Sorgesång över farao

32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[a] kom Herrens ord till mig:

(A) ”Människobarn, stäm upp en sorge­sång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:

Du var som ett ungt lejon
        bland hednafolken.
    Du liknade monstret i havet,
        där du for fram i dina strömmar
    och rörde upp vattnet
        med dina fötter
    och grumlade floderna.
(B) Så säger Herren Gud:
    Jag ska breda ut mitt nät över dig
        genom skaror av många folk,
    och de ska dra upp dig i mitt garn.
(C) Jag ska kasta upp dig på land
    och slunga dig bort
        på det öppna fältet.
    Jag ska låta alla himlens
        fåglar slå ner på dig
    och låta jordens alla vilda djur
        äta sig mätta på dig.
Jag ska kasta ditt kött på bergen
    och fylla dalarna
        med ditt kadaver.
Jag ska dränka landet
    med strömmar av ditt blod
        ända upp till bergen,
    och bäckarna ska bli fyllda av dig.
(D) När det är ute med dig,
    ska jag täcka över himlen
        och förmörka stjärnorna.
    Jag ska täcka över solen med moln,
        och månen ska inte lysa mer.
Alla ljus på himlen
        ska jag förmörka för din skull,
    jag lägger ditt land i mörker,
            säger Herren Gud.

(E) Många folks hjärtan
        ska jag bedröva
    när jag tillkännager din undergång
        bland hednafolken,
    för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
        att häpna över dig,
    och deras kungar ska bäva
        för din skull
    när jag svingar mitt svärd
        inför deras ögon.
    Varje ögonblick ska de frukta,
        var och en för sitt liv,
    den dag du faller.

11 För så säger Herren Gud:
    Den babyloniske kungens svärd
        ska komma över dig.
12 (F) Jag ska låta din larmande hop
        falla för hjältars svärd,
    alla de grymmaste
        bland hednafolken.
    De ska ödelägga
        Egyptens härlighet,
    och hela den larmande hopen
        ska förgöras.
13 (G) Jag ska utrota all dess boskap
        vid de många vattnen.
    Ingen människofot ska mer
        röra upp vattnet,
    inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
        sjunka undan
    och deras strömmar flyta bort
        som olja,
    säger Herren Gud.

15 När jag gör Egyptens land

        till en övergiven ödemark
    och tar ifrån landet
        allt som finns där
    och slår ner alla som bor i landet,
        då ska de inse att jag är Herren.

16 Detta är en sorgesång
        som man ska sjunga.
    Folkens döttrar ska sjunga den
        över Egypten
    med hela dess larmande hop,
        säger Herren Gud.”

Sorgesång över de slagna folken

17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[b] kom Herrens ord till mig:

18 (H) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Be­fall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.

19 (I) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

21 (J) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam[c] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

26 (K) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[d] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska ­krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

30 (L) Där ligger alla Nordlandets furs­tar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

31 (M) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”

Footnotes

  1. 32:1 tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden   3 mars 585 f Kr.
  2. 32:17 tolfte året, på femtonde dagen i månaden   17 mars 585 f Kr.
  3. 32:24 Elam   Folk öster om Mesopotamien i västra nuvarande Iran (Jer 49:34f, Apg 2:9).
  4. 32:27 oomskurna   Andra handskrifter (Septuaginta): ”i forna tider”.

32 Aconteció en el año duodécimo, en el mes duodécimo, el día primero del mes, que vino a mí palabra de Jehová, diciendo: Hijo de hombre, levanta endechas sobre Faraón rey de Egipto, y dile: A leoncillo de naciones eres semejante, y eres como el dragón en los mares; pues secabas tus ríos, y enturbiabas las aguas con tus pies, y hollabas sus riberas. Así ha dicho Jehová el Señor: Yo extenderé sobre ti mi red con reunión de muchos pueblos, y te harán subir con mi red. Y te dejaré en tierra, te echaré sobre la faz del campo, y haré posar sobre ti todas las aves del cielo, y saciaré de ti a las fieras de toda la tierra. Pondré tus carnes sobre los montes, y llenaré los valles de tus cadáveres. Y regaré de tu sangre la tierra donde nadas, hasta los montes; y los arroyos se llenarán de ti. Y cuando te haya extinguido, cubriré los cielos, y haré entenebrecer sus estrellas; el sol cubriré con nublado, y la luna no hará resplandecer su luz.(A) Haré entenebrecer todos los astros brillantes del cielo por ti, y pondré tinieblas sobre tu tierra, dice Jehová el Señor.

