Hosea 12-14
Svenska Folkbibeln
12 Efraim jagar efter vind, hela dagen far han efter östanväder,
lögn och våld tilltar.
Med Assur sluter de förbund,
och olja förs till Egypten.
2 Men Herren skall gå till rätta med Juda
och bestraffa Jakob efter hans vägar.
Efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin bror i hälen,
när han blivit man kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln
och vann seger,
han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han honom,
och där talade han med oss,
5 Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.[a]
6 Så vänd om till din Gud,
håll fast vid kärlek och rätt
och vänta ständigt på din Gud.
7 Handlaren har falsk våg i sin hand
och älskar orätt vinning.
8 Efraim säger: "Jag har förvisso blivit rik,
jag har skaffat mig en förmögenhet.
I allt mitt hårda arbete
skall man inte finna någon orätt,
något som är synd."
9 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Jag skall på nytt låta dig bo i tält
liksom vid era högtidsdagar.
10 Jag har talat till profeterna,
jag har givit dem många syner,
och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är Gilead ett ogärningsnäste?
Då skall de bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Då skall deras altaren bli stenrösen
längs åkerns plogfåror.
12 Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade för en kvinna,
för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Genom en profet förde Herren Israel upp ur Egypten,
och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter vrede.
Hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom
och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
Israels avguderi och otacksamhet
13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
"De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.
14 Samaria skall stå med skuld, ty hon har varit upprorisk mot sin Gud.
Invånarna skall falla för svärd,
deras späda barn skall bli krossade,
deras havande kvinnor uppristade.
Kallelse till omvändelse och löfte om nåd
2 Vänd om, Israel, till Herren, din Gud,
ty genom din missgärning har du kommit på fall.
3 Tag med er ord
och vänd åter till Herren.
Säg till honom:
"Förlåt oss alla våra synder
och tag nådigt emot oss.
Då skall vi prisa dig med våra läppar.
4 Assur kan inte rädda oss,
vi skall inte mer sitta upp på stridshästar.
Vi skall aldrig mer säga:
'Vår Gud' till våra händers verk.
Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet."
5 Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem av fri vilja,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
6 Jag skall bli som dagg för Israel,
han skall blomstra som en lilja,
han skall skjuta rötter som Libanon.
7 Hans avkomlingar skall breda ut sig,
han skall bli lik ett olivträd i fägring,
han skall dofta som Libanon.
8 De som bor i hans skugga skall återvända.
De skall odla säd
och grönska som vinstockar.
Minnet av honom skall vara som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa?
Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig besinnar det.
Ty Herrens vägar är rätta,
och på dem vandrar de rättfärdiga,
men överträdarna kommer där på fall.
Footnotes
- Hosea 12:5 Herren är hans namn Se not till 1 Mos 2:4.
Hosea 12-14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
12 Efraim jagar efter vind,
strävar efter östanvind dagen lång
och ökar lögn och våld.
De sluter förbund med Assyrien
och sänder olja till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta med Juda,
straffa Jakob för hans levnadssätt
och vedergälla honom för vad han gjort.
3 I moderlivet grep han tag i sin brors häl,[a]
och som vuxen man kämpade han med Gud.
4 Han kämpade med ängeln och vann seger.
Han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han Gud,
där talade han med honom[b].
5 Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
6 Men du måste återvända till din Gud,
bevara nåd och rätt
och alltid hoppas på din Gud.
7 Köpmannen[c] väger upp sina varor med falska vikter
och älskar orätt vinning.
8 Efraim skryter:
”Jag är så rik, jag har skaffat mig en förmögenhet!
I all min rikedom kan man inte finna
någon orätt eller synd hos mig.”
9 ”Jag är Herren, din Gud,
alltsedan Egypten.
Jag ska låta dig bo i tält igen,
som vid högtiderna.
10 Jag talade till profeterna,
jag gav dem många syner
och talade genom dem i liknelser.”
11 Är Gilead fullt av orätt?
De ska bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Deras altaren ska bli som stenrösen
på en plöjd åker.[d]
12 Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade som slav för en kvinnas skull,
för en kvinnas skull vaktade han får.
13 Genom en profet förde Herren ut sitt folk ur Egypten,
genom en profet tog han hand om dem.
