamliga brott.
10 Jag har sett förfärliga saker
bland israeliterna.
Där bedriver Efraim prostitution,
och där orenar sig Israel.
11 Även för dig, Juda, är skördetiden bestämd.
Då återställer jag mitt folk.
7 När jag helar Israel
avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
och rövarband härjar där ute.
2 Men innerst inne tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
som är uppenbara för mig.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 De är äktenskapsbrytare allesammans,
heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
från det han blandar degen
tills den har jäst.[e]
5 På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
Själv räckte han bespottarna handen.
6 De låter sig närmas,
deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
som en eldslåga.
7 Alla är de heta som en ugn,
de förtär sina domare
och deras kungar faller,
men ingen av dem åkallar mig.
8 Efraim beblandar sig med andra folk.
Efraim är en brödkaka som inte vänts.
9 Främlingarna har förtärt hans styrka
men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
eller söker honom i allt detta.
11 Efraim är som
en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
de går till Assyrien.
12 När de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
och fångar dem
när jag hör dem flockas.[f]
13 Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[g] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
och hela Egypten ska håna dem.[h]
Israel döms för sin avgudadyrkan
8 Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner
på Herrens hus,
därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
2 De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
3 Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
4 De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
till sitt eget fördärv.
5 Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
6 Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
denna Samariens kalv.
7 De sår vind
och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
slukas det av främlingar.
8 Israel är uppslukat,
och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
9 De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
under storkungens börda.[i]
11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
och äter av köttet,[j]
men Herren är inte nöjd med dem.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”
Footnotes
- 5:2 Kan ev. läsas som ortnamn Shittim, och i så fall blir betydelsen: Shittim har gått djupt in för blodsdåd…eller Shittim har gjort sig till ett djup för blodsdåd…Grundtexten är svårtolkad.
- 5:7 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
- 5:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 6:7 Adam skulle ev. kunna tolkas som ett ortnamn, I Adam… (jfr följande vers med staden Gilead).
- 7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
- 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
- 7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1).
- 7:16 Grundtextens innebörd är osäker.
- 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
- 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.
Hosea 5-8
Svenska 1917
5 Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.
2 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.
3 Jag känner Efraim, och Israel är icke fördold för mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka, Israel har orenat sig.
4 De lägga sig icke vinn om att vända tillbaka till sin Gud, ty en trolöshetens ande bor i deras bröst, och HERREN känna de icke.
5 Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning; Juda kommer ock på fall jämte dem.
6 Om de än med får och fäkreatur gå åstad för att söka HERREN, så finna de honom ändå icke; han har dragit sig undan från dem.
7 Mot HERREN hava de handlat trolöst, ja, de hava fött barn som icke äro hans. Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem, jämte det som de fingo på sin del.
8 Stöten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blåsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden är efter dig, Benjamin!
9 Efraim skall varda ödelagt på straffets dag; mot Israels stammar kungör jag vad visst är.
10 Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar; över dem skall jag utgjuta min vrede såsom vatten.
11 Efraim lider förtryck, och hans rätt våldföres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.
12 Därför är jag nu för Efraim såsom mal och för Juda hus såsom röta i benen.
13 Och Efraim har märkt sin sjukdom och Juda sitt sår; därför har Efraim gått till Assur och sänt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert sår skall icke bliva läkt.
14 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning.
15 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte.
6 Ja, i sin nöd skola de söka mig: »Kommen, låtom oss vända om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
2 Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda; ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi få leva inför honom.
3 Så låtom oss lära känna HERREN, ja, låtom oss fara efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden.»
4 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner.
5 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna, därför har jag dräpt dem genom min muns tal; så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6 Ty jag har behag till kärlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer.
7 Men dessa hava på människovis överträtt förbundet; däri hava de handlat trolöst mot mig.
8 Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full med blodiga spår.
9 Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor, är prästernas hop. De mörda på vägen till Sikem, ja, vad skändligt är göra de.
10 I Israels hus har jag sett gruvliga ting; där bedriver Efraim sin otukt, där orenar sig Israel.
11 Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag åter upprättar mitt folk.
7 När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna.
2 Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna.
4 Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad.
5 På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen.
6 När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga.
7 Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.
8 Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka.
9 Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet.
10 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom ej, allt detta oaktat.
11 Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de;
12 men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling.
13 Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal!
14 De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.
15 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.
16 De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land.
8 Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag.
2 De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.»
3 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom.
4 Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras.
5 En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff?
6 Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
7 Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den.
8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting.
9 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
10 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.
11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.
12 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.
13 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.
14 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.