Y entristeceré el corazón de muchos pueblos, cuando lleve al cautiverio a los tuyos entre las naciones, por las tierras que no conociste. 10 Y dejaré atónitos por ti a muchos pueblos, y sus reyes tendrán horror grande a causa de ti, cuando haga resplandecer mi espada delante de sus rostros; y todos se sobresaltarán en sus ánimos a cada momento en el día de tu caída. 11 Porque así ha dicho Jehová el Señor: La espada del rey de Babilonia vendrá sobre ti. 12 Con espadas de fuertes haré caer tu pueblo; todos ellos serán los poderosos de las naciones; y destruirán la soberbia de Egipto, y toda su multitud será deshecha. 13 Todas sus bestias destruiré de sobre las muchas aguas; ni más las enturbiará pie de hombre, ni pezuña de bestia las enturbiará. 14 Entonces haré asentarse sus aguas, y haré correr sus ríos como aceite, dice Jehová el Señor. 15 Cuando asuele la tierra de Egipto, y la tierra quede despojada de todo cuanto en ella hay, cuando mate a todos los que en ella moran, sabrán que yo soy Jehová. 16 Esta es la endecha, y la cantarán; las hijas de las naciones la cantarán; endecharán sobre Egipto y sobre toda su multitud, dice Jehová el Señor.

17 Aconteció en el año duodécimo, a los quince días del mes, que vino a mí palabra de Jehová, diciendo: 18 Hijo de hombre, endecha sobre la multitud de Egipto, y despéñalo a él, y a las hijas de las naciones poderosas, a lo profundo de la tierra, con los que descienden a la sepultura. 19 Porque eres tan hermoso, desciende, y yace con los incircuncisos. 20 Entre los muertos a espada caerá; a la espada es entregado; traedlo a él y a todos sus pueblos. 21 De en medio del Seol hablarán a él los fuertes de los fuertes, con los que le ayudaron, que descendieron y yacen con los incircuncisos muertos a espada.

22 Allí está Asiria con toda su multitud; en derredor de él están sus sepulcros; todos ellos cayeron muertos a espada. 23 Sus sepulcros fueron puestos a los lados de la fosa, y su gente está por los alrededores de su sepulcro; todos ellos cayeron muertos a espada, los cuales sembraron el terror en la tierra de los vivientes.

24 Allí Elam, y toda su multitud por los alrededores de su sepulcro; todos ellos cayeron muertos a espada, los cuales descendieron incircuncisos a lo más profundo de la tierra, porque sembraron su terror en la tierra de los vivientes, mas llevaron su confusión con los que descienden al sepulcro. 25 En medio de los muertos le pusieron lecho con toda su multitud; a sus alrededores están sus sepulcros; todos ellos incircuncisos, muertos a espada, porque fue puesto su espanto en la tierra de los vivientes, mas llevaron su confusión con los que descienden al sepulcro; él fue puesto en medio de los muertos.

26 Allí Mesec y Tubal, y toda su multitud; sus sepulcros en sus alrededores; todos ellos incircuncisos, muertos a espada, porque habían sembrado su terror en la tierra de los vivientes. 27 Y no yacerán con los fuertes de los incircuncisos que cayeron, los cuales descendieron al Seol con sus armas de guerra, y sus espadas puestas debajo de sus cabezas; mas sus pecados estarán sobre sus huesos, por cuanto fueron terror de fuertes en la tierra de los vivientes. 28 Tú, pues, serás quebrantado entre los incircuncisos, y yacerás con los muertos a espada.

29 Allí Edom, sus reyes y todos sus príncipes, los cuales con su poderío fueron puestos con los muertos a espada; ellos yacerán con los incircuncisos, y con los que descienden al sepulcro.

30 Allí los príncipes del norte, todos ellos, y todos los sidonios, que con su terror descendieron con los muertos, avergonzados de su poderío, yacen también incircuncisos con los muertos a espada, y comparten su confusión con los que descienden al sepulcro.

31 A estos verá Faraón, y se consolará sobre toda su multitud; Faraón muerto a espada, y todo su ejército, dice Jehová el Señor. 32 Porque puse mi terror en la tierra de los vivientes, también Faraón y toda su multitud yacerán entre los incircuncisos con los muertos a espada, dice Jehová el Señor.