⁵ De som bor i Samaria
    är rädda för kalven i Bet-Aven.
Folket skall sörja över den,
    avgudaprästerna skall darra,
eftersom dess härlighet
    skall föras bort i fångenskap.
⁶ Också han själv skall föras till Assyrien
som en gåva åt den store kungen.
    Skam skall Efraim själv få,
Israel skall komma på skam med sina planer.

⁷ Samariens kung skall försvinna
    som en pinne på vattnet.
⁸ Ödelagda blir Avens offerhöjder,
    Israels synd.
Törne och tistel skall skjuta upp
    på deras altaren.
Då skall man säga till bergen: "Göm oss"
och till höjderna: "Fall över oss."
⁹ Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat.
Där trädde de upp
    utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
¹⁰ När jag vill
    kommer jag att tukta dem.
Folken skall samlas mot dem
    när jag binder dem vid deras dubbla synd.

¹¹ Efraim är en inkörd kviga,
    som gärna vill tröska.
Men jag skall lägga ett ok
    över hennes vackra nacke.
Jag skall spänna för Efraim,
    Juda skall plöja,
Jakob skall harva.
¹² Så åt er i rättfärdighet,
    skörda efter kärlekens bud,
bryt er ny mark.
    Det är tid att söka Herren,
till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
¹³ Ni har plöjt ogudaktighet,
    ni har skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
    Ty du har förlitat dig på din egen väg,
på dina många hjältar.

¹⁴ Stridslarm skall uppstå bland dina stammar,
och alla dina befästningar skall ödeläggas,
så som Bet-Arbel ödelades av Salman^[a] på stridens dag,
då man krossade både mödrar och barn.
¹⁵ Sådant skall Betel tillfoga er
    för er stora ondskas skull.
När morgonrodnaden går upp är det förbi,
förbi med Israels kung!