Hesekiel 3
Svenska Folkbibeln 2015
3 Han sade till mig: ”Människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus.” 2 Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. 3 (A) Han sade till mig: ”Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig.” Jag åt, och den var söt som honung i min mun.
Sänd till det upproriska Israel
4 Han sade till mig: ”Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. 5 (B) Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.
7 (C) Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 (D) Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 (E) Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte.”
10 Och han sade till mig: ”Människobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte.”
12 (F) Anden lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: ”Lovad är Herrens härlighet i hans boning!” 13 Jag hörde ljudet av varelsernas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. 14 (G) Anden[a] lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. 15 (H) Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib[b], de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.
Herren sätter Hesekiel till väktare
16 Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig:
17 (I) ”Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus. När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig. 18 När jag säger till den ogudaktige: Du ska dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då ska den ogudaktige dö i sin missgärning, men jag ska utkräva hans blod av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då ska han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.
20 (J) Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då ska jag lägga en stötesten i hans väg och han ska dö. Om du då inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, utan jag ska utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då ska han få leva eftersom han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”
22 (K) Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: ”Stig upp och gå ut på slätten. Där ska jag tala med dig.” 23 (L) Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. 24 (M) Anden kom då in i mig och reste upp mig på mina fötter. Herren talade med mig och sade: ”Gå och stäng in dig i ditt hus. 25 (N) Och du människobarn, se, man ska lägga rep om dig och binda dig med dem så att du inte kan gå ut bland de andra. 26 (O) Jag ska låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan straffa dem, för de är ett upproriskt släkte. 27 (P) Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud. Den som vill lyssna ska lyssna, och den som inte vill får låta bli, för de är ett upproriskt folk.”
Hesekiel 3
Svenska 1917
3 Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner, ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels hus.»
2 Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.
3 Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» Och jag åt, och den var i min mun söt såsom honung.
4 Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.
5 Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, utan till Israels hus,
6 icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga, vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till sådana, så skulle de höra på dig
7 Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.
8 Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din panna hård såsom deras pannor.
9 Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.»
10 Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.
11 Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herren, HERREN' -- evad de nu höra därpå eller icke.»
12 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: »Lovad vare HERRENS härlighet, där varest den är!»,
13 så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.
14 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig.
15 Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.
16 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
17 »Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
18 Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
19 Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.
20 Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
21 Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»
22 Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: »Stå upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig.»
23 Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.
24 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Och han talade med mig och sade till mig: »Gå och stäng dig inne i ditt hus.
25 Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de andra.
26 Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.
27 Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då vill höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu äro ett gensträvigt släkte.»
Hesekiel 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Guds väktare för Israel
3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!
2 Jag tog emot bokrullen.
3 Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.
4 Sedan sa han: Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.
5 Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,
6 utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!
7 Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.
8 Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.
9 Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn.
10 Därefter fortsatte han: Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.
11 Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!
12 Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.
13 Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.
14-15 Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.
16 När sju dagar hade gått sa Herren till mig:
17 Du människa, jag har utsett dig till att vara en väktare för Israel. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem.
18 Om du inte varnar de ogudaktiga när jag vill att du ska säga till dem att de är dödsdömda och måste göra bättring för att få leva, då kommer de ändå att dö i sina synder, men dessutom ska jag kräva ut deras liv av dig.
19 Men om du varnar dem och de ändå fortsätter att synda och vägrar att göra bättring, då kommer de att dö i sina synder, men du är utan skuld, för du har gjort allt du kunnat.
20 Likaså om en gudfruktig man handlar orättfärdigt och du vägrar att varna honom för följderna kommer Herren att förgöra honom. Hans tidigare goda gärningar kan inte hjälpa honom, han ska dö i sin synd. Men du blir ansvarig för hans död, och jag kommer att straffa dig.
21 Men om du varnar honom och han omvänder sig, då ska han få leva, och då har du också räddat ditt eget liv.
22 Jag var maktlös i Guds hand, när han sa till mig: Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.
23 Jag reste mig och gick dit. Där fick jag se Herrens härlighet, på samma sätt som i min första syn! Då föll jag raklång på marken med ansiktet mot jorden.
