Israels synder och fångenskap

10 Israel var en frodig vinstock som bar frukt.
    Men ju mer frukt han fick,
dess fler altaren byggde han åt sig.
    Ju bättre det gick hans land,
desto finare stoder reste han.
Deras hjärta är delat,
    nu skall de lida sitt straff.
Han skall själv bryta ner deras altaren
och förstöra deras stoder.
Nu skall de säga:
    "Vi har ingen kung,
ty vi fruktar inte Herren.
    Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?"
De talar tomma ord,
    de svär falska eder och sluter förbund,
och domen skjuter upp
    som en giftig planta ur markens fåror.

De som bor i Samaria
    är rädda för kalven i Bet-Aven.
Folket skall sörja över den,
    avgudaprästerna skall darra,
eftersom dess härlighet
    skall föras bort i fångenskap.
Också han själv skall föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
    Skam skall Efraim själv få,
Israel skall komma på skam med sina planer.

Samariens kung skall försvinna
    som en pinne på vattnet.
Ödelagda blir Avens offerhöjder,
    Israels synd.
Törne och tistel skall skjuta upp
    på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: "Göm oss"
och till höjderna: "Fall över oss."
Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat.
Där trädde de upp
    utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
10 När jag vill
    kommer jag att tukta dem.
Folken skall samlas mot dem
    när jag binder dem vid deras dubbla synd.

11 Efraim är en inkörd kviga,
    som gärna vill tröska.
Men jag skall lägga ett ok
    över hennes vackra nacke.
Jag skall spänna för Efraim,
    Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
12 Så åt er i rättfärdighet,
    skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
    Det är tid att söka Herren,
till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
13 Ni har plöjt ogudaktighet,
    ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
    Ty du har förlitat dig på din egen väg,
på dina många hjältar.

14 Stridslarm skall uppstå bland dina stammar,
och alla dina befästningar skall ödeläggas,
så som Bet-Arbel ödelades av Salman[a] på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.
15 Sådant skall Betel tillfoga er
    för er stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp är det förbi,
förbi med Israels kung!

Footnotes

  1. Hosea 10:14 Salman syftar på den assyriske kungen Salmaneser, 2 Kung 17:1-6.

Hosea predikar straffdom

10 Israel var en grönskande vinstock,
    som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
    desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
    desto fler utsmyckade stoder reste han.
Deras hjärtan var bedrägliga,
    så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
    och krossa deras stoder.

Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
Samariens invånare fruktar
    för kalven[a] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan[b].
Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
Ondskans[c] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.[d]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

Footnotes

  1. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  2. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  3. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  4. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.