Add parallel Print Page Options

10 Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han.

Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder.

Ja, nu skola de få säga: »Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?»

De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.

För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom.

Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag.

Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän.

Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: »Skylen oss», och till höjderna: »Fallen över oss.»

Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea?

10 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.

11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven.

12 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.

13 I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar.

14 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.

15 Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung!

Hosea predikar straffdom

10 Israel var en grönskande vinstock,
    som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
    desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
    desto fler utsmyckade stoder reste han.
Deras hjärtan var bedrägliga,
    så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
    och krossa deras stoder.

Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
Samariens invånare fruktar
    för kalven[a] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan[b].
Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
Ondskans[c] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.[d]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

Footnotes

  1. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  2. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  3. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  4. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.