24 Sedan kom anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: Gå och lås in dig i ditt hus!
25 Jag ska göra dig förlamad, så att du inte kan gå därifrån.
26 Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du inte kan tala bestraffande till dem, när de är upproriska.
27 Bara när jag ger dig ett budskap ska jag lösa din tunga och låta dig tala, och du ska säga till dem: 'Så säger Herren Gud! Några kommer att lyssna, andra kommer inte att göra det, för de är ett upproriskt folk.'
Ezekiel 3
King James Version
3 Moreover he said unto me, Son of man, eat that thou findest; eat this roll, and go speak unto the house of Israel.
2 So I opened my mouth, and he caused me to eat that roll.
3 And he said unto me, Son of man, cause thy belly to eat, and fill thy bowels with this roll that I give thee. Then did I eat it; and it was in my mouth as honey for sweetness.
4 And he said unto me, Son of man, go, get thee unto the house of Israel, and speak with my words unto them.
5 For thou art not sent to a people of a strange speech and of an hard language, but to the house of Israel;
6 Not to many people of a strange speech and of an hard language, whose words thou canst not understand. Surely, had I sent thee to them, they would have hearkened unto thee.
7 But the house of Israel will not hearken unto thee; for they will not hearken unto me: for all the house of Israel are impudent and hardhearted.
8 Behold, I have made thy face strong against their faces, and thy forehead strong against their foreheads.
9 As an adamant harder than flint have I made thy forehead: fear them not, neither be dismayed at their looks, though they be a rebellious house.
10 Moreover he said unto me, Son of man, all my words that I shall speak unto thee receive in thine heart, and hear with thine ears.
11 And go, get thee to them of the captivity, unto the children of thy people, and speak unto them, and tell them, Thus saith the Lord God; whether they will hear, or whether they will forbear.
12 Then the spirit took me up, and I heard behind me a voice of a great rushing, saying, Blessed be the glory of the Lord from his place.
13 I heard also the noise of the wings of the living creatures that touched one another, and the noise of the wheels over against them, and a noise of a great rushing.
14 So the spirit lifted me up, and took me away, and I went in bitterness, in the heat of my spirit; but the hand of the Lord was strong upon me.
15 Then I came to them of the captivity at Telabib, that dwelt by the river of Chebar, and I sat where they sat, and remained there astonished among them seven days.
16 And it came to pass at the end of seven days, that the word of the Lord came unto me, saying,
17 Son of man, I have made thee a watchman unto the house of Israel: therefore hear the word at my mouth, and give them warning from me.
18 When I say unto the wicked, Thou shalt surely die; and thou givest him not warning, nor speakest to warn the wicked from his wicked way, to save his life; the same wicked man shall die in his iniquity; but his blood will I require at thine hand.
19 Yet if thou warn the wicked, and he turn not from his wickedness, nor from his wicked way, he shall die in his iniquity; but thou hast delivered thy soul.
20 Again, When a righteous man doth turn from his righteousness, and commit iniquity, and I lay a stumbling-block before him, he shall die: because thou hast not given him warning, he shall die in his sin, and his righteousness which he hath done shall not be remembered; but his blood will I require at thine hand.
21 Nevertheless if thou warn the righteous man, that the righteous sin not, and he doth not sin, he shall surely live, because he is warned; also thou hast delivered thy soul.
22 And the hand of the Lord was there upon me; and he said unto me, Arise, go forth into the plain, and I will there talk with thee.
23 Then I arose, and went forth into the plain: and, behold, the glory of the Lord stood there, as the glory which I saw by the river of Chebar: and I fell on my face.
24 Then the spirit entered into me, and set me upon my feet, and spake with me, and said unto me, Go, shut thyself within thine house.
25 But thou, O son of man, behold, they shall put bands upon thee, and shall bind thee with them, and thou shalt not go out among them:
26 And I will make thy tongue cleave to the roof of thy mouth, that thou shalt be dumb, and shalt not be to them a reprover: for they are a rebellious house.
27 But when I speak with thee, I will open thy mouth, and thou shalt say unto them, Thus saith the Lord God; He that heareth, let him hear; and he that forbeareth, let him forbear: for they are a rebellious house.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica