Add parallel Print Page Options

Een lied over de bruidegom en zijn bruid (vervolg)

"'s Nachts, als ik in bed lig, droom ik dat ik mijn liefste zoek.
Ik zocht hem, maar kon hem nergens vinden.
Ik droomde dat ik opstond en door de stad liep.
Ik zocht in de straten en op de pleinen naar mijn allerliefste.
De wachters van de stad zagen mij toen ze hun ronde deden.
Ik vroeg aan hen: 'Hebben jullie mijn liefste ook gezien?'
Ik was hen nog maar net voorbij, toen ik hem zag.
Ik greep hem vast en wilde hem niet meer loslaten.
Ik wilde hem eerst naar het huis van mijn moeder brengen.
Ik bracht hem naar de kamer waar ik geboren ben.
Meisjes van Jeruzalem, ik zweer bij de gazellen en de herten:
je moet de liefde niet dwingen.
Je moet wachten tot de liefde vanzelf komt!" b
Anderen: "Wie komt daar door de woestijn aan,
in een wolk van mirre en wierook en allerlei andere specerijen die de koopman verkoopt?
Dat is koning Salomo in zijn draagstoel,
omringd door zestig van de dapperste mannen uit Israël.
Allemaal zwaardvechters en goede krijgers.
Ze hebben het zwaard op hun heup vanwege de gevaren 's nachts.
Koning Salomo liet zijn draagstoel maken van cederhout van de Libanon.
10 De spijlen zijn van zilver,
de zitting is van goud,
de luifel van blauwgeverfde stoffen,
met liefde geweven door de meisjes van Jeruzalem.
11 Meisjes van Jeruzalem, ga hem tegemoet!
Ga kijken naar koning Salomo met op zijn hoofd de kroon
die zijn moeder hem heeft opgezet op de dag van zijn bruiloft,
op de mooiste dag van zijn leven."

Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
    Jag spanade efter honom,
    men jag kunde inte hitta honom.
”Nu stiger jag upp
    och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
    Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
    men jag hittade honom inte.
Vakterna fann mig,
    när de gick omkring i staden.
    ”Har ni sett min älskade någonstans?”
Knappt hade jag gått ifrån dem,
    så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
    och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
    till hennes kammare som fött mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
    förrän den själv vill.

Vem är det som kommer från öknen
    som en rökpelare
och doftar av myrra
    och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
Se, det är Salomos bärstol,
    omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
    Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
    var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
    Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10     Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
    dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
    av Jerusalems döttrar.[a]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
    på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
    på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!

Footnotes

  1. 3:10 Betydelsen av det hebreiska ordet som här översätts ryggstöd är osäker, likaså sista satsen i versen. Det är möjligt att Jerusalems döttrar hör ihop med nästa vers.

A Troubled Night

The Shulamite

By (A)night on my bed I sought the one I love;
I sought him, but I did not find him.
“I will rise now,” I said,
“And go about the city;
In the streets and in the squares
I will seek the one I love.”
I sought him, but I did not find him.
(B)The watchmen who go about the city found me;
I said,
“Have you seen the one I love?”

Scarcely had I passed by them,
When I found the one I love.
I held him and would not let him go,
Until I had brought him to the (C)house of my mother,
And into the [a]chamber of her who conceived me.

(D)I [b]charge you, O daughters of Jerusalem,
By the gazelles or by the does of the field,
Do not stir up nor awaken love
Until it pleases.

The Coming of Solomon

The Shulamite

(E)Who is this coming out of the wilderness
Like pillars of smoke,
Perfumed with myrrh and frankincense,
With all the merchant’s fragrant powders?
Behold, it is Solomon’s couch,
With sixty valiant men around it,
Of the valiant of Israel.
They all hold swords,
Being expert in war.
Every man has his sword on his thigh
Because of fear in the night.

Of the wood of Lebanon
Solomon the King
Made himself a [c]palanquin:
10 He made its pillars of silver,
Its support of gold,
Its seat of purple,
Its interior paved with love
By the daughters of Jerusalem.
11 Go forth, O daughters of Zion,
And see King Solomon with the crown
With which his mother crowned him
On the day of his wedding,
The day of the gladness of his heart.

Footnotes

  1. Song of Solomon 3:4 room
  2. Song of Solomon 3:5 adjure
  3. Song of Solomon 3:9 A portable enclosed chair