14 Men Efraim har provocerat fram bitter vrede från Herren,
som nu ska lägga på honom hans blodskuld
och låta hans smädelser drabba honom själv.
Herrens vrede mot Israel
13 När Efraim talade bävade man,
för han var upphöjd i Israel.
Men han gjorde sig skyldig till baalsdyrkan och dog.
2 Nu syndar de mer och mer
och gjuter åt sig gudabilder av sitt silver,
skickligt formade avgudar,
hantverkares verk alltsammans.
Man säger till dem som offrar
att de ska kyssa kalvar.[e]
3 Därför ska de bli som morgondimman,
dagg som snabbt dunstar bort,
agnar som blåser bort från tröskplatsen,
rök ur en fönsteröppning.
4 ”Jag är Herren, din Gud,
alltsedan Egypten.
Du ska inte veta av någon annan Gud,
för det finns ingen annan som räddar utom jag.
5 Jag tog hand om dig i öknen,
i den brännande hettans land.
6 När de betade blev de mätta,
och när de blev mätta
blev de övermodiga
och glömde bort mig.
7 Så har jag blivit för dem som ett lejon,
som en leopard lurar jag längs vägen.
8 Jag anfaller dem som en björnhona
som berövats sina ungar,
ja, som en lejonhona uppslukar jag dem,
som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.
9 Du förgörs, Israel,
eftersom du är emot mig, din hjälpare.
10 Var är din kung,
han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
11 I min vrede gav jag dig en kung,
och i min förbittring tog jag bort honom.
12 Efraims skuld har bevarats,
hans synd är i förvar.
13 Födslovärkarna kommer över honom,
men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
kommer han inte fram till öppningen.
14 Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
rädda dem från döden.[f]
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Jag kommer inte att visa något medlidande.
15 Även om han blomstrar bland sina bröder,[g]
ska östanvinden komma,
Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
hans källa sina.
Ur hans förrådshus
ska alla skatter plundras.
14 Samarien måste bära sin skuld
för sitt uppror mot sin Gud.
De ska falla för svärd,
deras nyfödda barn ska krossas
och havande kvinnor skäras upp.”
Omvändelse leder till upprättelse
2 Återvänd, Israel, till Herren, din Gud.
Du har kommit på fall för din synd.
3 Ta till orda,
återvänd till Herren
och säg till honom:
”Förlåt oss all vår synd.
Ta emot oss med godhet,
så ska vi offra tackoffer med våra läppar.[h]
4 Assyrien kan inte rädda oss,
och själva ska vi inte stiga till häst.
Aldrig mer ska vi säga: ’Vår Gud’
till ting som vi gjort med våra egna händer,
för det är hos dig
som den faderlöse finner barmhärtighet.”
5 ”Jag ska bota deras avfällighet
och älska dem av fri vilja,
för min vrede har vänt sig från dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
som ska blomstra som en lilja
och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
7 med nya, växande skott.
Hans prakt ska vara som ett olivträds
och hans doft som Libanons.
8 De ska åter få bo i hans skugga.
De ska grönska som säd
och blomstra som en vinstock.
Man ska minnas honom som vin från Libanon.
9 O Efraim! Vad har jag
med dina avgudar att göra?
Jag är den som svarar honom
och tar hand om honom.
Jag är som en grönskande cypress,
och hos mig finner du din frukt.”
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är rätta.
De rättfärdiga vandrar på dem,
men de upproriska kommer på fall.
Footnotes
- 12:3 Eller …bedrog han sin bror (gripa tag i någons häl var ett uttryck för bedrägeri/svek).
- 12:4 Enligt den masoretiska texten med oss. Här följer översättningen Septuaginta.
- 12:7 Grundtextens ord Kanaan kan också lämnas oöversatt och tolkas som ett namn som symboliserade det hedniska som israeliterna tagit över; kanaanéerna var dock kända för sin handel. Ordet kan ha använts i dubbel betydelse här.
- 12:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 13:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
- 13:14 Eller: Ska jag lösa dem ur dödsrikets grepp, rädda dem från döden?
- 13:15 Grundtextens innebörd är osäker.
- 14:3 Grundtextens innebörd är osäker. Mer ordagrant lyder slutet av versen: …offra våra läppars tjuroffer.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.